Visit

Min enkla plan fungerade. Mest för att E har lite dåligt samvete över hur länge han har sagt att han ska städa men inte kommit till skott.

Jag har verkligen underskattat nöjet i att se någon annan jobba känner jag. Rätt vad det var kunde jag vifta lite mot en byrå och vips var E där med dammtrasan. Nu är det rent och fint här hemma och det känns skönt för mina föräldrar kommer i kväll.

Vi ska ha en myshelg, jag och mor kanske ska baka lite bullar och så ska vi se på musikal. Det ska bli roligt att ha dem här, speciellt eftersom Lilla mor mår så mycket bättre nu.

Hoppas att ni alla får en bra Allhelgonahelg och tänd extra många ljus för dem som ni saknar.

See you in my dreams

Det märks att Pyrets ankomst börjar närma sig. Framför allt i våra drömmar. Jag drömmer titt som tätt att jag helt enkelt glömmer bort Pyret hela tiden och får verkligen kämpa med att komma ihåg att kolla till Pyret nu och då.

E har det lite jobbigare. I natt drömde han att jag blev jagad av en mördare som ville döda mig och ta Pyret ifrån oss.

Han såg inte så pigg ut i morse.

Jag mötte Lassie

Det jag glömde skriva om den där snöstormen för två år sedan var ju det som var absolut roligast med hela kvällen. Efter fyra timmar i bilen börjar vi närma oss hemmet. I en tunnel kommer en gammal skraltig Volvo och försöker pressa sig förbi oss, E är lätt irriterad och vägrar ge vika och jag ser i ögonvrån hur någon hytter med näven mot oss. Jag tittar dit och till min förvåning ser jag...

...Nalle Knutsson. I päls, såklart!

Bilden lånade jag här.

Snowstorm

De har varnar för snöoväder så jag tror att jag ska börja dra mig hemåt snart. I och för sig har jag faktiskt gångavstånd till hemmet, men man får väl ta sina chanser eller hur!?

För ganska precis två år sedan höll jag på att fastna på ett tåg i Uppsala när snökaoset kom, tåget skulle inte kunna gå vidare sa de. Som tur var gick ett annat tåg till förorten där E jobbar så han kom och hämtade mig och med en hastighet av i snitt 15 km/h på E4:an kom vi hem på cirka fyra timmar.

I dag hoppas jag att E kommer hem lite mer i tid. Vi ska tvätta och städa inför mina föräldrars besök i morgon och det har jag minsann inte tänkt ta tag i ensam. Nej, min plan är snarare att äntligen börja utnyttja min grossess och kanske ligga i soffan, äta praliner och dirigera arbetet framför Grey's anatomy. Jag har varit alldeles för självgående hittills och eftersom jag fortfarande känner mig så stark i kroppen tänker jag att jag måste förbise det och bara lägga mig helt enkelt. En enkel men ack så förförisk plan...

Se upp i backen

Tänk vad lite ärtsoppa och pannkaka kan liva upp en dag. Oj, vad gott det var med pannkaka med massvis av sylt och grädde. Jag hade kunnat sitta kvar hela eftermiddagen och smaska. Men Pyret tycker att det blev trångt nog ändå, så det var tur att jag gick ifrån lunchbuffén tillslut.

Crash boom bang

Ledsenheten har gett med sig en aning. Men jag känner mig fortfarande lite darrig. Ibland dyker den på mig som ett slag i magen, utan någon förvarning. Och då kan jag inte stå emot, utan måste bara låta det skölja över mig. Kapitulera. Acceptera och bara vara.

Men mitt i all ledsenhet är jag också glad över att jag har en sambo som kommer hem med mat och en extra bonus, choklad i form av Geisha Orange Dream. Som stryker lite extra i mitt hår och tittar på mig med öm blick. Fast jag får inte tänka på hur glad jag är över det just nu, för då kommer tårarna igen...

Booby trap

Jag köpte min första amningsbehå i går. Här var jag och fick jättebra hjälp.

Storleken? Ja, men det blev blygsamma 75 G. Det kan också hända att det blir lite för litet senare(!). Tur att jag har till och med I på mig, sedan blir det dubbelbokstäver bakom 75:an.

Afternoon tea

Jag har ledigt i eftermiddag. Eftersom jag lyckades boka in ett möte på fredag eftermiddag, som egentligen är en inarbetad dag för oss, får jag göra så att jag är ledig i eftermiddag och fredag förmiddag istället.

