Lagt kort ligger

Jag och Mira tog en liten tur ner till vårt lilla centrum nu på eftermiddagen. Inne på en frisersalong satt två äldre damer som såg ut som om de hade varit för att få håret lagt.

Lägger ni erat hår?

Tror ni att vi kommer att göra det när vi blir äldre?

Min farmor var, in i det sista, jättenoga med sitt hår. Jag och mamma hjälpte henne att permanenta håret och hon lade det alltid när hon skulle göra sig fin. Jag lägger inte ner så mycket tid på mitt hår. Visst, jag känner mig alltid extra fin om jag har en bra hårdag. Men jag lägger inte manken till om jag inte har det.

Men i dag fattade jag ett beslut. När jag når en aktningsvärd ålder ska jag också lägga mitt hår. Because I'm worth it!

Two faced

En vanlig dag hemma hos oss:

Nej mamma, jag vill inte sova nu.

Nej mamma, jag vill absoluuuut inte sova i två timmar.

Nej mamma, fattar du trögt, jag vill inte äta.

Nej, varken mos eller bitar.

En sjukdag hemma hos oss när morsan ligger däckad:

Ja pappa, vad bra att du lade mig nu jag är så trött.

Åh vad skönt det var att sova i två timmar pappa. Nu känner jag mig mycket piggare och gladare.

Åh gud vilken god mat du serverar pappsen. Mos eller bitar spelar ingen roll för du är en sådan gourmetkock.


Svikare!

Schweinsteiger

Dumma Mira. I går fick jag jätteont i halsen på eftermiddagen, kroppen började kännas konstig och, mycket riktigt, febern dök upp. Väldigt oönskad. Nu har jag hunnit svettas ut halva min kroppsvikt under natten. Jag har hunnit känna mig feberfri tills jag insåg att jag "bara" hade 38 graders feber. Och så har jag kräkits upp frukosten.

Är mycket tacksam att E stannade hemma från jobbet i dag.

Einstein

I dag när jag sjöng Imse vimse spindel för Mira när hon låg på skötbordet gjorde hon rörelserna till. Nej, inte alla, men hon gjorde "ner faller regnet" och "torka bort allt regn". Jag blev så stolt så jag höll på att börja lipa.

Jag hoppas verkligen att Mira blir en lagom medelmåtta i det mesta. Annars kommer jag att skämma ut henne rejält i framtiden.

Grandpa

I dag fyller min farfar, Miras gammelfarfar, 97 år! Jag skriver det i bokstäver också, nittiosju. Det är helt galet vad gammal han är. I våras trodde vi att han hade gjort sitt här på jorden, men krutgubben hämtade sig och nu läser han böcker och promenerar igen som om ingenting hänt.

Dessutom har han sockerskålen vid sidan av sängen. Vaknar han och känner sig lite torr i munnen eller har lite ont i halsen så tar han sig en sockerbit. Socker - det måste ju vara bra skit det där.

Yadda yadda

Vi har den här galningen rumphasandes på golvet i lägenheten just nu.



Det är aningens lurigt att greppa vad hon snackar om.

App lapp sa att du slapp

Bebisar kan ju göra en hel del läbbiga grejer. Jag har blivit nerspydd och nerbajsad utan att känna mig särskilt äcklad. Men nu har Mira börjat med något som jag tycker är riktigt vidrigt. När hon tappar matbitar ner i haklappens "ränna" har hon lärt sig att plocka upp dem. Inte nog med det. Hon äter upp dem. Hon tycker säkert att det är jättesmidigt. Inte nog med att maten är nära till hands, den är lagom uppblött redan av sörjan som redan ligger därnere. Hon smaskar glatt på medan jag sitter bredvid med kväljningar.

Surreal life

I morse vaknade jag klockan sex. E och Mira låg fortfarande och sov. De vaknade inte förrän vid sju. Så jag kunde i godan ro äta frukost, surfa lite på nätet och göra mig i ordning för dagen.

Det kändes lite som Twilight zone.

Vomering

Våran lilla skrutt har blivit sjuk. Den första riktiga sjukan känns det som. Det började med lite snuva i morse, eskalerade till feber i eftermiddags och nu har hon kaskadkräkts upp middagen och (eftersom hennes ömma moder är lite trög och inte fattade att hon var kräkig) vällingen. Sedan däckade hon mot min axel och det var bara att lägga henne i sängen. Hoppas att hennes lilla kropp får vila i natt.

