lördag 31 januari 2009

Stairmaster

Ha! I dag klarade jag av att åka både nedför och uppför två rulltrappor.

Och Mira fick en ny mössa till sitt stora huvud.

fredag 30 januari 2009

E-moll

Kommer ni ihåg fostertrotset? Mira, formerly known as Pyret, som sparkade som en galning första gången jag sjöng Nu i ro för henne i magen. Jag fortsatte att sjunga varje kväll för den växande magen och har gjort så även efter Mira kommit ut. Jag har till och med lärt E att sjunga visan.

Men nu visar det sig att den här visan inte lugnar Mira överhuvudtaget. I stället är det Tula hem och tula vall som hon lyssnar på och lugnas av. Den sjöng jag aldrig medan jag väntade Mira.

Det verkar som om vår lilla gris är stämd i moll. Då brås hon på den Ömma modern. Mitt favoritackord på gitarren är E-moll.

Outing

I går var jag iväg en längre stund för första gången sedan Mira föddes. Det blev en tjejmiddag hos Chloë och jag var borta i nästan tre timmar. Det gick faktiskt riktigt bra även om jag måste erkänna att jag var ganska disträ en stor del av tiden.

Här hemma gick det väl sådär. Mira hade fått ett utbrott som varade ett bra tag. E trodde att hon kanske saknade mig (jag tror snarare att hon hade en sämmerdag) och säger han det så måste det ju vara så.

torsdag 29 januari 2009

Sova räv

Det känns som om Mira är den som sover allra bäst hos oss nuförtiden. Hon har dessutom börjat lura mig rejält ett par gånger per natt. Hon ligger och grymtar och ibland kan det låta som om hon ska börja gråta. Men varje gång jag reser mig upp på armbågen och tittar över kanten på spjälsängen så ligger hon helt lugnt. Som om ingenting hänt. Hon har definitivt ingen tanke på att hennes Ömma moder kanske har lite svårt att somna om. Hur lär jag henne det?

onsdag 28 januari 2009

Rappakalja

Ett tydligt tecken på att något nytt hänt i mitt liv är att jag säger saker som aldrig skulle ha fallit mig in att säga för drygt sex veckor sedan.

Saker som "Åh, vad härligt. Så mycket bajs!" och "Vad fint du har kräkts!".

Upp över mina öron

En ny bild har efterfrågats och en "ny" bild fick det bli. Den här bilden är tagen för kanske två veckor sedan och klänningen är för liten nu. Men hon hann ha den en gång i alla fall. Miras första klänning.

Vår lilla gris har ännu rundare kinder i dag, hon lägger på sig rejält med vikt, och hon är så söt så jag vill bara pussa på henne mest hela tiden.

Så lunka vi så småningom

Oj, vad snabbt det går att komma in i lunken. I dag är första dagen den här veckan som vi inte har en tid att passa och det känns jätteskönt att vi bara kan ta dagen som den kommer. Vi slipper "stressa".

Tror ni att det finns en arbetsgivare som i början av nästa år vill anställa en tjej i sina bästa år som helst jobbar i snigelfart och inte vill passa mer än en tid per dag?

tisdag 27 januari 2009

From this moment

I går hade jag och Mira en upplevelse som jag aldrig vill glömma. Hon skulle äta sitt kvällsmål och jag höll henne i famnen. Innan hon vände sin uppmärksamhet mot bröstet tittade hon upp på mig. Jag tittade tillbaka. Det ryckte till i hennes mungipa och jag började le. Hon tittade på mig och sprack upp i ett leende. Stunden varade bara ett par sekunder, men under de sekunderna stod tiden stilla. Vi verkligen såg varandra och älskade varandra, där och då.

Jag blir bara mer och mer förälskad i vår lilla gris för varje dag som går.

A shot at love

Min kära sambo är helt underbar. När han ska dricka vatten dricker han det ur ett shotsglas för att det känns roligare då.

Själv dricker jag sprit ur shotsglas för jag blir mycket roligare då.