Så jag ska slänga i mig maten fort som attan, göra några små ärenden och sedan ska jag inta sovläge i soffan. Jag vet inte om det är hormonerna (som jag faktiskt aldrig känt av tidigare) eller något annat som spökar men jag känner mig ledsen. På gränsen till tårar mest hela tiden. Då brukar sömn vara en bra medicin så i eftermiddag ska jag kurera mig.

Weddingplanner

Vi hade E:s gamla vän Mössan och hans tjej, Barnboksredaktrisen, på middag i går. Det var mycket trevligt och två flaskor vin fick de i sig - svamparna (jag är inte ett dugg avundsjuk som ni märker...). Mössan och Barnboksredaktrisen ska gifta sig lördagen innan vi ska slå till och det var intressant att höra deras resonemang om gäster och vilka de vill bjuda. Det är nämligen en diskussion jag och E har haft i många omgångar, men nu känner vi att vi är ganska överens. Det är inte Mössan och Barnboksredaktrisen.

Hon har stor släkt, han har nästan ingen. Hon tycker att respektive absolut ska bjudas, han tycker att har man inte träffat de respektive så behöver de inte bjudas heller. Jag hoppas att de kommer överens för jag tror att deras bröllop blir jättekul.

Magstarkt

I morse när jag och E skulle kramas funderade jag på vad det var som tog emot, jag tittade ner och insåg att det var min mage. Märklig känsla.

Och i Amsterdam var det för första gången en tjej som erbjöd mig sin plats på spårvagnen. Jag tackade nej, än orkar jag stå på benen, men det kändes kul att det faktiskt börjar synas nu. Fast det är klart, jag kanske bara såg gammal och skraltig ut...

Störting always

I dag tycker jag synd om alla som är strandade någonstans, eller som trodde att de faktiskt skulle få komma iväg på en härlig resa i dag. Och så är jag jätteglad över att det inte var den här helgen vi skulle ha åkt till Amsterdam...vilket antiklimax det hade varit.

Bilden lånade jag här.

Conception

Vi hade en rolig diskussion i helgen om när vi blev till. Midsommarbarn har väl alla hört talas om och vi är en hel del sådana i min bekantskapskrets. Jag och Holländskan blev gjorda i anslutning till midsommar och Lantlollan är född nästan på pricken nio månader efter midsommarafton. Så började vi fundera på när E och Tulpanen blev till och det visade sig vara i anslutning till en av föräldrarnas födelsedag.

E testade denna teori på sitt jobb i går och förutom två undantag som bekräftar regeln har i princip alla blivit till vid midsommar eller i anslutning till en födelsedag.

Så, hur är det för er? Midsommar eller födelsedag? Eller var era föräldrar sådana där nykära typer kanske som kunde ligga på en vanlig onsdag?

Red eye

E sa i helgen att han kommer att sakna min mage. Nu och då kan vi mysa ihop, le mot varandra och hålla varsin hand på min mage. Det är då jag fylls av förväntan inför det som kommer.

Men så flyger man till Amsterdam tur och retur med bebisar som skriker som om de har kniven i sig i två timmar - konstant. Då bleknar våra leenden en aning och än en gång undrar vi vad vi gett oss in i.

Pyret does Amsterdam

Självklart ville Pyret också vara med på resan. Här är h*n till exempel i Stadsparken.

Här står både Pyret och morsan och beundrar utsikten i Stadsparken. Morsan borde dock lära sig att inte le när hon blir fotad i den här vinkeln. Det ser nämligen ut som om hon idisslar någonting då.

Pyret var också ute på lokal varje kväll i Amsterdam. Det enda trista med det tyckte Pyret var när morsan åt lite för mycket. Det blev ju så trångt i magen. (Det är Holländskans hand ni ser på bilden. Den har ni sett förut, nämligen här.)

Här skulle det egentligen ha varit en bild på Pyret i soffan. För det var där vi tillbringade i princip hela söndagen. Vi åt choklad så att det sprutade ut ur öronen, tittade på film och babblade. Den enda utflykten vi gjorde var till en sportpub för att äta lunch och för att titta på fotboll. Jag och Holländskan avvek så fort vi hade fått i oss maten och återgick till soffan igen där Pyret låg och hickade.

På väg hem. Flyget var en timme försenat, så vi var rätt trötta när vi kom hem vid midnatt. Men en halvdålig chick-litt fick vi läst och så hann vi förhoppningsvis smälta alla bakelser och brownies som vi tryckte i oss under helgen. Dessutom skickade Holländskan med oss en mandelstav som vi kan fortsätta smälla i oss under veckan. Det går verkligen ingen nöd på vare sig Pyret eller mig nuförtiden. Ha, som om det någonsin gjort det.

