Julefrid

Vi är i norr, utan snö men med blask. Jag mår fortfarande illa efter gårdagens sockerchock och av någon anledning går jag och min kära mor omkring på äggskal runt varandra. Mira har så många paket under granen så hon kommer inte att hinna uppskatta ett enda eller fatta vad hon faktiskt har fått.

Jag antar att det är som det ska vara då.

God Jul på er!

Superpeppfredag

I dag är den där dagen då mammorna och papporna i lekparken verkar vara helt suveräna pedagoger, superpeppade på lek och bus och entusiastiska i största allmänhet.

Jag? Jag vill bara vara för mig själv. Jag blir irriterad så fort jag hör "Mammamammamamma" alternativ någon som lipar så fort hon får sitta ensam på golvet och längtar något enormt tills jag har soffan och tv:n för mig själv.

Bara ett par timmar kvar...

Finkultur

Jag är så glad för jag har äntligen hittat en ny skräp-tv favorit nu när det inte visas något Bachelor/Bachelorette och det är nästan inga avsnitt kvar av Real Housewives of you name it.

Millionaire Matchmaker!

Vilken tv-pärla. En oerhört provocerande kärring som aldrig låter någon annan prata till punkt som ändå verkar veta ungefär vad hon snackar om när hon hittar partners till miljonärer. (Jag tror att hon har varit i något sorts blåsväder nyligen, Patti Stanger som hon heter, men jag har inte orkat kolla upp vad det handlar om)

Jag mysryser varje avsnitt, både av lite generat pirr när dejter går bra men också av generöst med skäms.

I like it a lot!

Inte ens nära Lassie faktiskt...

I morse när jag skulle lämna Mira på förskolan mötte vi en pappa i dörren. Han var skäggig och lite rödlätt.

"Vad heter han, mamma? Heter han Åmajgadd?"

Mira tänkte så klart på den här mannen.

Och nej, det var inte ens nära.

Bilden lånade jag här.

Och när jag ändå är inne på det...

...jag och E kanske inte är bra på mycket men jädrar vad vi gör söta barn!

Jag kanske är en smula partisk här. Men bara en smula...

Motorik

Molly utvecklas motoriskt i samma takt som hennes storasyster gjorde. Det vill säga långsamt. Vid nio månader började hon rumphasa, och det var exakt då Mira gjorde det också.

Men! Hon jollrar mer än någon av hennes jämnåriga kompisar. Och Mira babblar hela tiden. Jag och E har skavsår i öronen när vi lägger oss på kvällen. Molly älskar när vi läser böcker för henne. När den här boken åker fram till exempel:

Då sprattlar korvbenen för fullt och hon gör lyckliga ljud.

I min ganska långa och klumpiga kropp bultar nu ett stolt modershjärta. Visst, mina tjejer kanske inte blir några atleter. Men jag tror och hoppas att de får ordets gåva och det kommer de att komma långt med.

Bilden lånade jag här.

Swooosch

Erika har påbörjat en summering av året som gått på sin blogg. Det fick mig att tänka på min summering av året som jag gjorde i går när jag drack vin med mina fina vänner.

Den 24:e januari blev jag sjukskriven pga misstänkt begynnande havandeskapsförgiftning. (Det blev inte så farligt visade det sig, men jag misstänker att mitt blodtryck hade skjutit i höjden om jag fortsatt jobba.) I mars kom lillkorven och nu är det december!

Japp, det var mitt år det. Jag har gått in i bebisbubblan helt och hållet och njutit av varje sekund. I februari börjar jag jobba halvtid och i mars kör jag för fullt. Satan i gatan vad snabbt det gått.

Matmor

En kär vän till mig, vi kan kalla henne Sjöstadsmorsan, som jag lärde känna när vi båda var föräldralediga med våra första barn har precis fått barn igen. På tok för tidigt. Den lilla sparven vägde bara precis över 1,7 kilo och hon är så liten så jag kan nog inte ens förstå hur liten hon är. Nu ligger de på neonatalen och har behov av att få matlådor till sig.

Genast kickar det igång något hos mig. Så i kväll har jag lagat mat precis hela kvällen. Det är exakt samma beteende som när min kära mor opererade hjärtat och jag storstädade hela mammas och pappas hus för jag visste att mamma hade känt sig stressad över städningen innan hon blev dålig.

På något sätt är det som om jag behöver få göra något. Vad som helst. För att känna att jag kan hjälpa till på det lilla sätt jag kan. För att känna att jag gör något och inte bara går och tänker och hoppas.

Så i morgon, då är det leverans för 30-nåntings första matkasse. Vem vet. Det kanske blir succé!

Valfrihet

På en av mina promenadvägar finns en pizzeria som utanför skryter med de största/godaste pizzorna i stadsdelen.

Om jag måste välja tar jag den godaste. Så det så.

Bekännelser

Jag vet att det är urtråkigt att läsa om andras drömmar. Men den här har påverkat hela min dag.

Klockan sex i morse vaknade jag och mådde illa för att E bekänt att han varit otrogen. Det var så otroligt realistiskt, där han bekände bit för bit av sitt svek allt eftersom vi pratade.

Det har ju inte hänt. Men ändå har jag känt det där obehaget från den tidiga morgontimmen sitta i och skava hela dagen.

Midnight cowboy

Det är någonting med att gå hem med ongarna mitt i natten från en trevlig kväll hos vänner som jag tycker är så himla mysigt.

Det är ganska sällan det blir så eftersom jag och E är så bekväma och bjuder hem alla till oss i stället. Men i kväll var vi hos Chloë och Snuggles och hade lite Thailandsplanering. Molly somnade i vagnen mitt i stojet som Mira och lille A orsakade. Mira och lille A somnade ovanligt sent - men de somnade i alla fall.

Sedan kommer hemfärden. Dra upp en sömnvarm kropp ur koman. Dra på overall, eller i Mollys fall en massa filtar, och så promenad hemåt. Ingen av tjejerna somnade om på vägen hem, men de var nöjda där de var, i sina vagnar. Och jag tycker att det är så himla härligt. Förmodligen för att det var så mina föräldrar gjorde med mig. Jag och min bror har blivit transporterade både hit och dit under småtimmarna. Jag minns bilfärder där jag trött stirrade ut genom bilrutan och hur otroligt skönt det var att få komma hem till sin egen säng.

Det jag hoppas att våra tjejer får med sig av våra nattliga turer är just det. Hur roligt det är att vara borta men hur skönt det är att komma hem. Jag hoppas och tror att de blir trygga av att ruckas på litegrann ibland...