söndag 30 november 2008

Amaryllis


Titta vilken fin blomma jag fick när jag jobbat sista dagen på jobbet. Den har precis börjat slå ut.

Uppstoppad

Vi har haft första adventsfika här i dag. Det blev glögg, julmust, lussebullar, pepparkakor, fudge och kladdkaka med chokladglasyr (den kom jag på att jag skulle göra i går och den var riktigt mastig - men god). Nu känns det som om jag stoppats upp med riktigt fluffig fyllning och jag ser sådan ut också.

Samtalsämnena har pendlat mellan Pony play, förlossnings-DJs och spikmattor. Ett vanligt fika med andra ord.

Men det är märkligt nu, 7 dagar ifrån det beräknade födelsedatumet för Pyret, för jag vet inte om vi kommer att ha ett pyre hos oss nästa gång jag träffar Journalistinnan, Chloë eller Lärarinnan. Jag undrar hur det kommer att kännas då.

lördag 29 november 2008

Fuskis

Jag kunde inte hålla mig ens till kvällen. I dag åkte julsakerna fram. Ljusslingor sattes upp, ljusstakar gjordes i ordning och änglar och tomtar fick inta sina platser. Det är så mycket mysigare med små ljuspunkter i mörkret och efter allt pyntande fick jag mig en välförtjänt vilopaus i soffan.

fredag 28 november 2008

Hårresande

Morgonens upptäckt:

En fjunig mustasch börjar göra sitt inträde på min överläpp.

Månadens upptäckt:

En rejäl matta av hår börjar sprida sig över magen.

Slutsats: graviditeten får mig att bli en vargmänniska!


(Bilden hittade jag hos Solstollarna - de gamla godingarna)

Kleerup

I natt har jag blivit superbästis med Kleerup. Vi hade väldigt mycket gemensamt. Och E satte eld på en filt.

Vilket spännande liv jag lever.

Men i dag blir det lunch med Hovmästarinnan och Förskollärarinnan och fika med en tidigare kollega från norr. Fullt upp med andra ord...

torsdag 27 november 2008

Veckans Skipper diet

Chokladfudge och Cheez Balls.

Gott!

Blondie

Jag smet in hos en frisör här i vår lilla förort i dag. Billigt och bra tänkte jag. Och nära hem. Billigt blev det minsann. Men hon som klippte mig underlät att berätta att hon bara var under upplärning. Hon fick bakläxa av ägaren och fick göra om slingorna vid tinningarna. Det som började som en liten touch up med toppning slutade med att jag nästan fick hela håret slingat och att jag stapplade ut från frisören 3 1/2 timme senare helt yr av hunger.

Men jag känner mig fin och det är huvudsaken. Nu är jag snart redo att möta Pyret (som om det skulle hänga på håret!).

Självgod

Oj, vad duktig jag var i går. Jag bakade både lussebullar, med massor av smör och mandelmassa i mitten, och Nigellas superenkla fuskfudge med mörk choklad och pistagenötter.

Bullberget

"Fudgen"

Inte nog med det här. I tisdags bakade jag bröd också. Herregud, om jag håller den här takten kommer E att önska att han gjort mig på smällen för länge sedan!

Färgklick

Här får ni en titt på hur tavlorna blev ovanför gästsängen i Pyrets rum. Sängen får vara kvar där så länge Pyret sover inne i vårt rum. Det kanske faktiskt kommer några som vill hälsa på hos oss framöver. Tre färgklickar på väggen blev det, lagom snett uppsatta av undertecknad.

onsdag 26 november 2008

Skrämseltaktik

Nu har jag kursat klart inför Pyrets ankomst. Det känns jätteskönt. I måndags var jag på sista delen av en förlossningsförberedande föreläsning och i går lyssnade jag och E på en föreläsning om amning.

Kursen i måndags är till för att få svar på en del frågor och funderingar kring förlossningen, smärtlindring och tiden efteråt. Den är också till för att stilla en hel del oro inför det som komma skall.

Men när barnmorskan med hjälp av en docka skulle illustrera hur barnet ska tränga igenom bäckenet, och inte fick igenom dockans huvud genom bäckenet hon höll i kändes det som om det motverkade kursens syfte en aning...

Det rätta stoffet

Jag har haft New kids on the block's You've got it (The right stuff) på hjärnan de senaste dagarna. Jag vet inte hur den kom in i hjärnan, men in kom den och nu snurrar den på repeat.

Jag älskade NKOTB när det begav sig. Jag upptäckte dem när Step by step började spelas på MTV. I olika perioder var jag förtjust i alla killar, till och med han som såg ut som en apa (Danny alltså). Men i slutändan var det Jordan som fick mitt hjärta att klappa extra hårt.

Nu när jag sitter och kollar in killarna på You tube blir jag nästan rädd när jag inser hur mycket av texterna jag minns. Är det inget annat min hjärna behöver lagra?

tisdag 25 november 2008

Varvning

Inte för att jag beklagar mig det minsta, men det är banne mig lite lurigt att vara ledig när alla andra jobbar. Eftersom jag är som jag är betyder det också att jag måste ha ett projekt varje dag. Nu skulle man ju kunna tänka sig att det skulle kunna vara att se en film som jag velat se länge eller läsa en bok. Men nej, det är projekt som att baka bullar (inte så ansträngande), baka bröd (precis ute ur ugnen) och att gå till banken för att avsluta en del konton (urtrist).

