Jag fick inte ens komma på intervju

Kan inte någon bara ge mig ett jobb, snälla. Jag pallar inte det här!




Haha, jag kanske ska skriva det i min nästa ansökan. Ingen uthållighet och ger upp vid minsta motgång. Då får jag säkert någon på kroken. (Fast jag har faktiskt skickat en ansökan i dag.)

The talk

Är ute och går med vagnen och passade på att ringa till marknadschefen på "jobbet jag redan har fått". Vi pratade i kanske fem minuter. Jag ställde frågor. Hon ställde frågor. Hon avslutade med "Jag ser fram emot din ansökan" och "Vi hörs". Håll er undan alla som är bättre kvalificerade än jag. Det här jobbet ska jag bara ha.

Linslus

Lillan har tagit sina första 'skolfoton'. Sjukt gulligt. Nu ska vi bara lista ut vad vi ska göra med skiten...

Hårfint

Dra mig baklänges! Jag ska klippa mig - gratis! - om två veckor. Har ni hört något så fantastiskt? Och nej, det är inte en kompis som ska klippa mig utan en frisörtrainee på Sacha Juan. Kicki skrev om Zaida, som också bloggar på Daisy beauty, som behöver fler träningsobjekt. Det är där jag kommer in. Jag tänker att en utbildad frisör kan göra underverk med mitt oklippta hemmafärgade hår. Det kan i alla fall inte bli värre.

Så nu har jag sett till att E ska jobba hemifrån den eftermiddagen och jag ska lugnt överlåta mitt hår i Zaidas händer. Jag återkommer med resultat och då kanske jag också ska bjuda er på en före-bild.

Herrans tukt och förmaning

Man kan inte säga annat än att Mira är duktigt tuktad vid läggdags. I går när klockan var på pricken tio i sju började hon självmant rumphasa mot sitt rum, hon gnällde lite och tittade uppmanande på oss.

Det var bara att ta henne på gnället och lägga henne.

Förmodligen kommer det alltid att vara så, eller?

Ta ut allt i förskott

Nu finns det ingen återvändo. Ansökan till jobbet jag redan har fått är skickad och jag har lite ont i magen. Jag har knappt sökt några jobb ännu så att få det här jobbet vore nästan för enkelt. Det är så jag försöker tänka nu för att inte bli för besviken om det inte går vägen. Men besviken, det kommer jag att bli om jag inte får det.

Så nu struntar vi i det. Ska vi istället fira att jag, med start någon gång i februari, kan titulera mig webbkommunikatör?

Swing it!

Idag är det fredag. Då får jag gunga extra länge. Sen är det helg. Hoppas ni får en fin en.

På mina bara knän

Men åh. Nu kom jag precis ihåg varför jag hatar att söka jobb. Visst, jag kan slänga iväg lite ansökningar till höger och vänster utan någon vidare ansträngning. Men så kommer det där jobbet som jag redan har fått innan jag ens skickat min ansökan. Jobbet som känns som en rolig och givande utmaning. Jobbet där min kompetens kommer till sin rätt.

I dag har jag skrivit en sådan ansökan. Till jobbet jag redan har.

Håll tummarna och så ska jag ringa till marknadschefen och smöra.

Spruta

I går fick Mira sin första svinisspruta. Allt gick så snabbt så hon hann bara dra efter andan innan plåstret satt på låret. Inga biverkningar, hon har varit precis som vanligt.

Om tre veckor är det på't igen. Sedan hoppas vi att vaccinet gör sitt jobb och håller sjukan borta. Nu ska jag bara ta mig iväg och vaccinera mig själv också.

Never let it go

Nu börjar det. Jag börjar bli en sådan där morsa som senare i livet kommer att skylla mitt förfall på mitt första barn. Efter min amningshybris, där jag har trott att jag kan äta precis vad som helst utan att gå upp i vikt, och efter att mina långpromenader minskat drastiskt har jag lyckats gå upp en hel del på bara någon månad. Jag fick andnöd när jag vägde mig i går. Jag har inte fattat hur snabbt det har gått.

Men jag vägrar. Jag vill vara en pigg och glad mamma till Mira och hon ska definitivt inte få skulden för att jag är för lat för att orka ändra på saker och ting.

I natt när jag inte kunde sova låg jag och peppade mig själv. Nu ska det ätas mat och frukt, inget kvällsfika, definitivt inga chips och inget godis. Jag tänker att blir jag bjuden på fika hos någon måste jag försöka hålla mitt moffande nere och så tänker jag satsa på att träna en kvart "varje dag". Jag siktar på att börja med två gånger i veckan minst, för att inte bli less innan jag har börjat.

Operation Pigg mamma till Mira har inletts. Det känns mycket bra.

Pick me, pick me

I dag har jag fått respons på min första jobbansökan. Det första jobbet jag sökt med min nya ansökan som jag, mot alla odds, känner mig riktigt nöjd med.

Responsen? Nej, jag fick inte jobbet men de vill gärna behålla min CV för de tyckte att min profil var intressant.

En ganska bra start va!?

Bullmamma

I dag har jag och Mira bakat bullar. Mjölkfria bullar för att Mira skulle få smaka sitt livs första bulle.

Förväntansfullt lade jag ett par bitar av den frasiga och söta bullen framför Mira. Hon åt, visst gjorde hon det. Men det var inte med tillnärmelsevis lika mycket entusiasm som när hon äter sina kaviarmackor på morgonen. Då sitter hon och mmmar och oooooar och aaahar för varje bit hon stoppar in i munnen. Och så älskar hon broccoli och majs över allt annat.