Dressed for success

Öppna förskolan blev succé. Och då gruvade jag mig ändå lite för att gå dit. Det fanns en hel massa ursäkter för att inte ta oss iväg. Mira skulle äta precis när det började, det var måndag, vi var trötta. Men jag tog oss i kragen och det ångrar jag inte.

Inte för att Mira blev speciellt upphetsad av sångstunden och de andra barnen. Men jag var helt överlycklig när jag gick därifrån. Det var trevliga mammor där och särskilt en tjej i min ålder fastnade jag för. Vi har faktiskt en date nästa vecka. Vi ska helt klart fortsätta gå dit.

måndag 26 januari 2009

Rutinmässigt

Jag har alltid tyckt om rutiner. Även om de kan stå mig upp i halsen ibland tycker jag om att veta i stora drag hur dagen, eller veckan, ska se ut.

Nu har jag hamnat i rutinernas rutin. För er som är intresserade ser våra dagar ut på följande sätt, onsdag som lördag:

Någon gång mellan 6 och 7 är det uppstigning, på med dagens outfit, blöjbyte och amning. När Mira sedan sover passar jag på att äta frukost och duscha.

Hinner vi innan det är dags att äta vid tiotiden får Mira vara nakenfis och ligga lite i babygymet eller mysa med mig på skötbordet. Efter det dånar hon in och sover lite till och någon gång under den tiden passar jag på att äta lunch.

Runt 13 är det dags att äta igen. Då brukar hon vara rätt hungrig så vi sitter ett bra tag. Sedan är det dags för vår dagliga promenad. Det känns viktigt att Mira får frisk luft varje dag och jag måste ju komma i form till bröllopet också.

Väl hemma kanske Mira är vaken en stund. Har jag tur får jag några små leenden innan hon börjar ta sats för att äta. Vid fyra brukar det vara dags igen.

Sedan har vi börjat försöka få henne att äta vid 18 för att sedan få sitt bad eller sin tvättlappstvätt, få på sig sin pyjamas och mysa lite innan vi lägger henne strax efter sju.

Vid 22 är det dags för mat igen och då hoppas jag att hon ska äta sig riktigt mätt och sova sin allra längsta period.

Någon gång mellan 3 och 4 på natten är det blöjbyte och nattamat som gäller och sedan sover hon ungefär tre timmar till.

Och så börjar det om...

Sa jag att jag gillar rutiner? Ibland kan det kännas lite väl rutinartat och samtidigt vill jag ju att Mira ska få in sina rutiner. Jag försöker också komma ihåg att det här schemat lär ändras allt eftersom Lillan blir större. Framför allt kommer hon ju att vara vaken mer och det känns jättekul.

I dag ska vi dock försöka ta oss iväg till öppna förskolan. Det blir något nytt och spännande för oss båda.

Yummy tummy

Mira har börjat få ont i magen. Inte på kvällarna utan vid fem på morgonen hör vi hur hon börjar ta i. Hon har fått rejält med gaser och det är smärtsamt att se hur hela hennes lilla kropp drar ihop sig och har hon tur kommer det ut en liten fis.

Det är det jobbiga med amning. Jag har ingen aning om hon får i sig för mycket eller för lite och så säger alla olika om vad som kan påverka mjölken. En del säger att det är fritt fram att äta vad man vill och andra säger att man ska undvika än det ena än det andra. Jag vill ju bara att Lillan ska vara mätt och glad och nöjd och slippa sitt magont. Jag får prova att rådfråga barnmorskan på BVC i morgon.

Nu är morgonontet över i alla fall och Lill-grisen ligger bredvid mig i soffan och snarkar.

Raringen.

Städtant

I helgen skulle vi städa. Det var vi båda överens om. Men med många besök och storhandling på söndagen kändes det som om tiden inte räckte till. Jag ställde in mig på att städa någon dag under veckan i stället.

I går eftermiddag gick jag och Mira ut på promenad så att E kunde få vila. När vi kom hem visade det sig att han i stället använt tiden till att städa hela lägenheten.