Jag vet inte varför jag har det här behovet av att ändå strukturera upp min dag. Å andra sidan har jag inte varit ledig så länge. Det kanske tar ett tag att varva ner från de låga varv jag redan var nere i...

Nu ska jag ta mig en promenad i dagsljus. Det är lyx den här årstiden.

Snömos

Nu sitter jag framför tv:n och lipar. Det är något med The Holiday som triggar min gråtreflex. Speciellt när Miles har skrivit en sång som låter som Iris (underbara Kate Winslet) och säger att han bara använt de bra tonerna.

Gets me every time.

måndag 24 november 2008

Konstmassakern

I fredags var det dags. Den stora konstmassakern inleddes. Ordet konst används mycket vårdslöst i detta sammanhang. Jag började måla de tre tavlor som ska hänga i Pyrets rum. Jag målade samma färg i botten på alla tre tavlor. Bakgrundsfärgen är väggfärgen på rutan som jag målade för ett år sedan. Jag hade precis kvar så att det räckte till de tre tavlorna plus en omstart. Så här såg det ut när jag hade börjat kludda på färgklickarna på de tre tavlorna. Det blev blågrönt, orange och lila.


Min tanke var att göra mönster av prickar. Det kändes enkelt och bra. Men började i någon sorts explosion som inte alls blev som jag hade tänkt. Den blev lite väl mörk och lite väl prickig. Huvvaligen.

Prickiga tavlan målades över och gjordes om. Nu blev det en påsktavla i stället med en prickspiral. Jag är inte så nöjd, men den får åka upp på väggen ändå. Den blev färgglad i alla fall och det var ju ett av målen. Jag ska köpa ett glitterstick också och blinga till tavlan lite. Det kan bli kul - hoppas jag.


Den blågröna tavlan fick ett mönster med ringar i olika storlekar. Den här är jag riktigt nöjd med, fast färgerna kom inte riktigt till sin rätt på fotot. Även här tror jag att ett glitterstick kan bli grädden på moset.


Den sista tavlan tycker jag faktiskt jättemycket om. Den ska få hedersplatsen på väggen i Pyrets rum. Orange med ett gult hjärta. Jag lyckades otippat bra med hjärtats proportioner och jag blir glad bara jag tittar på den.

Två av tre för en målarnovis är inte illa pinkat...

Perception

Jag har gått runt och känt mig rätt stor och rultig ganska länge. Det känns som om jag alltid varit så här bastant och att den extra magen jag lagt på mig bara är en aning större än min mage alltid har varit.

Men kolla in det här! Så här såg jag ut i går:
Och så här såg jag ut för 32 veckor sedan:


Det är ändå en ganska stor skillnad, eller vad säger ni? Jag sitter här och känner mig lite nöjd över att jag faktiskt ser riktigt smal ut på före-bilden.

söndag 23 november 2008

Latdag

Söndag. En mysig helg börjar lida mot sitt slut. Jag har hunnit med after work med tjejerna, storstädning, storkok och mys med E och så några promenader i dagsljus. I dag har det mest blivit soffläge, och så går jag och stirrar på tavlorna som jag ska fota i morgon och visa upp för er. En av dem är jag supernöjd med. En blev ganska lik en katastrof.

Nu blir det tillbaka till soffläget, medan vinden viner runt husknuten.

lördag 22 november 2008

Empati

Jag och Chloë gick en rejäl långpromenad i dag. När vi inledde promenaden föll ett snöfall som gjorde att det spratt till i mitt norrländska hjärta och i slutet av promenaden tittade solen fram över pudersnön. Underbart.

På väg hem passerade jag en bil där en tjej precis startat bilen och var på väg att köra iväg. Hon vevade ner rutan och ropade på mig. Jag gick fram och hon frågade hur det var, för hon hade sett att jag tog mig om magen. Jag tänkte att hon ville ha hjälp att knuffa på bilen, men insåg snart att hon tittade på mig lite oroligt.

Hon frågade om hon kunde skjutsa mig någonstans. Jag svarade att jag är gravid och att allt är okej. Och så såg jag till att tacka henne så mycket.

Uppenbarligen måste jag ha sett mycket lidande ut (det blir så ljust när solen lyser mot snön så bekymmersrynkan var nog avgrundsdjup). Men vilken underbar människa som faktiskt orkar bry sig på det där sättet.

Förvärk

I torsdags bjöd jag ut Redaktrisen på 30-års middag. Vi åt så att vi höll på att storkna båda två och jag undrar om det inte var mängde mat som gjorde att jag hade ett par förvärkar på natten. Det har jag aldrig haft förut.

Jag låg där, vid ettiden på natten, och funderade lite kring ironin över att jag precis jobbat min sista dag och att det nu var dags. Jag andades lugnt och tänkte att så får det bli.

Men värkarna gick över, jag vaknade pigg och glad och sedan dess har ingenting hänt i magen. Jag hinner nog vara ledig ett tag till. Skönt, för jag är himla sugen på att baka under nästa vecka.

fredag 21 november 2008

Peinture

Jag har gett mig på att måla tre tavlor till Pyrets rum. Oj oj oj, det skulle kunna bli hur illa som helst. Jag har egentligen ingen som helst kreativ ådra vad gäller ritande och målande. Men jag har alltid storslagna fantasier om hur jag skulle kunna göra tavlorna fina.

