torsdag 28 januari 2010

Big up


Och så står hon alldeles själv nuförtiden. Men några steg aktar hon sig för. Det är en försiktig dam vi har här hemma.

Bara ett år...


...och redan sponsrad. Inte illa pinkat.

onsdag 27 januari 2010

Veckans erbjudande!

Jag blev erbjuden jobbet. Lönen är bättre än min nuvarande och chefen jag skulle jobba med känns oerhört kompetent och varm.

Ska fundera till i morgon, men faktum är att jag kommer att tacka ja. Jag tror och hoppas att det är en tjänst som kan utvecklas och jag med den eftersom kompetensutveckling är en stor grej på företaget.

tisdag 26 januari 2010

Employee of the month

I morgon ska jag på en tredje intervju för ett jobb. Ett jobb jag inte vet om jag är alldeles för överkvalificerad för. Samtidigt som jag tänker att det är ju ett jobb (fast jag lovade mig själv att jag skulle sluta tänka så inför denna jobbsöksomgång). Plus att jag har varit världens sämsta arbetssökande och knappt sökt ett enda jobb (inte konstigt att anbuden inte haglar).

Samtidigt orkar jag inte oroa mig just nu. Livet lunkar på, inget särskilt händer förutom det faktum att min farfar nog sjunger på sista versen (vilket är otroligt sorgligt, men han är ändå 97 år) och Mira är helt fantastisk och driver mig till vansinne - samtidigt.

Så, nu hoppar jag över parenteserna och fokuserar på morgondagen. Det löser sig ... väl!?

söndag 24 januari 2010

Deal or no deal

Ibland är min man lite mindre populär här hemma. I torsdags till exempel.

Mira har varit väldigt klängig på mig hela veckan. Framför allt när vi har haft besök. Jag tror att hon är rädd att jag ska försvinna då och lämna henne med dem som är och hälsar på. Därför bestämde jag att det bara skulle vara vi hela torsdagen och hela fredagen. Att Lillan skulle få fri tillgång till mig. På torsdagkvällen sa jag till E att jag tänkte strunta i att plocka undan efter frukost, lunch och middag på fredagen och att vi fick ta hand om det tillsammans efter att Mira somnat. E log lite överseende och sa "Inte för att du inte brukar plocka undan men det är ju inte alltid undanplockat efter lunchen när jag kommer hem!"

Cue: ilska!

Vår deal är att den som är hemma fixar och donar under dagen, lagar middag och den som kommer hem får plocka undan efter middagen och köra igång diskmaskinen. Ett par dagar har det hänt att lunchen och mellis inte hunnit plockas undan. Framför allt när Mira höll på att få tänder och bara ville bli buren hela eftermiddagarna. Det är ett par dagar. Jag har varit hemma i över ett år!

Gissa om jag längtar tills E är hemma. Gissa om jag går och övar på mitt överseende leende.

torsdag 21 januari 2010

Jag håller med Amanda. Trams!

Amanda har betygsatt en fantombild av hur deras lilla bebis skulle se ut. Hon gav den 3 av 5 solar. Jag gjorde ju samma sak när jag var preggo så nu måste jag också kolla och sätta betyg.




Nja hörrni. Det var väl ingen höjdare det här. Jag ger det här tramset 1 av 5 solar. Det var inte många rätt där. Ettan ger jag för äppelkinderna. Men vilket barn har inte äppelkinder?

söndag 17 januari 2010

Fritt fram

Äntligen är det en anständig tid att hoppa i säng.

Förmodligen kommer det att ta en timme till. Inte för att jag är någon nattsuddare överhuvudtaget utan för att timmen mellan 22 och 23 är den riktiga spöktimmen. Av någon anledning hinner jag knappt resa mig ur soffan för att gå och borsta tänderna förrän timmen har gått och klockan är elva.

Una semana







Veckans roligaste: Allt kul vi hade tillsammans. Jag och E och vi alla fyra (jag, E, Chloë och Snuggles.)

Veckans tråkigaste: Min magsjuka. Kom igen, så kul är det inte att kräkas i en soptunna på Park Avenue. Men det är en magsjuka jag aldrig kommer att glömma i alla fall. E sa till fok att jag var gravid medan jag stod där och kräktes upp rödvinet från lunchen.

Veckans Älska: E såklart. Det var ju vår bröllopsresa. Men också stan. Stan. Staden. Alldeles underbar.

Veckans Hata: Starkt ord det där. Men en hemresa med en mellanlandning på en sisådär fem timmar är ju inte kul, det är det inte.
Veckans insikt I: Jag ser ut som om jag fått en liten stroke. Är helt sned i ansiktet.
Veckans insikt II: Hur jädra kul jag och E kan ha tillsammans. Ibland glömmer jag det mitt i vardagsbestyren. Har skrattat så att jag gråtit flera gånger under veckan.
Veckans Där måste vi hänga fler gånger: West Village. Otroligt härlig atmosfär och många mysiga restauranger. Ska ni dit, gå och ät på Extra Virgin. Mmmmmmmm.
Veckans Been there done that: Grits. Har alltid varit nyfiken på vad det egentligen är. Och nu vet jag. Som att äta osaltad havregrynsgröt (för att jämföra med något vi har i Sverige) med en stor klick smör i till friterad kyckling. Ingen höjdare.
Veckans shopping: Min nya klocka och mina nya stövlar. Med klack. Snart ska jag vara mäktig businesskvinna. Eller kanske bara lite mer kvinnlig...
Veckans shoppingmiss: Påsen med söta kläder från BabyGap till Mira som försvann på väg hem efter stora shoppingdagen.
Veckans oroliga: Hur lätt det gick att "förtränga" Miras existens. Överlevnadsstrategi?