Amsterdam i bilder

Det var strålande sol hela lördagen. Det var egentligen bara det jag ville visa. Jag och Holländskan strosade runt och pratade om allt mellan himmel och jord, åt en långlunch och hade det bra på alla sätt och vis.

På väg till Stadsparken som Holländskan och Tulpanen numera bor jättenära.

Är det någon som kan något om blommor? Som kanske vet vad det här är för blomma? Den var i vilket fall som helst så fin så att jag måste fota den. De här blommorna fanns lite överallt i området.

Vi har haft en helt underbar helg. Helt klart semester i ordets rätta bemärkelse. Alla måltider utom frukost har ätits på lokal och vi har bara gjort det som fallit oss in. Jag är supernöjd och jätteglad över att jag och E kom iväg. Från och med nästa vecka är det nämligen flygstopp för mig.

Aeroplane

I eftermiddag åker jag och E till Amsterdam för att hälsa på Holländskan och Tulpanen. Vi har en trevlig helg framför oss, det känner jag på mig och det ska bli spännande att se deras nya lägenhet.

Eftersom både jag och E har varit i Amsterdam ett par gånger betyder det att den här helgen finns det ingenting som vi "borde" se, utan vi kan bara vara och göra det som faller oss in. Holländskan har dessutom utlovat en massa goda bakverk, så i helgen satsar jag på att äta mig igenom Amsterdams utbud av olika läckerheter. Det kurrar i magen bara jag tänker på det.

Brottets bana

På affären i går såg jag också en liten pojke som verkar gå en ljus framtid till mötes.

Mamman stod i kassan och betalade och lillkillen höll upp två DVD-filmer som han så gärna ville ha. Mamman sa nej, det skulle minsann inte bli några filmer i dag och bad honom ställa tillbaka dem. Han gick tillbaka till stället, fifflade lite med något och så såg jag honom gå förbi mig, med händerna bakom ryggen och en film i vardera hand.

Hans mamma stoppade honom och sa åt honom på skarpen att ställa tillbaka filmerna. Han lommade tillbaka till hyllan igen och när han kom fram bakom stället hade han båda händerna bakom ryggen igen. När han passerade mig såg jag att, jodå, han hade ställt tillbaka den filmen han uppenbarligen ville ha minst men höll den andra bakom ryggen. Denna gången hann han längre innan hans mamma såg vad som pågick och fick lotsa tillbaka honom till hyllan igen.

Jag stod och skrattade för mig själv. Han kanske inte gör sig en karriär på den brottsliga banan på grund av sin slughet, men bara hans envishet räcker långt.

Kärt barn

Det finns verkligen människor som kan missbruka det fina ordet "älskling". Lite som den där pappan i Sällskapsresan som säger Älskling hela tiden, men det finns inget kärleksfullt i sättet han säger det på.

I går när jag var och handlade såg jag en liten pojke som hela tiden fick skäll, enligt min mening, för allt han föreslog. Mamman hade en otroligt arg röst var uppenbart irriterad över alla pojkens förslag. Tillslut sa hon argt: Nej, vi ska inte handla det där, det är alldeles för dyrt. KOM nu, ÄLSKLING!

Jag tycker inte att det är okej att missbruka det ordet på det sättet, hur irriterad man än är. När det sägs ska det också betyda något, inte bara vara ett ord bland alla andra.

Glupskhet

Fråga:
Är det möjligt att vara så hungrig så att man, i sin iver att få i sig maten, spetsar sig själv med gaffeln i svalget?

Svar:
Ja!

Cry to me

Och så började jag gråta av det här! Vart ska det här sluta?



Så här vill jag också dansa på min bröllopsdag. Så himla roligt!

Jag och E har faktiskt gjort den här dansen en gång, problemet var bara att E inte alls har sett filmen lika många gånger som jag så stegen satt väl sådär. Och det blev inget lyft. Men här tycker jag att de löst det här med lyftet så bra.

Bred gata

Otippat. Jag tänkte precis på Dirty Dancing i morse, fråga mig inte varför, och så ser jag att Perez rapporterar att Dirty Dancing ska sättas upp på Broadway. Om jag har fattat det rätt är det ingen musikal utan en teater och jag skulle gärna vilja se den.

Men det får mig också att fundera på vilka som skulle göra rollerna som Baby och Johnny. Hade det varit en musikal hade väl Pernilla Wahlgren (huvvaligen) fått rollen som Baby. Men om det är en teater, med en massa dans, vem skulle göra rollerna då? Kan någon av Skarsgårds-brorsorna dansa? Och vem ska spela Baby - Petra Nielsen!!??

Här får ni en liten munsbit inför helgen. Så där ska jag och E också dansa någon kväll, haha.

