Ljushuvud

Gott nytt år, vänner! Hoppas ni får en fin kväll. Jag och E, och Mira förstås men hon ska snart sova, firar nyår helt allena och det känns faktiskt jättebra. Trist bara att ugnen pajade, men tydligen kan man koka potatisgratäng. Vi har champagne och rödvin och galet gott kött så det här blir nog bra. Vi hörs på det nya året.

Vinterland

Det blev en snöig men vacker promenad i dag. Den lilla stugan ni ser där framme är den lilla stugan vi huserar i när vi är i Huset vid havet. Det är tyst och stilla här. Underbart om du frågar mig.

Mellandagsakt

Efter några dagars lugnare julfirande hos Svärföräldrarna är vi nu i kusinkaoset i Huset vid havet. Två ettåringar och en fyraåring ger skavsår i öronen, trötta föräldrar och glada barn.

Julens upptäckt är att Mira redan upptäckt att hon tillhör det täcka könet. Hela julaftonskvällen sträckte hon upp armarna mot varje man hon passerade och när de lyfte upp henne dirigerade hon dem bestämt med pekfingret. Det var många lampor, ljusstakar, en julgran och en katt som beskådades den kvällen.

Antal gånger jag blivit sur på Mira under julhelgen: 1 (och herregud vad sur jag var... Får jag skylla på att jag var trött?)

Antal gånger jag blivit sur på E under julhelgen: 1 (någon tafflig grej om våra räkningar den här månaden... Får jag skylla på att jag var trött?)

Antal gånger jag har tänkt att den här godisbiten blir min sista: det vill jag inte ens tänka på

Bästa julklappen: en timmes personlig shopping i en härlig butik i stan. Vi är ett helt gäng som ska dit efter stängning, vi ska ha med oss vin och jag kommer att få specialhjälp med saker som skulle kunna passa mig. Förmodligen kommer jag att vara supersnygg och het i mina nya kläder när jag och N.Y. ska mötas igen.

Ornament

Nu pyntar vi granen hos Svärföräldrarna. Första julen som Mira är lite medveten om vad som händer och vi bryter redan mot Amandas gyllene granregler.

Jullov

I dag bär det av till norr. Först till Svärföräldrarna och sedan till Huset vid havet. Det är sjukt mycket som ska packas ner i väskorna och då har vi knappt några julklappar med oss. Men nu blir det jullov i alla fall. E har tagit ut semester och vi ska njuta av att vara med varandra och familjen. Jag tittar nog in nu och då, för er information mina tre läsare haha.

Hoppas att ni får en härlig jul omgivna av dem ni tycker om mest.

Looking back over my shoulder

I dag fyller Mira alltså ett år, om det nu är någon som har missat det. Det känns märkligt. Stort och häftigt att vår dotter faktiskt överlevt ett år i vår omvårdnad, men också märkligt. Det har gått så snabbt. Nu när jag träffar Lärarinnans lilla treveckors-bebis känns det så overkligt att Mira har varit sådär liten och hjälplös. Hon börjar ju bli stora damen nu, med humor och bus i blicken och med en vilja av stål.

Det är fantastiskt hur kärleken till Mira bara växer, det känns som om det aldrig kommer att finnas något stopp för hur mycket kärlek mitt hjärta kan rymma för henne. Men fråga mig gärna igen när hon är i tonåren. Ibland kan vi ha jättetråkigt på dagarna och ruttna helt och hållet på varandra, men för det mesta har vi faktiskt riktigt kul tillsammans. Vi skrattar och busar och gör små utflykter.

I dag är det ett år sedan min röv domnade bort där jag satt i sjukhussängen med Mira mot mitt bröst. Hud mot hud. Jag var egentligen dödstrött, men det kändes inte alls och jag fattade inte hur E kunde vara så trött. Jag var pigg, pigg, pigg och ringde alla för att berätta om Mira. För egentligen fattade jag ingenting, så jag behövde prata om det om och om igen. Jag förstod inte att jag hade varit gravid och inte att det var det här lilla knyttet som hade legat i min mage. Det fattar jag fortfarande inte.

Men här är hon och så måste det förbli.

Vår älskade lilla skrutt!

Fast just nu, när hon vägrar sova, är hon ganska billig faktiskt. Typ femton spänn eller nåt.