Visst har jag nämnt förut att jag tycker extremt mycket om min sambo?

söndag 25 januari 2009

Kors i taket

Jag känner mig fin i dag!

Det var definitivt inte i går jag kände så senast. Jag kom i min vinterjacka också. Det här är en söndag värd en plats i historieböckerna.

fredag 23 januari 2009

Skendräktig*

Sedan Mira kom är det två grannar som, oberoende av varandra, har kommenterat när jag har varit ute med vagnen. Deras kommentar? Inte visste jag att du var gravid!
Kom igen. Så tjock var jag aldrig så att magen inte syntes alls. Definitivt inte så smal heller.

Magen, dagen innan Mira kom ut


*rubriken tillägnas Linnea som har noterat att jag har svårt att hålla mig från engelskan i rubrikerna.

Cry baby

Journalistinnan kom på besök i går och fick se Mira för första gången. Jag och Mira hade ett litet pep-talk innan hon kom där vi kom överens om att vi skulle visa oss från vår allra soligaste sida så att Journalistinnan ska vilja sitta barnvakt längre fram.

Men när Journalistinnan kom valde Mira att strunta i vårt muntliga kontrakt. I stället skrek hon sig igenom större delen av en timme. Det har aldrig hänt förut och jag kände hur mina mammanerver dallrade.

Nåväl, jag har ju fler vänner. Bara Mira lär sig förstå vikten av ett muntligt avtal.

torsdag 22 januari 2009

Lily Allen

Mira har börjat le. Första gången jag såg det avfärdade jag det. Men nu inser jag att hon faktiskt ler med hela ansiktet och med ögonen. Detta har sporrat mig att prata ännu mer strunt med henne för jag vet aldrig vilka ord som kan trigga igång leendet. Det kan vara ord som blöja, vagn, lilla gris eller korvgryta.

Hittills är det bara morsan som fått se det underbara leendet. Men så som E håller på och gör sig till lär det inte dröja länge förrän farsan också får se det.

onsdag 21 januari 2009

Skinny jeans

Kors i taket. Jag kom faktiskt i mina grå stretchjeans i morse. I och för sig med ett rejält häng över linningen, men jag fick igen knapparna. Snart kanske jag kommer i min vinterjacka också. Gudarna ska veta att jag saknade den i går.

tisdag 20 januari 2009

Cats and dogs

Inför dagens promenad i snöblandat regn önskar jag att någon hade tipsat mig om att ta på mig en vattentät jacka och ett par vattentäta skor.

Blöt och kall är inte min grej.

Upside down

I går övergav E oss för att se på fotboll med grabbarna. Det kändes helt okej tills Mira bestämde sig för att det inte var det.

I vanliga fall mår hon ganska gott för sig själv i babysittern, men inte i går. Hon ville vara nära, nära. Jag tror faktiskt att hon saknade myset hon får med sin pappa varje dag när han kommer hem från jobbet. Eller så kände hon någon sorts oro från mig. Vad vet jag. Det går ju inte direkt att fråga henne.

När E ringde hem på kvällen kände jag hur gråten helt plötsligt ville komma. Han hörde det och frågade om han skulle komma hem i stället. Egentligen ville jag säga ja men jag sa nej. Det vara bara att rycka upp mig. Klart att jag och Mira klarade oss själva.

Efter att jag slutat ömka mig själv gick det bättre och Mira somnade i vanlig tid och har sovit som en stock i natt.

Vi är lyckligt lottade och det vet jag. Jag behöver bara påminna mig själv om det ibland.

måndag 19 januari 2009

Semantik

Jag och E pratade i går och helt plötsligt hör jag mig själv använda uttrycket "Undantaget som bekräftar regeln". Jag kan komma på mig själv göra det nu och då.

Men vad betyder det egentligen? Hur kan ett undantag bekräfta en regel? Borde inte det innebära att regeln är värdelös eftersom det finns en massa undantag från den?

Jag kanske rentav borde sluta kasta ur mig det där uttrycket?