De här tavlorna ska bli färgglada är det tänkt, och det borde väl till och med en okonstnärlig själ som jag klara!

torsdag 20 november 2008

Bokslut

I dag jobbar jag min sista arbetsdag. Hela den här veckan har jag jobbat hemifrån och i dag är alltså min sista dag innan min föräldraledighet drar igång. Den ska vara i lite mer än ett år är det tänkt och det känns helt overkligt.

Eftersom det är min sista arbetsdag känns det extra roligt att få avsluta den med det samtal jag precis hade med en deltagare. Hon har verkligen blivit hjälpt av det vi gjort tillsammans, hon var jättenöjd och glad och jag känner mig alldeles varm i hela kroppen av de ord hon sa. Det känns otroligt roligt att faktiskt kunna vara till hjälp för någon, att förändra deras arbetssiutation till det bättre.

Pricken över i:t skulle vara om jag faktiskt får in den där ordern jag väntar på. Jag skulle ringa tillbaka vid fyra. Går den in kan jag inte säga annat än att jag slutar på topp!

Partikelfysik

Jag och Chloë pratade i helgen om sådana där handtorkar som finns på offentliga toaletter. Jag vägrar att använda dem. Finns det inget papper att torka av mig på efter jag tvättat händerna så försöker jag bara skvittra av händerna så gott det går och låter dem lufttorka.

Jag har ju hört talas om BAJSpartiklarna som de där mojängerna sprider och det vill jag ju inte ha på mina händer!

Chloë känner likadant.

Vi kom fram till att det är något tv-program som har avskräckt oss från handtorkarna (trots att Madonna var supercool i Who's that girl när hon torkade sig med en sådan) men frågan är varför just det där satt sina spår.

Jag menar, jag har inga problem med att hålla i mig i diverse handtag och stänger på tunnelbanan. Och har ni sett hur skitig man blir om händerna när man hanterat kontanter (jag jobbade för längesedan på en busstation)? Vattnet blir kolsvart när man sedan tvättar händerna!

Varför har just handtorken blivit min gräns?

Bad behaviour

Jag har försökt gå igenom den här graviditeten utan dåligt samvete. Det är så lätt att dra på sig men jag tänker att har jag gjort mitt bästa för att Pyret ska må bra i min mage är det gott nog.

Men en sak har jag inte riktigt kunnat värja mig mot. Mobiltelefonen. När jag är ute och promenerar och någon ringer så hamnar mobilen i jackfickan, medan jag går och babblar på i min handsfree (för att skydda min hjärna!). Tänk på lillhjärnan i magen, vad kan den få utstå?

Jag undrar om det inte kommer att bli med mobiltelefoner som det har blivit med cigaretter och alkohol. Det vill säga att våra barn kommer att prata om oss som om vi är idioter, precis som jag och mina kompisar gjort när vi pratat om att våra mammor både rökte och drack när de väntade oss och hur kunde de inte förstå bättre.

Jag kan tänka mig Pyrets snack med sina polare redan nu:

"Fatta när våra föräldrar var små, då kunde de gå med mobilen direkt mot örat! Helt sjukt ju. De visste ju om att det inte var bra!"

"Jamen, min mamma då. Hon gick med mobilen i jackfickan när hon väntade mig!"
Kollektiv inandning av fasa...

Förlåt, Pyret...men mamma visste inte bättre.

Bra eller anus

Jag undrar om det är sunt eller bara lite sinnessjukt att kliva upp halv sju och ta en promenad i kolmörkret?

Det kändes väldigt sunt i morse i alla fall när jag och E gick på en halvtimmes promenad. Men i kväll befarar jag att jag kommer att känna mig sinnessjukt trött.

onsdag 19 november 2008

Fishy

Så här i efterhand är jag glad att vi bestämde oss för att inte städa i går kväll. Trots att det verkligen hade behövts. För då hade jag blivit otroligt missnöjd över att jag spillde ut fiskspad över två köksluckor och på köksgolvet.

Nu kunde jag bara konstatera att jag är lika klumpig som vanligt, torka upp och gå vidare med min dag.

Lillstrumpa

Sådana här hade jag på mig för första gången någonsin i går:
Det är första gången jag har haft på mig ett par trosor som har mer tyg fram än bak.

E såg riktigt road ut när jag försökte dansa lite framför honom i går morse med stortrosan på, om än kanske inte så värst sugen.

Men de är ofantligt bekväma!

Bilden lånade jag här.

tisdag 18 november 2008

Gödning

E väger ett par kilo över 80. Jag har precis passerat 80-gränsen. Nu har Operation Gödning inletts. E har nämligen inte gått upp ett enda sympatikilo under alla dessa månader och det tycker jag bara är fel. I går, efter föreläsningen, kom jag hem med bullar. I morse vägde sig E och det visade sig att han gått upp 1 1/2 kilo den senaste veckan.

Hahaha!

Synvilla

I går var jag på en förlossningsförberedande föreläsning. Jag borde ha gått på den tidigare för egentligen har jag redan passerat tankarna på förlossningen. Mitt fokus just nu ligger på det som kommer sedan. Hur svårt det än är att föreställa sig så är det hemkomsten, amning, sömn, alla små söta kläder, allt mys och allt snusande som rör sig i huvudet.