Storstädning

Som ni kanske märkt är jag värre än vanligt. Mer menlös än någonsin. Jag som hade så stora planer för den här hösten. Jag skulle förkovra mig, läsa böcker (fan ta dig Öster om Eden, jag ska inte låta dig ta över hela min höst, jag ska läsa ut dig), se filmer, gå på konserter. Framför allt skulle jag redan nu börja se mig om efter intressanta företag att kontakta när min föräldraledighet börjar lida mot sitt slut.

Men vad är det som händer. Jo, jag sitter i soffan och glor på gamla repriser av Beverly Hills eller kisar mig igenom en säsong av Lost. Jag känner mig urblåst, som om någon dammsugit min hjärna och bara lämnat kvar tankar och datum som gäller Pyret. Barnmorsketider, olika föreläsningar jag vill gå på och saker som jag tycker att vi måste ordna innan Pyret anländer.

Det känns sådär och har jag någonsin känt mig intressant så är det defintivt inte en känsla jag har nu. Vad tusan, så här räknade jag med att det skulle bli av amningskoma, men inte en och en halv månad innan Pyret ens är i närheten av att titta ut. Jag bävar för hur det ska bli framöver och känner mig orolig över att jag kommer att bli en av de där, ni vet. En sådan som inte kan prata om annat än sitt barn, kanske mest på grund av att jag inte får några andra intryck. Hjälp!

The year of the dragon

Jag gick på bostadsrättsföreningens årsstämma i går. Det var ... intressant. I vår gamla förening var årsstämman mest en ursäkt för att få fika. I den här finns det många fler, tja, vi kan kalla dem eldsjälar. Det var särskilt en man (läs: gubbe) som det hade varit alldeles för enkelt att provocera tills han darrade av ilska. Som tur är var ingen annan på krigsstigen så han fick strida lite för sig själv. Efter två timmar hade inte så mycket bestämts, men årsstämman var avslutad i alla fall och nu är det ett helt år till nästa gång.

Uppe med tuppen

I morse gick E upp 05:29. Han blev tydligen gammal fort efter sin födelsedag. Jag vet inte vad det tagit åt honom, men jag vet att han var supertrött när han åkte till jobbet. Själv hade jag inga problem med att sova tills klockan ringde.

Den trötte stackaren blev nog inte så glad nu när jag överlycklig mailade honom om att badrumsskåpet som har tagits ur IKEAs sortiment fortfarande finns på varuhuset nära hans jobb. Mitt mål är nu att få honom att åka dit i eftermiddag så att vi kan få ordning på torpet. I och för sig står nu E mellan valet att svänga förbi IKEA eller att gå på föreningens årsstämma, pest eller kolera alltså. Och i dag hoppas jag att han väljer pest.

Uppdatering: E valde pest. Hurra!

Tänjbar

Jag har börjat uppleva en smärta jag aldrig, och då menar jag aldrig, känt förut. Jag har ont i naveln. Eftersom min mage växer mer åt sidan än rakt fram betyder det också att min navel ser ut som en ledsen mun just nu. Den sträcks och sträcks så att jag tror att jag ska spricka och jag smörjer och smörjer för att hjälpa min navel att bli ännu mer flexibel. Jag vågar inte tänka på hur ledsen min navel kommer att se ut när magen ska återgå till det normala igen.

Naveltrång, anyone?

Stalker

Jag tror att det är dags för lite bloggavvänjning för mig. Varningstecknen börjar bli alltför många och bloggen sipprar in i för många av mina vardagssituationer. Nu har det gått så långt att jag ser andra bloggare lite här och var.

I går såg jag till exempel en av mina guilty pleasures i bloggvärlden. Hon är lika söt som på de bilder hon lägger upp och bredvid henne kände jag mig som en mastodont. Dessutom tycker jag mig ha sett denna junkies söta lilla son vid ett par tillfällen i mina kvarter.

Jag blir lite rädd för mig själv faktiskt...

Tulo mellan knäna

Eftersom E fyller år i dag påminns jag om hur arg jag var på mig själv att jag inte kunde hålla på mig en vecka till när vi träffades. Vi "blev ihop" på lördagen och på måndagen fyllde E år. Taskig tajming.

Oj, vad jag våndades. Räknade han med att få någon present av mig? Vad köper man till någon man just träffat och som man inte känner så väl? Och var vi ihop överhuvudtaget? Tänk om jag hade fått allt om bakfoten!!

Jag vill minnas att det slutade med en biocheck och ett grattiskort utformat som ett presentkort där det fanns en massa saker att kryssa i, till exempel massage eller heta kyssar. Jag kryssade inte i något utan lät E välja själv. Jag tror faktiskt att han kryssade i flera rutor och att döma av utfallet blev han nog ganska nöjd ändå.