Kan det vara så, jag vågar knappt tänka det, att vi har fått ett hälsofreak på halsen?

Söndagslyx

Chipsen blir extra goda om de får ligga på ett fint fat först.

Energizer

Jag ska verkligen försöka dra lärdom av den här helgen. För jag är så himla glad och mår så bra.

För att förklara varför går vi först tillbaka till några helger. Jag och E hade inga planer och det kändes som om helgen var upplagd för mys. Lite mys blev det allt men mest blev det pannkaka. Lite sura miner och allmänt trist stämning.

Den här helgen var E på fest i fredags och jag och Mira var på restaurang. Lördag förmiddag var otroligt lugn och mysig, på eftermiddagen mötte vi upp min bror som var i stan och Mira fick för första gången hänga lite i en gympasal. (En riktig fullträff förresten. Jag vet inte om det var de högljudda killarna som drack öl eller strecken på golven som gjorde det.) I går kväll åt vi middag hos Lärarinnan och Doktorn och spelade spel. Och som avslutning på helgen har vi badat i dag, Mira sover just nu och jag ska söka ett jobb och i kväll ska vi bara kura ihop oss i soffan och se Dexter. Jag längtar redan.

Dagens insikt: Jag får energi av att göra saker. Av att träffa folk och ta mig ut! Jag fattar inte varför jag glömmer det så ofta och tror att jag är hemmakatt och bara vill mysa i soffan jämt och ständigt.

Jag älskar soffmys, men det får inte bli för mycket för då tappar soffan sitt mys. Nu ska jag bara försöka komma ihåg det här längre än den här dagen räcker.

Note to self

Det är väldigt trevligt att ta med Mira ut på restaurang så att hennes Ömma moder får hänga lite med sina vänner. (Det ska vi öva på fler gånger)

Men: det är mysigare utan bebis. Det är lättare att prata med goda vänner då.

Nu sussar Mira sött i sängen och jag kommer nog att slötitta på Idol samtidigt som jag slösurfar lite.

Ha en trevlig helg i höstmörkret.

Timing

Härom natten vaknade jag exakt 03:33!

Någon fler än jag som känner sig halvond?

Skrattattack

Jag har ett mål varje dag. Målet är att Mira ska få skratta så att hon får skratthicka. Varje gång jag busar med henne så att hon gurglar av skratt funderar jag på varför jag inte ser till att jag själv får skratta på det viset varje dag. Märkligt egentligen.

Men i går, då skrattade jag och E så att vi grät. Jag kunde inte röra mig ur fläcken där jag stod och skakade av skratt i köket och E var tvungen att sätta sig vid köksbordet för att benen inte bar honom.

Jag ler fortfarande...

Lillskruttan som en glader för två månader och många hårstrån sedan.

Your love is better than chocolate

E har åkt iväg på tv-spelskväll och jag borde plugga och söka jobb. Istället sitter jag och driver mig själv till vansinne med tankar på choklad. Jag vill ha!

Min längtan är så stark så att jag till och med närde en förhoppning om att E skulle inse exakt hur chokladsugen jag är och åka och handla choklad till mig innan han åkte iväg. De första fem minutrarna efter att han stängt ytterdörren satt jag som på nålar och lyssnade efter hans steg. Jag tänkte att det hade ju varit ett ypperligt sätt för E att visa hur mycket han tycker om mig.

Men ingen E. Ingen choklad. Bara jag och mitt vansinne.

Good morning Vietnam!

Insikt efter Miras plötsliga och oväntade gråtattack ca 04.30:

Jag är m y c k e t ocharmig vid femtiden på morgonen!

Hold me, thrill me, kiss me, kill me

Med ett glas vin i kroppen känns det plötsligt helt okej att jag ska ligga på en nästintill obefintlig madrass på golvet i natt. Det känns också helt okej att jag inte har skrivit ett ord på nästa skoluppgift som ska vara inne på måndag. Det känns dessutom helt suveränt att svärföräldrarna är här hela helgen så att jag och E kan gå ut och dricka, ehrm, vin i morgon. (Någon som möjligtvis noterar en tendens?)

Hur leker livet med er såhär en fredag eftermiddag?

I want to ride my bicycle

Allvarligt talat. Är det meningen att man ska få blodsmak i munnen av att cykla en kilometer?

Jag skyller på uppförsbackarna och den kraftiga motvinden. Men innerst inne är jag inte säker på att det bara berodde på det... Attans. Betyder det här att jag måste börja träna nu?

Oblockerad

Just i dag är jag glad! Nu har vi fått ytterligare feedback från lärarna på kursen. Eller rättare sagt, vi hade en "gästdomare" denna gång. Uppgiften var att skriva en säljtext till en bok och hon som gav oss kritiken är faktiskt förläggare.

Och jag fick jättebra kritik - igen!

Jag är jätteförvånad och jätteglad. Är det kanske något i mitt skrivande som börjar släppa? Jag hoppas det. För nu jäklar, nu ska här skrivas ännu mer och ännu bättre!

You'll never walk alone

Jag har så svårt att förstå en sak. Och det är varför hur det går för Liverpool ska påverka resten av vår lördagkväll? Tydligen går det väldigt uselt för laget just nu och i går var det misär här hemma.

Själv brukar jag kunna sätta mig in i andra människor känslor ganska lätt. Men det här, det fattar jag bara inte.