Lilla älsklingen, hela min kropp och själ blir ledsen när jag ser henne såhär.

H-h-h-h-hockeyfrilla

Jag har en märklig sorts hockeyfrilla just nu. Håret är egentligen klippt i page men runt hela huvudet spretar hårstrån som är ungefär tre centimeter långa. Verkligen jätteläckert att gå runt och se lurvig ut. Damn you, amningshår!

Sleepless in Söderförort

I morse kände jag mig som en ny människa. Jag gick nämligen inte upp en enda gång i natt. Jag har lagt mig till med den dåliga vanan att gå och lyssna utanför Miras dörr någon gång per natt, trots att jag vet att jag vaknar om hon gråter och när hon bara ligger och pratar. Det var så skönt att inse att jag sov helt avslappnat hela natten och jag kände att trenden vänt.

Så gick jag in i Lillans rum för att titta till henne. Hon sov fortfarande. Då ser jag att hon ligger precis som om hon någon gång under natten suttit upp och sedan fallit åt sidan. Ångest. Har hon varit vaken någon gång under natten och kanske varit ledsen utan att vi hört henne? Jag har en känsla av att det kommer att bli många "dåligt samvete"-kramar i dag. Och tyvärr har jag också en känsla av att det blir en orolig natt för mig i natt. Lillan själv låtsas som om inget har hänt.

Like a virgin

Det märks att hösten är här på riktigt för mina läppar är nariga och ögonen trötta. Nu börjar den värsta tiden, med mörker mörker mörker. Jag försöker hitta entusiasmen som behövs för att söka jobb. Skrivkursen är jag fortfarande ganska entusiastisk inför, men samtidigt känner jag mig pressad och fundersam på vad den kan komma att ge. Jag inser också att jag borde gå en kurs i InDesign samtidigt som det slår mig att jag inte har råd just nu. Jag träffade en mamma i dag som precis har separerat med sin sambo och fick ont i magen. Inte för att vi på något sätt är nära en separation, men det är alltid läskigt att bli påmind om hur fort det kan gå. På lördag ska jag se ut som Madonna. Madonna med nariga läppar och trötta ögon.

Tonåring

I dag har jag och E varit tillsammans i 13 år! Det har gått läskigt fort. Den här händelsen firar vi såklart med att som vanligt mysa i tv-soffan. Jag har just nu 24 kr på kontot så några utsvävningar kan E inte räkna med i kväll. Däremot känns det bra att äntligen vara inne på det fjortonde året. Det måste ju vara bättre än att vara inne på det trettonde.

*asg*

I går när jag gjorde det där som fina flickor inte gör härmade Mira mig blixtsnabbt genom att göra exakt samma ljud med munnen.

Nu är det bäst att börja tänka på hur jag beter mig här hemma.

Dexters dunkla drömmar

I onsdags när jag var och handlade stod en man framför mig i kassan. Det gick inte att se hur han såg ut för hans huva var uppdragen och det enda han köpte var blå nylontråd!

Något att lägga på minnet va!?

Ur led är käken

Mira gör en jätterolig käkrörelse när hon är koncentrerad. Tänk Jerry Williams



eller ännu hellre, Lasse Berghagen.

Hon liksom hakar loss underkäken och låter den dingla. Ibland kommer tungspetesen ut också.

Hon ser inte så intelligent ut. Det där måste hon ha fått från farsan...

Narkos

I morgon ska E opereras igen. Den första operationen blev inte så lyckad som de hoppades, så nu tänker de skrapa bort ärrvävnad och förhoppningsvis ska han återhämta sig rätt snabbt.

Jag vet inte om ni minns hur det var förra gången, det är knappt att jag minns. Men min kropp kommer ihåg. Varje gång E har pratat om en eventuell operation har min mage dragit ihop sig på en gång. Ont har det gjort och jag har börjat må illa. Tydligen klarade jag inte av den där perioden så bra som jag trodde just då. Jag var nog rätt mör redan innan operationen med helamning och tvåmånaders bebis hemma och att då ta hand om E mitt uppe i allt var nog lite för mycket. E fick ju ringa mig, han sov i gästrummet efter operationen, varje gång han behövde byta ställning i sängen för han kunde inte lyfta på benet. Dessutom verkade inte Citodonet på honom, men det upptäckte vi inte förrän han slutade med det och hade lika ont som innan.