Congratulations

Det är tisdag. Grått och trist ute och E fyller år i dag. Jag höll på att glömma bort det i morse, men i sista stund klämde jag ur mig ett grattis. Han fick också presenten från hans föräldrar och min usla present som egentligen var ingenting, men som kanske blir en trevlig middag eller något som han vill köpa i Amsterdam.

Jag brände mitt presentkrut med resan till Barcelona som var E:s 30-års present. Hur går man vidare därifrån?

Pucko

Som jag har nämnt tidigare håller vi på att byta bank. Det har överlag gått ganska smidigt, men i fredags ställde jag till det rejält för mig själv. Jag fick ett meddelande från min nya bankkvinna att hon överfört alla våra autogiron. Jag fick en snilleblixt och gick in på min gamla bank och avslutade de autogiron jag hade. Vilket, såklart, har inneburit att de numera är avslutade och inte överförda till den nya banken.

Så hela eftermiddagen har gått åt till att få tag i alla det gäller för att se till att jag får nya autogiromedgivanden och för att få klarhet i hur de gör med denna månads betalningar.

Jag kan inte annat än att skratta åt min egen dumhet och mitt förhastade sätt. Hur idiotisk får man bli egentligen?

Veckobokslut

Den här helgen har bara rusat förbi mig. Jag förstår inte hur det har gått till, men i dag är det uppenbarligen måndag. Jag tror att det är för att jag hunnit med en hel del olika bitar, utan att för den skull känna mig stressad eller pressad över det.

I fredags var jag på after work med gamla kollegor. I lördags han jag både mysa i soffan med E, hjälpa Hovmästarinnan att packa inför hennes flytt, gå på teater med Chloë och så blev jag och Chloë bjudna på mat hemma hos oss av våra killar efter teatern. I går blev det långpromenad, prat med Holländskan (som vi ska hälsa på i helgen, hurra!), Profylaxkurs, mys i soffan, montering av barnvagn och utrensning i två garderober i hallen.

Men jag ska inte förta mig, så den här veckan tänkte jag göra allt i snigeltakt, för att kompensera min energi från helgen. Jag måste ju spara lite krafter till Amsterdam.

Vind för våg

Min förväntan i går mattades av lite i morse när jag insåg att jag drömt hela natten att jag gick på fest och lämnade Pyret vind för våg i en säng på partajet. Tillslut fick jag säga åt mig själv på skarpen att jag skulle titta till Pyret varje gång jag behövde gå på toaletten, så att h*n inte skulle bli helt bortglömd.

Sa jag att jag kanske börjar känna mig redo??

I väntan på...

Det var som om monteringen av barnvagnen satte igång någonting i mig i går. Det blev lite mer påtagligt att något nytt är på gång. När vi lade i fleeceåkpåsen i vagnen för att vinterbona den lite insåg jag att, om allt går bra, det inte dröjer alltför länge innan vi ska lägga Pyret däri. Och jag tror faktiskt att en liten längtan började smyga sig in i min kropp. Jag som inte alls känt mig redo hittills. E sa i går att han börjar bli lite otålig. Han vill veta vem det är som gömmer sig därinne. Är det en liten kille eller en en tjej? Är den lik någon av oss eller, gud förbjude, en blandning av oss (vi har nämligen inget äktenskapstycke och blandar man våra drag skulle det bli lite Picasso av det hela)? Jag är nyfiken på om mina dagliga sångstunder med godnattvisan Nu i ro kommer att göra någon skillnad på Pyrets sinnesro och E längtar efter första promenaden med vagnen.

Vi är verkligen på väg mot något nytt och det känns spännande, läskigt, och alldeles underbart.

Bandwagon

Här är det tydligen tänkt att Pyret ska ligga någon gång i december. Häftigt men heeelt overkligt.

Love is in the air

I dag har jag och E varit tillsammans i 12 år!

Det firar vi med profylaxkurs och montering av barnvagnen. Kanske vi smyger in en och annan puss också...

Utryckning

Jädrar vilket pådrag det var på vår gata när jag kom hem i kväll. Det har aldrig varit sådan action i vår förort tidigare. Poliser hade spärrat av vår gata så jag frågade om det var okej att gå in på den och det sa de att det var. De förklarade att det var ett automatiskt brandlarm som gått i ett äldreboende och då började jag ana oråd. Det är nämligen ett äldreboende på källarvåningen i vår trappuppgång.