James åh James

Jag och E hyrde Wanted i går. Filmen innehåller två av mina favoriter, Angelina Jolie och underbare James McAvoy. Herregud vilken skitfilm! Nu har James halkat ned ett par pinnhål på min "vill se bara för att det är han"-lista. Hur kunde han?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hämta mig från den här besvikelsen.

söndag 18 januari 2009

Skilda världar

En liten reflektion från gårdagens besök:

Det är en markant skillnad mellan en bebis som är ett och ett halvt år och en som är en månad.

Slutsats:

Vi har det väldigt lugnt och skönt än så länge. Men kaos väntar...

Phew

Tunnelbanefärden gick bra. Däremot måste jag och Mira förfina konsten att åka med vagnen i rulltrappor för mina lungor klarar inte av att hålla andan tillräckligt länge i de nedpissade hissarna.

fredag 16 januari 2009

Breaking news

Jag har mascara på ögonfransarna i dag.

Det har nog inte hänt sedan jag gjorde mig till på nyårsafton.

Som jag påpekade för Jordgubben i en kommentar är mitt liv så actionfyllt just nu så mascaran hinns helt enkelt inte med. Eller så kan det vara så att jag är för trött för att orka tvätta bort smink på kvällen. Vem vet.

torsdag 15 januari 2009

The big K

I morgon är det dags för stora K.

Vi ska åka Kommunalt för första gången.

Nervöst...

Smicker

I vår förening har vi ett gruppboende med förståndshandikappade. Jag har inte märkt av det förrän i dag. På väg ut på en promenad mötte jag en kvinna som kanske inte hade alla hemma, men hon visste så väl vilken som var den bästa vägen till en moders hjärta.

Precis när hon passerat oss, utan att så mycket som snegla in i barnvagnen, sa hon: Vilken gullig bebis du har!

Jag tackade stolt och glatt och låtsades som om hon faktiskt hade sett Mira.

Double dip

På BVC tycker de att det är bra om bebisar i Miras ålder går upp ca 200 gram i veckan. Vår lilla gris verkar tycka att det är töntigt. Hon kör på det dubbla!

Så söt när hon sover

Små grisar behöver sova mycket!

Vi kallar hene Lill-grisen


Frågor på det?

Desperado

BVC-tanten var inte direkt någon tant. Hon var nog bara ett par år äldre än jag och hon var supertrevlig. Jag var så glad efter hennes besök för hon är den första vuxna människan jag träffar den här veckan, som inte är E vill säga.

Eftersom Mira sover så bra på nätterna känner jag redan nu att jag är redo för att ta mig ut på äventyr tillsammans med henne. Vi kanske till och med ska våga oss iväg till Öppna förskolan nästa vecka.

I tisdags såg jag ett gäng barnvagnsmorsor på torget i vår stadsdel och jag fick anstränga mig för att inte springa dit och fråga om jag fick vara med och leka. Så om någon av er mot förmodan råkar vara på samma Öppna förskola som jag nästa vecka är jag den där morsan med desperat blick som granskar alla som kan vara tänkbara lekkamrater till mig.

onsdag 14 januari 2009

Sweetness

Nu är sötebrödsdagarna över! I söndags tryckte vi i oss de sista av Farmors vaniljbullar och i måndagskväll rök de sista rutorna av Fazers Mariannechokladkaka (har ni inte testat den så gör det - den är gudomlig).

Nu är det Bröllop 2009 som gäller med bra mat och nyttiga mellanmål. Och jag känner hur jag blir tristare och tristare för varje bokstav...

Pop quiz

I dag får jag och Mira besök av BVC-tanten. Det känns som om jag ska genomgå någon sorts föräldraprov så jag har till och med dammsugit och tagit på mig en okräkt tröja.