Grillad

I dag var jag på intervju för jobbet som min förra chef tipsade mig om. Hon som intervjuade mig var skarp, riktigt skarp. Henne lurar man inte med ordbajserier, det lovar jag.

Hon ska intervjua två till i början av januari och sedan hör hon av sig. Nu är bollen i rullning.

Stig

För exakt ett år sedan trodde jag att Mira skulle födas i dag.

Men tji fick jag!

Inte förrän den artonde behagade vår lilla skrutt titta ut. Mer om det i morgon, det kan jag garantera.

Assar

Exakt för ett år sedan trodde jag att Miras födelsedag skulle bli den 16:e december.

Tji fick jag!

Roxbury

Mira har börjat digga loss till musik. Ofta är det till musik som har en bra rytm men som ändå är lite melankolisk. Favoriten just nu är Darins cover av Viva la vida och när hon sitter i matstolen och diggar ser hon ut så här:



Det ser ganska roligt ut.

Jag kan inte sova...

...jag ligger i soffan just nu fast jag egentligen hellre skulle mysa med E (som äntligen är hemma!) i sängen. Men Mira blev så hängig i kväll och då gnyr hon så lågt så jag är rädd att jag inte skulle höra henne om hon vaknar. Efter nästan ett år vågar jag fortfarande inte lita på min mammahörsel trots att den inte svikit mig ännu.

Förresten ska jag på en liten förstaintervju på det där jobbet min före detta chef tipsade om på torsdag. Men glädjen över det gick över snabbt när Mira kräktes och grät och kräktes och grät nu på kvällskvisten. Hon har inte kräkts mer, men har lite feber. Jag misstänker att hon kanske är ett sådant barn som kräks när hon får feber. Finns det sådana barn?

Allt jag vill är att Mira ska pigga på sig just nu. När det är ordnat hoppas jag att intervjun på torsdag går bra.

Pysseldags

Titta vilket fint pepparkakshjärta Mira gjort på öppna förskolan. Synd bara att hon skulle ha sådana problem med kristyren.

Sankta lucia

I dag är det skolavslutning. Jag fattar inte att hösten är förbi och att det är lucia. Nästa lördag åker vi till norr för att fira jul med familjerna och sedan, mina vänner, är det dags för New York.

Men i dag är det skolavslutning. Vi ska presentera vår sista uppgift för klassen och det känns lite nervöst. Jag har till och med funderat på att strunta i att gå (det är inte obligatoriskt), men så tog jag mig i kragen och om drygt två timmar står jag där och presenterar.

Signs

Konstant kissnödig, jättetrött och lite lätt illamående.

Skendräktig eller jungfrufödsel? Ja, ja, någon jungfru är jag ju inte men olegad kan man säga att jag är.

Miraskrutt

Herregud. Om en vecka fyller Lillan ett år. Helt galet! Hur gick det här till?

Leverpöl

I dag åker E till Liverpool för att se på fotboll och dricka öl hela helgen. Det är han verkligen värd.

Jag och Mira ska ha en tjejhelg. Ikväll blir det bara hon och jag. I morgon kommer Chloë och Förskollärarinnan hit på middag och på söndag, självaste lucia, ska jag ha avslutning i skolan så Chloë och Snuggles kommer hit och tar hand om Mira.

Jag har känt mig oerhört trött på senare tid. Och godissugen. Inget konstigt i och för sig men när jag försöker analysera mig själv inser jag att jag nog varit rätt så stressad under hösten. Framför allt nu i slutet. Skolan har varit rolig men det hade nog varit bra att ha enbart den att fokusera på istället för jobbsökeri också. Det här med jobb har varit en inre stress jag burit på sedan hösten kom. Jag har inte gjort många knop på den fronten, men tankarna har hela tiden varit där och för mig är det tankar som gör mig stressad. När jag väl tar itu med saker brukar det bara rulla på och lösa sig och stressen försvinner.

Jag har till och med varit inne på att försöka bli på smällen igen för att slippa ta itu med det här med jobb på riktigt. Fast jag inser själv att det inte är något bra skäl för att sätta ett till barn till världen. Även om vi gärna vill ha ett till barn någon gång. Min tanke nu är i alla fall att när vi får vårt andra barn (förhoppningsvis får vi det någon gång) så har jag ett jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten. Nu siktar jag på det.