Väl uppe på vårt område inser jag att det är vår port som håller på att stormas av rökdykare. Jag blev tillsagd att vänta utanför till dess att allt såg okej ut därinne. Det var egentligen ingen rök i trappuppgången men de tog väl det säkra före det osäkra. Efter en stunds väntan fick jag höra att det verkade vara en gamling som proppat en lampa full med kläder. Jag tror att det var henne jag såg bli ledd till ambulansbåren när jag äntligen fick gå upp till lägenheten.

Så nu sitter jag här och känner mig lite äventyrlig. Men även en äventyrerska måste ju sova så det tänker jag göra nu. Hoppas att ni alla sover gott och att ni får en bra helg!

Freaky friday

Den här dagen var jag verkligen motiverad. Jag skulle ringa en massa samtal till en massa kunder. Förkylningen har börjat ge med sig och jag känner energin stiga i kroppen. Men ett samtal senare är den som bortblåst.

Mamma är inlagd igen. Denna gång för lunginflammation. Det är som den oändliga historien, eller känns så i alla fall.

Den inplanerade after-worken med gamla kollegor känns sådär lockande just nu. Men jag vet att det kommer att bli trevligt när jag väl kommer dit. Dessutom ska jag och Chloë gå på teater i morgon och se Blommor av stål . Har jag inte spillt så många tårar innan dess är det bara att släppa loss i morgon och rensa kanalerna.

Jag tycker att det får vara nog nu.

Aj

Jag får många kommentarer av både kända och okända kvinnor om hur liten min mage är. Tydligen måste jag säga något provocerande när jag håller med för jag får oundvikligen höra sedan att när de väntade barn minsann så hade de en jättemage, men det syntes ingenting på dem bakifrån.

Kan jag rå för att jag ser ut som en liten tunna?

Långnäsa

Jag var ute och fikade med Chloë och Nurse Betty i går. Mycket trevligt hade vi och vi avhandlade högt och lågt. Allt från kiss och bajs till varför vi alla, uppväxta på samma lilla ort, tenderar att nedvärdera oss själva i jobbsammanhang. Jag älskar sådana snack som utan att tvivla pendlar mellan det mest värdsliga till frågor som vi förmodligen aldrig kommer att få svar på.

Mitt i alltihop började vi prata vardagsliv och parrelationer. Jag ondgjorde mig över hur trist det är att vara den som nästan alltid lagar mat och att E inte alls lever upp till överenskommelsen att han ska vara den som diskar när jag lagar mat. Jag pratade om att E skulle laga egen middagsmat under gårdagskvällen och att all disk skulle vara kvar för mig att ta hand om i dag trots att jag fixat med disken i flera dagar.

Väl hemma såg jag att E inte bara diskat utan också gjort matlåda till mig och plockat undan från vardagsrumsbordet.

Jag känner mig som en lite usel sambo och flickvän i dag.

Det gröna monstret

I går blev jag ofantligt svartsjuk. Det händer inte ofta, kanske ska jag vara glad över att det fortfarande kan hända, men det är lika jobbigt varje gång. E var ute med en tjejkompis och drack öl. Inget konstigt med det, jag har träffat tjejen, hon är supertrevlig och de trivs bra ihop. Men när jag vaknade vid halv ett på natten och insåg att E fortfarande inte kommit hem blev jag helt plötsligt jätteavundsjuk på tiden de spenderade tillsammans. Att jag var väldigt trött gjorde nog sitt till också.

Tankarna rusade iväg på hur trevlig, smal och festlig hon är medan jag mest sitter i soffan och proppar i mig godsaker. Hur hon och E, när de hittar på något, alltid ses ute medan jag och E mestadels hänger i soffan och glor på tv. Plötsligt tedde sig hennes och E:s stunder tillsammans så glamourösa medan all vår tid tillsammans blev värdelös.

E kom hem en halvtimme senare, kramade och pussade på mig och vi pratade lite om varför jag känner så här och han sa jättefina saker om oss och allt det nya som väntar. Allt kändes utrett när E somnade gott. Jag, däremot, låg vaken länge, länge efter det med en massa olika tankar i huvudet. I dag känner jag mig lite mör, men inte svartsjuk längre och det är skönt.

Supersugen

Det här är jag enormt sugen på i dag. Gärna med dipp till. Mmmmm.

Ursäkta, nu ska jag ta och torka av bordsskivan lite...

Bilden lånade jag här.

Min hylla

Amanda hade hängt på en utmaning som jag tyckte var rolig så jag hakar på här också. Här ser ni ett utdrag av min (för E:s bidrag till den är ganska knapert) bokhylla. Det ni ser är delar av de två "pockethyllorna". Där ryms det pocketar i tre rader och jag är överlycklig. Som ni ser börjar det bli dags för en rensning och gällande pockets gör jag så att jag skickar dem vidare, om jag gillar dem alltså. Jag har lite svårare att göra så med böcker som har hård pärm men jag övar på det.