Men, jag tog mig iväg på föreläsningen och träffade på en jättetrevlig tjej som jag slog mig i slang med. Tyvärr valde vi helt fel rad att sätta oss på. Bakom oss satt nämligen en tjej som, ännu mer desperat än jag, ville ha kontakt. Vad vi än sa hade hon en kommentar. Om jag frågade Trevliga tjejen något så svarade Tjejen bakom - högljutt.

Hon hade många åsikter också. En barnvagn skulle hon minsann inte ha, hon skulle bära barnet i sjal hela tiden och spjälsäng är som att lägga barnet i ett fängelse. Nåväl, det kan hon få tycka, alla har vi våra tankar kring hur vi vill att våra barn ska ha det. Men när hon sa till Trevliga tjejen att namnet Sydney är helt fruktansvärt fult och att deras barn kommer att bli mobbat i skolan om de döper sin dotter till det kände jag att hon gått aningen för långt.

Tyvärr var Tjejen bakom synskadad så hon såg nog inte de hatiska blickarna jag skickade i hennes riktning.

måndag 17 november 2008

V.I.P

I går sa E något jättefint. Men det var nog inte förrän när jag berättade vad han sa för Journalistinnan i dag som jag insåg hur fint det var.

Han sa att det är som om vi förbereder oss hemma för ett väldigt speciellt besök. En alldeles speciell gäst som vi vill ska trivas hos oss. Därför pysslar vi, tvättar, sätter upp hyllor och fixar. Så att vår "gäst" ska trivas hos oss.

Bondtölp

Jag, E, Chloë och Snuggles såg nya Bondfilmen i lördags.

Det är första gången jag sett James Bond och känt mig förvirrad över vilka skurkarna egentligen var, de var så många, och hur allt hängde ihop. Som Lillebror sa i går, i vanliga fall är skurken den med ett konstigt öga, och mer än så behöver man inte veta. Men så var inte fallet i denna actionspäckade film.

Jag är oangenämnt överraskad.

Tala ur skägget

I går vid lunchen upptäckte vi ett klart ålderstecken hos mig. Jag skulle nu tro att min mentala ålder ligger någonstans vid 80. Möjligtvis är jag en pigg 80-åring, men likväl är jag 80.

Under lunchen satt jag och pustade och ojade mig mellan tuggorna. Jag märkte inte att jag gjorde det förrän E påpekade hur jag lät.

Vi skrattade, men egentligen är det inte så kul. Jag är ju gammal för tusan!

Ett, två, tre...

...på det fjärde smäller det! Eller!?

Just det, jag har tjuvstartat med en ljusslinga här hemma. Egentligen är jag emot att pynt åker fram innan första advent, men det blir ju så otroligt mycket mysigare i mörkret och rusket med lite ljuspunkter här och var.

Jag håller dessutom på att längta mig fördärvad till första advent. Då kommer alla mina hämningar att lösas upp och vår lägenhet ska bli bombad i ljuslyktor, adventsstjärnor, adventsstakar och fler ljusslingor. Hade jag varit amerikanska skulle jag förmodligen ha haft en blinkande tomte och hans renar på balkongen också.

fredag 14 november 2008

IRL

Jag hade en mycket trevlig lunch med Popjunkien i dag. Det är första gången någonsin som jag träffar en fellow bloggare i verkligheten och det var verkligen jättekul. Lunchen blev av för att vi har insett att vi rör oss i ungefär samma område och då är det ju lika bra att passa på att ses.

Jag kan ha blivit lite för exalterad och givit intryck av att jag inte kan prata om annat än graviditet, bebisar och förskoleplatser. Men förhoppningsvis får jag en andra chans.

Nu har jag fått blodad tand och vill träffa er alla i verkliga livet.

Greetings from Cyprus

Prankmonkey har ett vykortsinlägg i dag. Det påminner mig om när vi städade ur farmor och farfars lägenhet när de skulle flytta till sitt serviceboende.

Ur farfars gömmor uppenbarade sig ett vykort från mig när jag och tre kompisar, 18 år gamla, var på Cypern. Ayia Napa närmare bestämt. På vykortet stod det att vi åt gott (en pommestallrik per dag och några Mars-glassar), att det var varmt och skönt (vilket vi oftast kände när vi vaknade upp vid lunchtid och masade oss ner till poolen) och att vi hade det bra (och det hade vi oftast, när vi inte råkade kräkas upp Hooch, blev förkylda eller fick urinvägsinfektion).

Däremot nämndes det ingenting på vykortet om hur jag, efter ett tequilarace på stranden, tyckte det var en briljant idé att lägga Förskollärarinnan mellan vesporna som stod parkerade utanför hotellet, för där låg hon ju skyddad. Eller om lekarna på stranden, vilka involverade en mycket läbbig liten kille och ballonger som skulle sprängas mellan våra kroppar, som föranledde mitt personliga tequilarace senare.

Märkligt...

Stickigt

Kommer ni ihåg den där lilla luvan jag började sticka för ett tag sedan? Det var när jag var uppe i norr och Lilla mor hjälpte mig komma igång. Eftersom hon åkte in på sjukhus då kunde jag inte sticka klart, jag behöver nämligen Lilla mors instruktioner steg för steg, så Lilla mor tog över. Man skulle kunna säga att jag har stickat på distans. Dessutom ser jag det hela som en god gärning eftersom Lilla mor har tyckt att det har varit trevligt att ha något att pyssla med under de trista dagar som hon legat på sjukan.