I går hade Mira lite ont i magen för första gången och jag fick genast äta upp mina ord från förmiddagen om att det var lite trist att vara hemma eftersom hon sover hela tiden. Det gjorde hon inte på eftermiddagen. Inte blev det bättre av att jag råkade läsa att citrusfrukter och choklad kan ge små sötnosar ont i magen. Jag som tryckte två chokladkakor i helgen och har fått dille på blodapelsiner. Ehrm.

tisdag 13 januari 2009

Kitchen confidential

Nu är det slut på en era. Och inte vilken som helst utan kökshanddukarna är slängda nu. De var det första jag köpte till mitt och E:s gemensamma hem. Jag var på Nya Zeeland i november 2001 och E hade under tiden ordnat en lägenhet till oss.

Om jag minns rätt var jag i Taupo. Jag gick in i en souveniraffär och hittade gröna kökshanddukar med NZ på. Turistiga men användbara, tänkte jag och slog till. Det kändes så stort. Detta var ju inte bara ett inköp för min egen skull utan för vår skull. Ett par kökshanddukar.

Jag har försökt vårda dem ömt, men nu har jag fått se sanningen i vitögat. De är för trasiga för att kunna användas längre och får därför gå vidare till sällare jaktmarker. Men jag kommer att sakna dem.

måndag 12 januari 2009

Urban outfitters

Det är lite drygt ett halvår sedan Jessica Alba blev mamma. Jag undrar om hon fortfarande har kvar den förgrymmade degmagen eftersom hon gick klädd på detta sätt till en premiär.

Tanken slår mig - det är inte ens åtta månader till bröllopet. Tror ni att det är okej att gifta sig i pyjamas?

Bilden lånade jag här.

I think we're alone now

Nu börjar det på riktigt. Mitt nya liv som mamma. I morse åkte E till jobbet och lämnade mig och Mira åt vårt öde. Hittills har det varit precis som vilken annan morgon som helst. Mira somnade om efter frukosten och vi har hunnit mysa en stund i rummet som ska bli hennes och nu sover hon igen medan jag kan uppdatera mig på Golden Globe-galan och vilka som vann.

Jag kanske inte är lika skvallerberoende fortfarande, men galaberoende kommer jag nog alltid att vara.

Dagens projekt: en promenad i snålblåsten.

söndag 11 januari 2009

End of days

I morgon är det slut på smekmånaden. Då börjar E jobba. Det känns nervöst, men samtidigt ska det bli spännande att se hur min och Miras vardag ska arta sig. Å ena sidan är jag nervös för att inte hinna någonting på dagarna och å andra sidan är jag faktiskt lite nervös för att jag ska känna mig uttråkad. Hemskt va!?

Men jag känner att det blir roligare och roligare för varje dag med Mira. Hon är mer och mer vaken, när hon väl är vaken, och hennes personlighet kommer att växa för varje dag. Jag ser fram emot att lära känna min dotter så i morgon är egentligen en start på allt det nya som redan satts i rullning.

Så. Nu är jag lite mindre nervös och lite mer förväntansfull.

lördag 10 januari 2009

Hang loose

I går bjöd vi Chloë och Snuggles på middag. Helt spontant.

Det blev en mycket trevlig kväll med öl och vin för tre av oss och Trocadero för en av oss. Jag kände mig så lycklig när jag lade mig för det var verkligen som en helt vanlig kväll. En kväll som vi lika gärna hade kunnat ha i november.

Det känns viktigt för mig att livet faktiskt fortsätter precis som vanligt och att Miras bidrag till det är berikande i stället för begränsande.

fredag 9 januari 2009

Detox

Den här graviditeten med efterföljande bebis har gjort otäcka saker med mig.

Jag är inte längre skvallerberoende! Jag vet inte när jag var inne och kollade på Perez Hilton eller People senast. Jag blir nästan lite rädd för mig själv för helt plötsligt känns det också viktigt att kolla in nyheterna.

Betyder detta, ve och fasa, att jag börjar bli en sådan där "vuxen". Eller är det kanske bara en fas jag går igenom?

torsdag 8 januari 2009

Kärt barn

VSB kallar Mira för Myra.

Smeknamnet vi fruktade satte sig redan under tredje veckan.

Typiskt!

Vad varje svensk bör veta

Om man kräks lite behandlas man direkt som om man vore pestsmittad.

