Just det...

...hit ska vi!!!!!

Firerier

För ganska länge sedan, 19 oktober för att vara exakt, firade ju jag och E 15 år tillsammans. Han fick ingen present av mig då för jag hade inte kommit på någon som kändes rolig att ge bort, men han hade en till mig som jag skulle få.

Men som den där presenten har gäckat mig. Han har inte haft datorväskan med sig hem så jag har inte kunnat få den. Vi har haft besök så då ville han inte ge mig den. Och så vidare.

Det gick så långt att jag till och med hann både köpa och ge bort en present till honom.

Men i lördags. Då var det tydligen dags. Jag frågade om han inte var nervös för att ge mig presenten, eftersom mina förväntningar nu var extremt höga. Men E nekade till det och såg faktiskt oroväckande lugn ut.

Presenten?

En resa till New York!!!!

Jag blev så chockad så jag sa inte ens tack.

Det dröjer innan vi faktiskt ska göra resan. Vi måste svänga förbi Thailand i januari och Amsterdam i april först. Men vi tänker våren 2013.

Minsann.

(Plötsligt kändes Es present, ett klippkort på squashhallen, som en alldeles utomordentligt usel present)

Min fina, härliga familj

Alltså fy bubblan vad jag tycker om de här människorna! Ja, faktiskt mig själv inkluderat. Efter barnen så har jag börjat tycka om mig själv mycket mer. Jag är mycket snällare mot mig själv och trots att jag ser och är medveten om skavankerna kan jag fokusera på det positiva. Jag önskar bara att jag hade kunnat ingjuta lite av den kraft jag känner att jag besitter nu i mig själv i tjugoårsåldern. Men jag får försöka göra det mesta av den nu i stället.

Petra

I dag när jag stod och väntade på hissen hörde jag någon på våningen ovanför som sjöng. Och jädrar i min lilla låda vad bra det lät. Mycket impad av vår granne klev jag in i hissen och möttes av - September.

Ofin som jag är måste jag ju genast fråga henne om det är hon som är September och så sa jag att jag gillar henne i Musikguiden i P3 som jag har lyckats ratta in de senaste kvällarna.

Och nej, hon behöver inte utsätta sig för mig igen för hon bor icke i mitt hus. Hon var och repade hos vår granne bara. Sjukt snygg var hon också. Helt osminkad. (Egentligen borde jag tycka mycket illa om henne känner jag.)

Mireille

Ny frippa har jag skaffat mig i dag i alla fall.

Hon är dyr, min frisör, men hon är lätt värd alla pengar för jag går alltid därifrån nöjd.

Tänk lite 70-tal. Tänk lite, men ytterst lite, av denna kvinna. Där har ni mig.

Eh okej, det är främst en lite bredare lugg jag försöker illustrera med denna bild. Resten av håret är strax nedanför kindbenen. Så värst lika var vi inte ändå...

Hej kom och hjälp mig

Mira är hemma den här veckan. Alltså blir det ännu mindre bloggat än vanligt.

Men i går, då gjorde jag något som jag inte borde ha gjort. Jag gick in på ICA med cykelhjälmen på!! Är det inte skottpengar på det?

Jag orkade bara inte ta av mig den och dessutom hade jag svettigt "jag har inte rört mig på år och dag och nu försöker jag dansa något som liknar street dance och det är urkul fast skitjobbigt"-hår så hjälmen fick vara på.

Jag tror kassörskan fick sig ett gott skratt i alla fall.

111111

Fredag i dag. Miras sista dag på hennes struliga förskola. Om drygt en vecka börjar hon på sin nya och herregud vilken ångest jag har haft sista veckan. Tänk om vi gör något dumt nu? Som tur är ska hennes bästis byta till samma förskola så jag hoppas att det känns extra tryggt för henne.

Men i kväll är jag laddad för vin! Efter jag har hämtat Mira på förskolan ska vi åka och hämta Chloës söta lilla son så får han följa med oss hem och leka lite. Sedan dimper alla andra in och vi ska äta pizza och dricka vin och bara vara, i kaoset som uppstår med fyra kids under tre år och sex vuxna. Det ska bli supermysigt.

Just dance

Amanda har gjort världens roligaste grej på sin blogg så för att liva upp i novembermörkret tänkte jag och mina älvor dansa lite för er...

Faceplant

Och där. Precis där kom hösten och gav mig en käftsmäll. Som den alltid gör.

Tiden när det mest bara känns mörkt och de flesta löven har trillat av känner jag mig helt utslut. Ingen energi.

Mina fina föresatser om att äta nyttigare höll i sig till nu ungefär. Nu vill jag vräka i mig fett och socker utan att behöva tänka på morgondagen. Jag vill äta upp mig för att sedan gå i ide.

Men det är bara att klistra på ett leende och hoppas att ingen märker hur trött jag ser ut.