Nu är det klart i alla fall. Den lilla luvan som jag påbörjade (hann sticka den grå mudden och de första fem ränderna) och tröjan som jag då stickat på distans.

Visst är hon duktig, Lilla mor?

Skipper

Jag vet att jag har nämnt det förut, men Du är vad du äter sätter verkligen fart på mina hungerkänslor. I går var det 9(!) chocolate chip cookies som slank ner. Min plan var att äta tre, det utökades raskt till sex och sedan slank de sista tre ner av bara farten.

Vilken tur jag har att det där programmet bara sänds en gång i veckan.

Glädjepaket

Titta vilket härligt paket jag hämtade ut häromdagen!

Som vanligt är det deckare, men lite otippat bara en chick-litt, som slank med. Den nöjda lilla bebisboken har vi fått tips om från en Nya Zeeländsk tjej som sa att de, med bokens hjälp, aldrig haft något problem med att få sina barn att sova gott på natten. Ska bli mycket intressant att se om vi orkar följa tipsen och om de funkar för oss. En av böckerna kommer jag däremot inte att läsa överhuvudtaget. Det är fritt fram att gissa vilken!

torsdag 13 november 2008

Vår busschaufför

Jag hoppades att Pyret skulle bli lite exalterad över musiken i går och glömma bort sin fascination av dansbandsmusik. Men icke. Pyret låg bara och tryckte, förmodligen helt förvirrad av ljudexplosionen och det var inte förrän jag satt på bussen hem som det blev lite action i magen igen.

En framtida busschaufför med förkärlek för dansband verkar jag ska nära vid min barm. Åh nej, är det kanske Lasse Kongo??



Förresten, visst är man ganska trött på Robert Gustavsson?

Booze

I dag har jag åkt kommunalt med en tom flyttkartong som det står SPRIT på, med stora bokstäver, lite varstans på kartongen.

Vi måste vid något tillfälle ha haft väldigt mycket sprit hemma precis i samma veva som vi flyttade. Synd bara att det känns lite lätt oproffsigt att ha en spritkartong intill sig på kontoret.

Springfield

Gårdagskvällen var härlig. Jag älskar verkligen att gå på konserter, det är bara det att jag glömmer det emellanåt. Titiyo, Magnus Carlsson och Marit Bergman var grymma, det var också Anna Maria Espinosa som jag hört talas om tidigare men aldrig hört. Hon hade en härligt barnslig, men klar röst.

En helt ny bekantskap var Moto boy. Och jag måste säga att han var en mycket trevlig ny bekantskap med den rösten han besitter.



Mitt enda minus var att spelningen var för kort. De sjöng bara två låtar var. De hade gärna fått spela ett tag till och gärna också gjort någon låt tillsammans.

Men det var kul att se artisterna i gasen, jag tror nog att det hade slunkit ner ett och annat glas innan ett par av dem gick på.

onsdag 12 november 2008

Dusty

I kväll ska jag och Chloë gå på En afton med Dusty Springfield. Jag måste erkänna att jag inte haft så bra koll på henne, men artisterna (Titiyo, Marit Bergman och Magnus Carlson bland annat) lockade. Plus att det känns roligt att hitta på något med Chloë.

Efter en snabb googling visar det sig dock att även om jag inte har så bra koll på sångerskan så har jag rätt bra koll på hennes låtar. Det blir nog en mycket trevlig kväll det här.

Den här låten till exempel har gjorts i många härliga tappningar:





Tankevärksamhet

I måndags när jag satt på tåget till Falun kände jag mig nog lite stressad. För rätt vad det var drog det åt i magen och jag kände en värk jag aldrig känt förut. Uppgivet tänkte jag att det är typiskt min tur. Nu kör det igång och jag sitter på ett tåg på väg hemifrån. Och stackars E får slänga sig i bilen och köra, med andan i halsen, till ett sjukhus i en stad han inte känner till.

Som tur var hände det bara en gång och nu är jag hemma. Om värkarna kör igång är jag, om inte beredd (kan man någonsin vara det?), åtminstone aldrig längre än en halvtimme hemifrån. Det känns tryggt.

Nödvändigt ont

E besiktigade bilen i morse. Bilen, som inte gör annat än att gräva djupa hål i våra plånböcker men som vi inte vill vara utan. Tyvärr fick han en övernitisk besiktningsman som upptäckte att vi inte har någon nyckel till dragkroken. En nyckel som besiktningsmannen erkände inte behövdes för att fästa dragkroken, men likväl måste den finnas på plats.

Vi har en månad på oss att ordna detta och ombesikta bilen. Annars blir det körförbud... Hahaha. Jag älskar vår bil!

tisdag 11 november 2008

Partypoop

Två incidenter från det trevliga 30-års partajet i lördags:

En tjej börjar prata om bloggar och förfasa sig över de urtråkiga bloggar som existerar där ute. Hon menar att om de åtminstone har ett tema känns det okej, men att bara babbla på om allt och ingenting är helt meningslöst. Gissa vem som inte outade sig under den middagen.

Vid två tillfällen under kvällen sänkte sig en rejäl odör över bordet. Någon som satt runt det hade uppenbarligen ätit något olämpligt och det riktigt stack i näsan. Själv ville jag helst hoppa upp och skrika "Det var inte jag!", men eftersom jag inte kände någon runt bordet höll jag masken och andan så gott det gick. Det kändes dock som om jag är den som får bära hundhuvudet som höggravid kvinna med en extremt hög toalettsbesöksfrekvens. Attans.

måndag 10 november 2008

Preparation

Eftersom det inte går att föreställa sig (även om vi ofta försöker) hur livet blir med Pyret i familjen har vi börjat förbereda oss praktiskt så gott det går. Barnvagnen har stått i hallen ett tag nu. Vi har köpt lite kläder, gosiga filtar och sängkläder.