Jo Nesbös Rödhake är den senaste boken jag har läst och jag tyckte att den var jättebra. Jag tycker mig också känna att Camilla Läckberg mycket väl kan ha inspirerats till två av hennes böcker från denna bok, men förmodligen är det bara ett sammanträffande.

Som ni ser är det mestadels chick-lit och deckare som tar plats i "pockethyllan". Perfekt semester och reselitteratur. Men om jag verkligen ska rekommendera en av de böcker ni kan se på de två hyllorna så rekommenderar jag Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Mycket bra bok!

Cross dresser

Vi tvättade i går och i morse hittade jag mina trosor och strumpor i E:s kalsonglåda. Hmmm, är detta kanske något jag borde ha märkt tidigare? Och det hade ju varit skönt att ha det utrett innan vi bestämde oss för att sätta ett Pyre till världen...

What's in a name?

Jag och E diskuterar namn för fullt. Men himmel vad svårt det är. Vi hade bestämt oss för att inte säga till någon vilka namn vi väljer mellan, men mina och E:s föräldrar vet ungefär vilka namn vi funderar på och Lillebror och Floristen har vi stämt av med för att kolla så att vi inte är inne på samma spår. Det är vi inte.

E är inte lika exalterad över att prata namn som jag är, så det har varit en ganska ensidig diskussion hittills. Men den artar sig. Vår plan är att hitta två pojknamn och två tjejnamn som vi båda känner oss bekväma med. Mitt problem är nu bara att när vi kommer ett fint tjejnamn på spåren hoppas jag så innerligt att Pyret är en hon så att hon ska få heta det där fina. Detsamma gäller för fina pojknamn.

Min förhoppning är såklart att vi ska hitta fyra namn som jag känner ungefär lika starkt för, men jag är rädd för att det är ett fåfängt hopp.

Otrogen

Vi håller på att byta bank och det känns lite som om jag är otrogen faktiskt. Jag smusslar på med papper, kontonummer och dosor hit och dit medan min gamla, fina bank tar hand om mina pengar som den alltid har gjort. Om någon vecka kommer jag att dra undan mattan under fötterna på dem och ta ut alla mina surt förvärvade slantar och sätta in dem på vår nya, ovana bank. Fast det är klart, några tusenlappar mer eller mindre tror jag inte blir något direkt avbräck för min gamla bank.

På tal om vuxen eller barnslig så känns det väldigt vuxet att ha en gemensamt lönekonto. I'm a big, big girl in a big, big world....

Dunderhonung

Jag har blivit dunderförkyld. Ont i huvudet, ont i halsen och snoret tar aldrig slut. I går, när jag höll kurs på annan ort, försökte jag hålla skenet uppe, men i dag blir det säng- och soffläge.

Gårdagens kurs var intressant och lärorik. Än en gång kan jag inte låta bli att förundras över att vuxna människor egentligen aldrig blir vuxna. Vi låtsas nog bara. Till exempel att komma i tid till kursstarten eller att meddela i förväg om man inte kan komma verkar vara en omöjlighet. Extrem nonchalans över vad arbetsgivaren faktiskt betalat för kursen är också vanligt, men huvudsaken för mig är ju att jag får betalt och att de som faktiskt dyker upp får ut något av kursen.

I dag tänker jag därför bejaka mitt barnsliga jag. Jag ska äta glass för halsen, dricka honungsvatten, hasa runt i morgonrock och tofflor och läsa och titta på dålig tv och bara tycka synd om mig själv.

Övergiven

På väg hem i går såg vi en äldre man stå och huka sig utanför Greken vid torget. Han hade köpt mat och stod och höll sig i räcket runt den numera övergivna uteserveringen. Först trodde både jag och E att han stod och spydde, men efter ett tag insåg vi att så inte var fallet. Jag frågade om vi skulle gå fram och det gjorde vi också.

Mannens knän sjönk djupare och djupare ner, det var ett under att han inte dråsade i backen, men när jag pratade med honom tittade han upp. Han var aspackad, det gick knappt att förstå ett ord av vad han sa men jag hörde något om lågt blodtryck. Efter en liten stund kunde han räta på sig och jag frågade om han skulle klara sig hem. Han tittade på mig länge och tillslut frågade han: "Kan ni hjälpa mig över gatan?". Vi svarade att vi självklart kunde göra det, jag tog hans arm och så började vi gå, sakta, sakta.