Jag har aldrig sett min bror och hans familj packa ihop sina pinaler så snabbt som de gjorde i söndags efter att de hört att E kräkts under natten...

Och då tror vi ändå lite i hemlighet att vi faktiskt blivit smittade av dem.

Farmor in-law

Jag måste säga att jag verkligen tycker om min svärmor. Med två söner har hon nog sett mig lite som den dotter hon aldrig fick och det händer ganska ofta att hon tar mitt parti om jag och E diskuterar något. Vi har alltid kommit bra överens och hon kommer att bli världens bästa farmor.

Men i tisdags var jag inte på topp. Jag var trött efter att ha oroat mig för E och hans magsjuka och Mira hade haft en orolig (det vill säga inte lika tyst som vanligt) natt. Helt plötsligt stod jag knappt ut med Farmor. Hon var runt mig hela tiden, höll Mira om fötterna som hon tyckte var kalla och rättade till handduken när jag skulle amma. Vid ett tillfälle gick jag iväg med Mira, som hade lite svårt att komma till ro, och efter två minuter kom Farmor och sa att hon kunde ta Mira. E låg instängd i vårt sovrum och mådde dåligt så honom kunde jag inte fly till. Tillslut var jag tvungen att gå in på toaletten och gråta en skvätt. Inte nog med att jag kände mig hemsk mot Farmor. Dessutom kände jag mig som en dålig mamma för det kändes som om Mira kom till ro hos Farmor men inte hos mig.

Jag försökte påminna mig själv om att Farmors enda brott faktiskt var att älska sitt barnbarn och vilja vara nära det så mycket som möjligt under de få dagarna hon fick ha Mira hos sig. Men i tisdags var det svårt att fokusera på det.

What a feeling

Åh vad skönt det är att vara hemma!

tisdag 6 januari 2009

Greetings from Norrland

Vi är kvar i norr ett tag till. I morgon kväll hoppar vi på planet mot Hufvudstaden igen. Vi har varit i Huset vid havet ett par dagar och i går åkte vi till Svärföräldrarna.

Mira klarade flygresan galant. Förutom ett litet missöde på grund av att hon har svårt att hålla tätt. Hon har stått ut med VSB:s pussar och tjuvnyp och inte reagerat nämnvärt på Nykomlingens (VSB:s lillebror) läten. Jag tycker att jag kan märka på henne nu att det kanske varit lite väl mycket intryck på få dagar så det känns faktiskt jätteskönt att vi ska åka hem i morgon.

Allt hade varit frid och fröjd här i norr om inte E fått magsjuka i lördagsnatt. Han har legat isolerad i två dygn och nu först har hans livsandar börjat vakna så smått. Så, alla våra planer på dejter med nyfikna kompisar har gått i stå. Det var knappt att E:s bror och hans familj ville träffa oss i går.

Egoistiskt nog hoppas jag bara att E blir pigg innan vi åker i morgon. Vi har nämligen en packning som heter duga.

torsdag 1 januari 2009

Party like it's 2009

Nytt år. Nu ska jag lära mig skriva att det är 2009. Det här året kommer att bli olikt allt annat jag någonsin upplevt. Till exempel kommer jag inte att göra ett "ärligt handtag" under hela året, för jag ska vara mammaledig. Mycket märklig känsla.

Gårdagen blev en lugn tillställning. Chloë, Snuggles, Lärarinnan och Doktorn var hemma hos oss och firade in det nya året. Vi lagade mat tillsammans, jag och Doktorn höll ett bejublat nyårstal och så skålade vi för det som har varit och för det som komma skall.

Mira försökte hänga med i svängarna men hon däckade vid nio. Inte ens de värsta bomberna och granaterna väckte henne.

E såg väldigt besviken ut när gästerna började avvika vid halv två. I dag är han tacksam att de gick när de gjorde. Hans huvudvärk är inte att leka med. Jag och Mira är nog också lite bakis så resten av dagen, eh eller kvällen, blir lugn. Det enda vi behöver göra är att packa inför morgondagens resa.

Håll tummarna för att Mira älskar att flyga!