Men i går, då gjorde vi i ordning spjälsängen och nu står den bredvid min sida av sängen. Där kommer Pyret att sova bland flodhästarna...

Vi körde också en premiärtvätt i vår nya tvättmaskin. Det var Pyrets färgglada (ehrm, mestadels bruna) kläder som fick bli tvättade och alldeles strax ska de vikas in i Pyrets lilla klädskåp.

Jag börjar längta nu.

Big mama

Jag förfasar mig en aning över min viktuppgång de senaste två veckorna. Fram till nu har den varit ganska konstant, ungefär ett halvt kilo per vecka, och det har känts jättebra. Men de senaste två veckorna snackar vi minst ett kilo per vecka och jag undrar vart det här kommer att sluta.

Pyret lägger tydligen på sig 200-250 gram per vecka. Och resten då??

Plinge-linge-ling nu ska tåget gå

I dag åker jag till Falun för att hålla i en kurs i morgon. Det är min sista jobbgrej på annan ort. Det är mycket som är det sista nu innan Pyret. Jag har redan börjat dela upp händelser i tankar på före och efter. I december är det svårt att tänka före eller efter eftersom Pyret kan dyka upp när som helst. Men i januari, då är det definitivt efter. Tanken svindlar av förväntan och funderingar på hur det kommer att vara.

Men just nu ligger mitt största fokus på att komma igenom de två sista veckornas jobb. Min kropp börjar bli trött nu och ett vilrum på kontoret vore inte helt fel.

Matglad

Helgens trevliga saker:

En god middag i Uppsala på fredagen
En härlig kväll med supergod mat för att fira Redaktrisens 30-års dag på lördagen
En mysig långpromenad med Chloë, det var alldeles för längesedan
En pannkaksbrunch som inte gick av för hackor. Mina pannkakor innehöll banan, chokladsås och grädde...

Helgens upptäckter:

Pannkaka kan verkligen lägga sig som ett lock i magen. Jag känner av sviterna ännu
Mina vader har precis börjat visa tendenser till att svälla upp till stockar och jag undrar hur jag ska kunna jobba i stövlarna som jag hade tänkt ha på mig

lördag 8 november 2008

Skimret?

I går fick jag ett trevligt samtal från min mor. Hon berättade att hon pratat med en av mina kontorskollegor och han sa att de har pratat om mig på jobbet. Först tyckte jag att det lät oroväckande, hade han kanske sagt hur tidigt jag börjat masa mig iväg på eftermiddagarna eller hur tråkigt det är att ha mig på kontoret. Men nej, han sa inget av det ovanstående. De har pratat om att jag bara blir vackrare och vackrare för varje dag. Fina gravida har han sett förut, men han tyckte nog att jag tog priset!

Hahaha, det verkar som om mitt "glow" bara ger sig tillkänna på kontoret. Jag som inte ens vill vara där längre. Men kul att höra inför helgen. Och jag tror nog att jag kände mig en gnutta vackrare i går kväll.

fredag 7 november 2008

Four eyes

Jag har haft glasögon sedan i sjätte klass. Jag behöver inte använda dem hela tiden, mitt synfel är inte kraftigt, men jag har alltid sagt att jag har dem när jag ser på tv eller läser. Det är inte sant.

Enda gången jag brukar använda mina glasögon är när jag går på bio eller när jag tycker att jag behöver lite extra pondus på jobbet. Glasögonen är en mask jag tar på mig för att bli extra bestämd.

I går satt jag framför tv:n och E tittade på mig. "Ser du dåligt?" frågade han. "Hurså?" kontrade jag. E imiterade mitt kisande (och jag undrar hur min bekymmersrynka kunnat bli så djup) och rotade fram mina glasögon ur min väska. Jag tog på mig dem och, jädrar, vilken skillnad det blev. Inte konstigt att jag haft ont i huvudet ofta på senare tid.

Från och med nu är det fritt fram att kalla mig glasögonorm.

Morgonsurprise

Jag har passerat 80 kg!

*Hjälp!*

torsdag 6 november 2008

Ordermottagning

Jag börjar tro att jag skulle ha gått på föräldraledighet tidigare (bara två veckors jobb kvar nu). Under gårdagen var det nämligen två personer som kontaktade mig på grund av att deltagare jag tidigare har haft har skrutit om kursen jag håller i.

Det har aldrig hänt mig tidigare och det tog ungefär tre år från det jag började jobba som utbildningskonsult. Jag kände direkt att jobbet som ordermottagare passar mig mycket bättre än som säljare. Det är ju jättekul att bli uppringd av någon som säger att de hört att jag är bra.

Så gårdagen var nog min absoluta höjdpunkt i det här jobbet. Vilket är perfekt för jag har hört att man ska sluta när man är på topp.

Flyttlass

Efter föreläsningen i går hjälpte vi Lärarinnan och Doktorn (fd Forskaren) att flytta. Eller vi och vi. E och några andra starka killar och Lärarinnan bar och sprang upp och nedför trappor. Själv stod jag vid sidan och hejade på. Faktiskt ett lite ovanligt läge för mig, trots att jag är en latmask. Jag brukar faktiskt hugga i när det behövs. Och jag orkar bära en hel del.