Men hur som helst, nu ska han opereras igen. Det ska tydligen inte vara ett lika stort ingrepp den här gången så förhoppningsvis innebär det att blödningen inte heller blir lika stor. Dessutom sover Mira hela nätterna och jag och E sover i samma rum så har han svårt att röra sig behöver han bara knuffa lite i mig. Dessutom ska han be om riktigt knark så att han slipper vara sömnlös på grund av värk i en vecka.

Jag har inte lika ont i magen nu som tidigare när E har pratat om operation. Jag har ju haft tid på mig att vänja mig vid tanken. Men jag ska inte sticka under stol med att jag är lite nervös inför morgondagen.

No need to argue

Kommer ni ihåg min inspirationslöshet? Vi har fått vår feed-back i dag och tro det eller ej, men min var faktiskt jättebra! Kanske bland de bästa till och med. Jag har till och med fått ordet "superduper" i responsen. Det är några synpunkter läraren har som jag definitivt håller med om. Till exempel lite för korta stycken. Men generellt sett känns det som om han gillade det han läste.

Ha! Det här måste vara ett tillfälle som bör firas med vaniljglass och varm chokladsås, väl!?

Trött bebis

vaknar med nackspärr... Jag fattar inte hur hon kan somna såhär!

Trippin'

Shit pommes frites. Nu har vi bokat vår bröllopsresa! Under en tid har jag kollat in Gran Canaria och Puerto de Mogán. Vår plan var att vi skulle åka en vecka med Mira i januari och sedan ta in på ett mysigt hotell i, till exempel, Trosa någon gång under våren bara jag och E.

I fredags ställdes det på ända när jag och Chloë började prata om New York. Min stora resekärlek. Så, nu är det bokat. Jag och E åker till Det stora äpplet den 10:e januari tillsammans med Chloë och Snuggles. Totalt är vi borta sex nätter och vi kommer att sakna Mira galet mycket, men jag tror att vi kommer att ha ofantligt kul också. Mira lär knappt märka att vi är borta när hon får fullt fokus av sina mor- eller farföräldrar.

Åh, jag längtar ... fast det känns lite skönt att det inte är förrän i januari vi åker.

Titta det spökar

Såhär ser spöktavlan i Miras rum ut. Den är ritad av Johan Hagelbäck och helt underbar om du frågar mig. Det märkliga skenet beror på Miras rosa lampa. Om vi ska få spökbesök hoppas jag på någon av de här sköningarna!

Dubbelmacka

Lillan har precis lärt sig att sätta sig upp i sängen från liggande. Hon har aldrig fattat det här med att rulla runt på mage så det har tagit sin tid. Den här nya färdigheten invigde hon med buller och bång i dag.

Alldeles nyss hittade jag henne, sittande dubbelvikt vid fotänden av sängen och hon drog världens timmerstockar. Fatta ryggvärken efter den ställningen. Öm moder som jag är lade jag förstås ner henne i sängen och stoppade om henne ordentligt. Men först fick jag mig ett gott skratt.

Put on my happy face

Ha en bra helg allesammans. I dag har jag en glad mamma för hon ska dricka vin med vänner i kväll. Tragiskt men likväl sant. Jag ska mysa med farsgubben. Tjing!

Plåstret

Mira har blivit mammig. Sjukt mammig. Inte så att E inte får röra henne eller hålla henne, men när vi är hemma bara vi två vill hon helst att jag ska sitta med henne på golvet och gärna att hon får klättra och klänga på mig och hänga som en liten apa runt min hals.

Det är skitjobbigt.

Jag är van vid att kunna göra en massa saker och att hon roar sig själv väldigt ofta. Kanske har jag varit bortskämd men det är frustrerande när det enda som gör henne lugn är att bära runt på henne. Plus att ryggen säger ifrån.

Till en viss gräns kan jag säga ifrån och låta henne sitta kvar på golvet, ibland kan hon lugna sig efter en stund. Men när jag märker att det är på väg att barka iväg till riktig hjärtskärande gråt går det inte att stå emot. Inte för mig i alla fall. Så då står jag där, med lillapan runt halsen. Och låtsas som om det var precis det jag ville göra.

Fast just nu sitter hon och snackar på golvet som om hon inte alls kastade sig baklänges, storgråtandes, för en stund sedan.