Veckans lugnande: Hur fantastiskt härligt och alldeles vanligt det var att plocka upp henne från sängen i morse och snusa på hennes sovvarma hals. Jag kan gråta en skvätt just nu när jag tänker på det.

torsdag 14 januari 2010

Picture perfect


Ibland önskar jag att man kunde fota direkt med ögonen. Det som jag tycker är jättefint eller speciellt kommer inte alls fram på mina bilder. Men vem bryr sig. Vi är i New York!

måndag 11 januari 2010

New York baby


Jag är lite tipsy efter vin, drinkar och ingen sömn på 24 timmar. Vi har precis ätit middag och nu är det omedelbums i säng. I morgon har vi en massa planer. Harlem är en av dem. Oj, vad jag älskar den här stan!

torsdag 7 januari 2010

Insane in the brain

Herregud vad många utelämnade ord och stavfel det var i mitt förra inlägg. Det märks att det sista skrevs i nu har lillan vaknat-hast.

Nu sitter jag med rejäl spänningshuvudvärk. Har suttit och författat en bibel till mina föräldrar om Miras rutiner, olika aktiviteter de kan göra, hur vagnen fälls ihop och så vidare för snart drar ju jag och E till New York. Jag försöker hela tiden komma på om jag glömt något viktigt.

Det ska verkligen bli fantastiskt kul att komma iväg, men allt är kryddat med en smula ångest. Det längsta jag har varit ifrån Mira tidigare är ju 24 timmar vid ett par tillfällen och nu blir det på pricken en vecka. Galet länge med andra ord.

Samtidigt som jag längtar, längtar, längtar efter att ha vuxentid med E, att vi ska kunna ligga och dra oss i sängen tillsammans, dricka vin och slarva hela natten om vi vill utan att tänka på konsekvenserna så darrar mitt hjärta till av tanken på lillskruttan som får vara kvar här hemma. Men alla säger samma sak, att det kommer att vara värst för oss som är borta och det tror jag verkligen på. Problemet kommer väl att komma när vi kommer hem och måste vänja av Mira från konstant uppmärksamhet.

onsdag 6 januari 2010

Babyfishmouth

Jag vet inte om det bara är jag som upplever detta, men herregud vilken skillnad det är på män med invandrarbakgrund och svenska män när det kommer till Mira. Män med invandrarbakgrund vinkar, pratar med henne och frågar mig vad hon heter och hur gammal hon är. Har de barn själva berättar de om sina barn. Mycket sympatiskt och trevligt.

Svenska män tittar bort, i alla fall de i livet runt de trettio. Hur Mira än försöker charma den väljer de att helt ignorera hennes existens. Visst, alla är inte så förtjusta i barn och det respekterar jag. Men det kan väl ändå inte vara så att alla svenska män vi möter i kollektivtrafiken inte är förtjusta i barn? Och att alla män med invandrarbakgrund äääälskar barn?

Är det vårt vanliga svenska dilemma. Att vi inte vill göra bort oss offentligt och därför inte vågar titta på ett barn som försöker få kontakt med oss för då riskerar vi att prata med bebisröst?

Jag tycker att lite märkligt faktiskt.

måndag 4 januari 2010

Trasiga skor

Shoppingkvällen jag fick i julklapp blev ju toppen om jag får säga det själv. En svindyr kofta och en hel del billiga kläder inhandlades. Mycket baskläder. Det ska bli min nya grej. Basgarderoben. Men så köpte jag också ett par trasiga jeans. Jag har aldrig haft trasiga jeans förut. I alla fall inte sådana som ska vara trasiga och inte bara sådana som råkat bli trasiga.

Det känns konstigt att ta på sig ett par byxor som silar ljuset mot låren när jag tar på mig dem. Jag känner mig egentligen lite för ohipp i dem. Men jag gillar dem och de sitter som en smäck. Så jag + trasiga jeans = New York. Så får det bli!

Släng morsan av tåget

Jag känner mig inte direkt som världens bästa morsa när jag sitter på nedervåningen hos Lantlollan och dricker vin och pratar om hur osannolikt det vore att Mira trillar ur sängen med tanke på hur jag bäddat med kuddar runt henne. I samma andetag hör jag en duns och ett skrik. E hittade henne cirka två meter ifrån dubbelsängen vi lämnade henne i.

Men jag känner mig ganska bra när Mira ser mig tvärsöver ett rum med en massa människor i, hon spricker upp i ett leende, pekar på mig och säger "Dä". (Mamma verkar hon ha glömt bort hur man säger. Däremot är allt pappa. Morfar, mormor, farmor, farfar, lampan och ibland till och med hennes pappa.)

lördag 2 januari 2010

Crash into me

För några nätter sedan drömde jag att flygplanet jag åkte med kraschade. Jag var inte med om hela kraschen men jag hann inta den där märkliga kraschpositionen och var helt medveten om att vi var på väg att störta.

Jag är nog mer nervös inför vår New York resa än jag vill låta påskina.