Men nu säger kroppen stopp för sådana saker och det är bara att lyssna. Och det gör jag. Därför försökte jag ta mitt jobb som hejaklack på största allvar och berömde de små arbetsmyrorna för hur duktiga de var på att lasta in i lastbilen och förundrades över alla de tunga saker de orkade bära. Jag kände mig som en riktig tillgång i flytten, det gjorde jag verkligen.

Skottpengar

I går var jag och E på en föreläsning på det sjukhus dit vi ska åka när det är dags för Pyret att komma ut. Det är inte så länge kvar nu. Enligt den guppande bebin här bredvid är det 31 dagar kvar (till det beräknade datumet vill säga, det kan lika gärna vara två veckor plus eller minus det datumet)!

Hur som helst, när vi satt där på föreläsningen började kvinnan bredvid mig pillra med något. Tro det eller ej, men jag hörde det på rivet och det efterföljande prasslet att det var en Toblerone hon öppnade. En snabb flukt åt sidan bekräftade min misstanke och bara sådär var min uppmärksamhet på föreläsningen som bortblåst. I mitt stilla sinne undrade jag om hon var komplett galen som satt och tryckte i sig Toblerone med en annan gravid bredvid sig. Snålvattnet rann till rejält och under hela gårdagkvällen längtade jag efter att få äta Toblerone, om så bara en lite alptopp.

onsdag 5 november 2008

X-files

I går hade vi E:s ex på middag.

Det lät väl lagom intressant?! De var tillsammans i nästan ett år för en sisådär 14 år sedan så man skulle kunna säga att deras förhållande är preskriberat nu. Vänskapen har de dock hållit i och jag har också fått komma med på ett hörn. Exet är supertrevlig och väldigt socialt engagerad. Jag och E är rörande överens om att det är tur att andra engagerar sig, så att vi kan ligga i soffan och tänka på oväsentligheter.

Exet har ett jättefint namn också. Som jag gärna hade döpt Pyret till om Pyret visar sig vara en tjej. Men det känns inte riktigt rätt att döpa Pyret till samma namn som E:s ex, även om det var längesedan. I stället försöker jag pracka på namnet på alla mina kompisar. Ingen verkar ha nappat hittills.

Barack

Det känns bra att han vann. Jag kan egentligen inte motivera den känslan med mer än att i mitt tycke är det bättre med en demokrat än en republikan på presidentposten. Och det känns lite häftigt att få vara med om ett historiskt ögonblick, det ska jag inte sticka under stol med.

Jag kommer ihåg att mina föräldrar tittade på mig med allvarliga blickar när Berlinmuren revs och sa åt mig att minnas det här. Det var historia vi fick vara med om. Och det tog skruv för tv-bilderna etsade sig fast i minnet, trots att jag bara var 11 år vid tillfället.

tisdag 4 november 2008

Jämmerdal

Fast jämmerdalen är inte så djup som ni kanske tror. Jag mår toppen i dag. Har bara lärt mig den brännande vägen att flottiga, mastiga, goda bullar inte är det bästa precis innan läggdags.

Stoisk

I går kunde E skatta sig lycklig för att min graviditet hittills varit så fri från krämpor. Han har haft åtta månaders lugn och ro, mitt humör har faktiskt varit jämnare än någonsin, men gårdagen skulle kunna vara upptakten till drygt en månads jämmerdal.

I går kände jag mig tung och otymplig i kroppen för första gången, allt kändes jobbigt och ändå kröp det i kroppen när jag låg i soffan. Efter kvällsfikat, bullar med mjölk, fick jag halsbränna. Det har jag aldrig haft förut. Stackars er som har det för jämnan för fy tusan vad det brändes, och brändes, och brändes.

Jag led högt och ljudligt där hemma och E kunde inte göra annat än att nicka medlidande och försöka ignorera mina suckar. Hade vi haft nio månader av det här hade det blivit skilsmässa innan vi ens hunnit fram till altaret. (Inte för att vi ska vigas vid något altare, men ni fattar vad jag menar.)

Efterlyst

Jordgubben - vart har du tagit vägen?
Jag får bara det här hemska beskedet...

"Bloggen har tagits bort
Bloggen på blondisthenewsmart.blogspot.com har tagits bort. Den här adressen är inte tillgänglig för nya bloggar."

Nostalgitripp

När jag började få Dons låt på hjärnan poppade också den här upp i huvudet.



Oj, vad vi tyckte att han var snygg. I syrenlila kostym och allt. Jag och Hovmästarinnan satt framför hennes tv och såg den här låten om och om igen och så turades vi om att pussa på honom när han var i närbild.

Jag och Hovmästarinnan skrev också till hans fanclub och Hovmästarinnan fick ett signerat foto av underverket. Dagen efter såg jag ett liknande kuvert som det Hovmästarinnan fått stå lutat mot väggen på vår köksbänk. Med flämtande andning och darriga händer sträckte jag ut armarna för att få tag i kuvertet, men lyckades i stället fumla ner det i glipan mellan köksbänken och väggen. Vi lyckades aldrig få tag i det där olycksaliga kuvertet, trots att jag förgäves insisterade på att vi skulle riva ut skåpet, och min personliga katastrof var ett faktum.