Pity party

I dag tycker jag lite synd om mig själv. Blev dunderförkyld i söndags och blev så paff över hur däckad jag kände mig. Då insåg jag hur längesedan det är jag var förkyld. Det har känts bättre och bättre, men i dag känner jag mig riktigt hängig igen. Kan bero på den dryga timmespromenade jag tog med Gymnasielärarinnan i går när jag kände mig på topp.

Så i dag är planen att somna i samma sekund som Mira gör det och sova tills hon vaknar. Varje gång jag tänker så vaknar hon i och för sig efter en halvtimme i stället för två timmar, men en halvtimme är verkligen inte fy skam. Och så har jag köpt stackars mig-kex. Remi. Just det, tantkexen. Jag älskar dem!

Så riktigt synd om mig är det inte, ganska lyxigt att vila i soffan med goda mintkex när jag tänker efter.

Äkta blod

Det tog ett tag. Vi är inne på de sista avsnitten av andra säsongen och herregud vad True Blood är bra nu. Nu vågar jag till och med se det mesta för att det är så spännande. Alexander Skarsgård är skitbra och det är så coolt att han har fått den där rollen. Jag älskar Jason Stackhouse och börjar till och med gilla Sookie.

När börjar den tredje säsongen?

White picket fence

Det verkar som om drömmen om hus/radhus i kombination med att få barn är väldigt vanligt. "Så skönt att bara kunna öppna upp" är ett mantra som många av oss nyblivna föräldrar verkar upprepa.

I dag har jag skickat en länk om ett jättefint bostadsrättsradhus till E. Onödigt att drömma på det här viset egentligen.

Sugardaddy

Jag kanske ska nämna vad E sa när jag kom hem med min shopping.

"Det där kan jag betala åt dig"

Jag sa ja tack och kände att det där, det är nog en keeper ändå.

I can buy you

Eftersom jag känner mig så fattig den här månaden, och inte nog med det, jag är trött, ful och fet också, gjorde jag en klassisk Lyxfällan-grej i går. Jag shoppade loss på H&M - med kreditkortet.

Jag hittade ett par jeans, hallelujah, en vardagsklänning, en grå långärmad vardagstopp och en jättefin lila manchesterkjol. Nu kan jag mixa och matcha hela hösten och kanske känna mig lite fin, mitt i all trötthet och fethet. Dessutom hittade jag en Big love-blus (ser ut som något Chloë Sevigny skulle ha på sig i serien) som jag inte kan sluta tänka på. Min plan är att lämna tillbaka en blus jag köpte för en månad sedan som jag aldrig använt för att köpa Big love-blusen.

Jädrar i min lilla låda, nu är jag på gång.

Dagens plan, begära mer pengar från Försäkringskassan!

Bilden lånade jag här.

Fortbildning

Jag tror att Lillan har ett behov av att förkovra sig. Det nya heta är att riva ur böcker ur bokhyllan och den hon alltid väljer först är en bok som heter "Andlig utveckling". En bok varken jag eller E har öppnat.

Har vi fått ett medium på halsen?

Nalle Puh misshandlad!

Och hon släpper inte greppet om tiaran för en sekund. That's my girl! Fick lite dille på att testa den här funktionen. Kasst ljud och kass bild. Men nu har jag testat i alla fall.

Fredagskul

Hon verkar inte riktigt klok ibland, den lilla.

Rumphuggen

Det kan vara så att vi fått en gengångare i huset.

På dagarna hör jag den ibland. Den följer efter mig var jag än går. Först hör jag ett dask, precis som små kalla händer som slår mot något hårt, och sedan ett släpande ljud, precis som plysch som hasar mot trä.

Visst är det som ni misstänker. Mira har blivit en rumphasare! Fort går det inte, men hon tar sig framåt. Freedom!

Kompisar från förr

Lillan har blivit förkyld - igen. Det har varit lite fram och tillbaka nu i över en månad och jag börjar förstå att det är så här det ska vara. Bara att acceptera.

Förkylningen har inneburit att vi är hemma ganska mycket och i går fick jag rejäl lappsjuka och övertalade två mammor från föräldragruppen att komma hit med sina söta döttrar. Och oj! vad glad Mira blev. Hon bara satt och mös, iakttog tjejerna och tog leksakerna ifrån dem.

Det börjar bli allt tydligare att Lillan behöver ännu mer stimulans och att jag, hur jag än gör mig till, inte riktigt kan ge henne det som hennes kompisar kan.