På jobbfronten har det varit trögt och segt. Men i går kom jag i kontakt med den första chef jag hade här i Hufvudstaden och hon hade ett jobb som hon trodde skulle kunna passa mig. Nu väntar jag på att utbildningschefen ska höra av sig till mig så att vi förhoppningsvis kan träffas under nästa vecka. De vill helst inte gå ut med annons så mitt läge känns ganska fördelaktigt. Men den här gången ska jag icket ta ut något i förskott. Fast ni får gärna hålla tummarna ändå...

Crew cut

I dag var det så äntligen dags. Jag klippte mig hos Zaida, som är frisörtrainee på Sachajuan. Jag hade med mig en bild på ungefär hur jag ville se ut (Katie Holmes page) och så körde vi igång. Zaida var supergullig och jättenoggrann och med lite hjälp av en av de andra frisörerna (Sacha? Juan?) mot slutet så var jag nyklippt och fin. För 200 kronor dessutom!

Såhär såg spektaklet ut innan. Hemmafärgat mörkblont med röda toner vid rötterna och askiga toner vid topparna. Håret klipptes i slutet av juli så det var hög tid.

Såhär ser jag ut nu. Lite kortare i nacken och resten av håret följer käklinjen. Mitt hår är färgat i en brun nyans och jag är verkligen supernöjd med färgen. Jag ska definitivt besöka Zaida igen. Om hon har tid med mig vill säga.

Don't you think

Är det inte typiskt att ongjäkeln ska lära sig att ställa sig upp under de fyra timmarna jag är borta för att klippa mig?

Gyllenmust

Har ni någon gång läst Sagan om Gyllenmusten? Den handlar om en välling som kokar över och översvämmar en hel by. (Först i dag insåg jag att det var en reklamsaga för Gyllenhamars Gyllenmust.) Hur som helst. För mig lät det som en dröm att kunna sitta på taket till huset och bara skopa i sig god välling. Då valde jag att förtränga hur jobbigt det skulle vara om hela huset översvämmades av välling. Hur klibbigt allt skulle bli och hur min stackars nalle skulle bli alldeles förstörd.

I kväll har jag gjort min egen variant av den där Gyllenmusten. Fast i mitt fall var det bacon- och broccolisås. Det började finfint i en gryta, som sedan krävde en större gryta och till sist en ännu större. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Någon som är sugen på att komma över och äta bacon- och broccolisås?

18 and life

Jag verkar tro att jag är 18 igen. Åtminstone på lördagarna. De senaste lördagarna har jag druckit vin och andra alkoholhaltiga drycker med härliga vänner till fyrasnåret på morgonen. Det känns som om jag kommer att få betala dyrt för det här längre fram. Men herregud vad kul jag har.

Lyxliv

Hummer och champagne. Tydligen är det en klassiker. Vad vet jag. Jag är bara en enkel tjej från landet. Gott var det i alla fall.

Mixed grill

Jag kan verkligen skatta mig lycklig i dag. Min kära vän, Hovmästarinnan, jobbar på en restaurang här i Hufvudstaden som har väldigt god mat. Sist vi var där hade jag inte råd att äta något utan fick nöja mig (och det gjorde jag så gärna) med vin.

Nu har Hovmästarinnan förbarmat sig över mig. Detta innebär att hon tar med mig på sin årsmiddag. En trerättersmiddag med fördrink, kaffe, avec och all dryck till maten. Gratis! Herregud vad jag ska äta i kväll. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det. Och vi får välja precis vad vi vill från menyn.

I dag är jag en lycklig tjockis. Och förmodligen är jag ännu lyckligare, och tjockare, i morgon.

Hörde jag fetma?

Jag har verkligen ingen karaktär. Men ha en bra helg. Själv siktar jag på att bli riktigt rund och go'.

Hormonfrispel

E har fått någon sorts postgraviditetshormonschock (världens längsta ord?). Han bölar tamejtusan åt allt nuförtiden.

Nyss läste han ett litet brev jag har skrivit på engelska till ett företag som jag ska skicka in en spontanansökan till. Tårarna forsade på stackaren och jag skrattade tills jag grät. Tydligen tyckte han att det var väldigt fint det jag hade skrivit.

Fast riktigt så bra var det inte. Det kan till och med jag erkänna.