Nuförtiden önskar jag att jag hade varit där när de som köpte vårt hus renoverade köket och fick en bonus i form av ett signerat foto av Thomas Forstner i syrenlila kostym. Hade de vetat det när de köpte huset hade de förmodligen lagt på ytterligare ett par tusenlappar på köpesumman.

Hjärtslag

Eftersom Amanda har länkat till en hel del roliga You Tube-grejer på senare tid har jag också blivit lite fast igen.

Minns ni den här gamla godingen? Oj, vad jag tyckte att han var het, och så bra han sjöng...

måndag 3 november 2008

What's the frequency, Kenneth?

Jag har irriterat mig på det. Vi har testat med ståltråd och diverse tejpningar men ingenting har gett resultat.

Jag pratar om att få radion att funka på vårt hemmabiosystem. Jag har bett E fråga när han ändå är iväg och köper elektronik om hur vi ska få fast den där sladdriga lilla radiosladden, men han verkar aldrig ha kommit till skott. I dag tog jag tjuren vid hornen och promenixade in på en elektronikbutik efter en trevlig lunch med Hovmästarinnan. Jag hittade det jag sökte i princip på en gång, har nu pluggat i sladden och Voilá! vi har en fungerande radio. För 39 kr. Jag undrar lite över varför vi inte tagit tag i detta tidigare, men nu ska jag strunta i det och ta reda på hur jag programmerar in kanalerna och sedan ska jag vara glad och lyssna på radio varje dag!

Fåglarna

Jag visste väl att det fanns ett gott skäl till varför jag skyr duvorna här utanför som pesten. Jag lade ut våra täcken och kuddar på balkongen i förmiddags för att vädra dem och när jag skulle ta in dem hade en fågeljävel skitit på mitt täcke. Argh.

Duvor överlag väcker inga varma känslor i mig. För ett par år sedan höll jag på att krocka med en duva när jag kom cyklande och det är nog det närmaste en nära-döden-upplevelse jag har kommit. Det tog en bra stund innan mitt stackars hjärta hade lugnat sig såpass att jag kunde cykla vidare. Att inte duvan föll stendöd ner på marken förundrar mig fortfarande, fåglar har väl inte så starka hjärtan?

Segla bort

Nu gled jag in på musikspåret. Just nu sitter jag nämligen och lyssnar på David Gray's White Ladder. En skiva som är intimt förknippad med min drömresa som jag gjorde med en vän hösten 2001. Jag hade hört låten Sail away redan innan vi åkte och tvingade i princip E att tycka om den också. Men under resan, och framför allt på Nya Zeeland, lyssnade jag och min vän på skivan varje dag. Då började vår resa närma sig sluttampen och min längtan efter att få komma hem till E växte för varje dag.

Väl hemma gick skivan på repeat. Medan E var i skolan satt jag hemma och fixade fotoalbum och, gjorde det jag blivit expert på under resan, fördrev tiden. Jag mådde så enormt bra. Jag hade gjort den där resan som jag längtat efter så länge, jag var supernöjd med hur den blev och otroligt glad över att vara hemma och nybliven sambo med E. Livet var på topp, och jag kan fortfarande känna den där värmen sprida sig i kroppen när jag kör igång skivan. Förnöjsamhet och tillfredsställelse med livet.

Music of the night

Jag har försökt utbilda Pyret de senaste månaderna i vad morsan gillar att lyssna på. Vi har stuffat till Veronica Maggio, Justin Timberlake, David Gray, Counting Crows, Dixie chicks med flera. Pyret har inte givit ifrån sig någon särskild signal och jag började frukta att Pyret kommer växa upp utan att gilla musik.

Men i lördags, då blev det fart i magen. Det var som om musiken som trängde in till Pyret gjorde att h*n bara ville dansa loss. I vanliga fall hade jag tyckt att det är suveränt att Pyret äntligen verkar uppskatta musik, om det inte hade varit för att vi tittade på en dansbandstävling!

Men okej, bara för att det är du Pyret så kommer här låten som du verkar älska!

söndag 2 november 2008

Varukorg

I kväll var jag och handlade och ingen kunde väl missta sig på vad som skulle ske i vårt hushåll under kvällen. På bandet lastade jag upp två liter mjölk, ett juicepaket, en chipspåse och en stor chokladkaka med nötter i. Vi skulle helt enkelt fortsätta på den inslagna ätarvägen och jag skulle fortsätta bygga upp min kropp med allt annat än nyttigheter.

Så långt var allt väl.

Men när tjejen som stod framför mig packade upp sina varor väcktes mitt intresse. Hon såg nämligen ut som om hon precis kommit hem från en liten resa, hon hade en resväska nedställd i vagnen, och då vill man ju gärna fylla förråden. Frågan är bara vad hon driver för typ av hushåll. Det hon packade upp på varubandet var - två folköl och en påse morötter!

Sicko

Det har varit jättemysigt att ha föräldrarna här i helgen. Jag och Lilla mor bakade bullar (som nästan är uppätna nu) och vi har ätit och svullat hela helgen. Tyvärr blev det ingen musikal för oss eftersom Lilla mor fick feber - igen. Men det har varit jätteskönt att bara umgås och dega i soffan tillsammans.

Nästa gång vi träffar mina eller E:s föräldrar kommer vi att ha Pyret hos oss, om allt går som det ska. Då är jag en Mamma och E en Pappa...