Precis innan trafikljuset slog om till grönt började den här mannen att gråta. Han försökte så många gånger att få fram ord, men vi förstod aldrig vad han sa. Tårarna rann utmed hans kinder medan vi svajade fram över gatan. Väl över gatan förstod vi att han skulle klara sig själv. Han tittade på oss, lade handen på min axel och skakade hand med E och sa "Vi kan väl vara kompisar i alla fall?". Han log och vi log när vi svarade att visst kunde vi det.

Sedan såg vi honom vingla iväg mot sin port.

Förebyggande

I går var jag och E på den första delen av profylaxkursen som vi ska gå. För mig känns det jättebra att få lite mer information om hur jag praktiskt kan agera under förlossningen. Extra bra kändes det när instruktören sa att mammorna bara ska minnas två saker, andning och avslappning, resten är upp till partnern att komma ihåg.

E, som varit ganska lugn inför förlossningen hittills, bleknade när han insåg att han inte kommer att ha mig domderandes som vanligt utan att då kommer allt att vara upp till honom. Jag tror faktiskt att han är mer nervös nu än han var innan kursen startade. Men vi har ett tillfälle till på oss då E förhoppningsvis får lära sig lite mer handfasta tips om hur han kan hjälpa och stötta mig.

En av övningarna var också en simulerad värk, E fick nypa mig på lämpligt ställe och jag skulle andas bort den värsta smärtan. Något som gjorde mig lite skraj var att se hur glad E blev över att få åsamka lite smärta. Men jag andades mig igenom tjuvnypen och det gick riktigt bra faktiskt. Nu ska vi öva hemma så att jag kommer ihåg att andas när det väl är dags.

Lyxliv

Jag börjar förstå grejen med Pyret nu. I går umgicks jag hela kvällen med Chloë och Journalistinnan och helt plötsligt var det okej att jag låg kvar på luftmadrassen medan de dukade av och gjorde té. Journalistinnan pratade om all "special treatment" jag kommer att få den sista tiden och jag tänkte för mig själv att det här känns ju inte alls tokigt. Bäst att passa på.

Någons plats på buss eller tunnelbana kommer jag däremot inte att få. I torsdags när jag var ute och jobbade tillsammans med en kollega presenterade hon mig som sin "höggravida kollega". Mannen jag presenterades för tittade chockat på mig, i min svarta parkas som jag kan stänga utan problem, och kunde inte hålla tillbaka ett utrop, "Höggravid!?".

Hrrmff.

Blocket

I går fick vi sälja vår kyl och frys. Nu slipper jag vingla mellan dem på morgonen på väg till köket. Helt underbart!

Killen som köpte dem var så rar och ställde en massa frågor om när det är dags och berättade lite om sin tiomånadersterrorist därhemma. Problemet var bara att han stannade till och frågade när han och hans polare redan hade lyft upp kylskåpet och killens kompis var inte på långa vägar lika stark som han. Så medan han höll låda om barn i allmänhet och sitt barn i synnerhet stod kompisen där och darrade och svettades.

Jag tror att de klarade sig nerför trappan ändå.

Lillhjärnan

Mitt närminne verkar bara bli sämre och sämre. I går gick jag en sväng på stan och hade tre saker i huvudet som jag tänkte köpa, en hårspray, säkerhetsnålar och en hårklämma. Efter att hårsprayen var inhandlad styrde jag stegen mot affären där jag tänkte köpa säkerhetsnålarna. I höjd med Lindex saktade jag in på mina steg, "var det inte något mer jag hade tänkt köpa?", och gick in i butiken.

Jag kom ut därifrån med en härlig vintersjal i en massa olika färger och glad i hågen köpte jag mina säkerhetsnålar och åkte hem.

I morse kom jag på att det faktiskt var en hårklämma jag hade tänkt köpa och efter lite rotande i en låda i badrummet hittade jag faktiskt en. Så nu har jag både en hårklämma och en vintersjal till priset av en. Score!

Det krävs inte mycket för att göra mig glad nuförtiden.

Aldrig i livet*

Pyret börjar bli värd min respekt med tanke på vad h*n hjälpte mig ur igår. Jag fick nämligen en fråga om jag skulle kunna tänka mig att sitta i styrelsen för vår bostadsrättsförening och för första gången kändes det helt rätt att skylla på Pyret. Jag är urusel på att säga nej, speciellt om någon står mitt framför mig och väntar på mitt svar, men med Pyrets hjälp kände jag inget dåligt samvete för mitt svar.

Jag kan säga nej, jag är inte rädd...

*Är vad jag borde ha sagt. Jag har suttit i en styrelse förut och jag tyckte inte alls att det var kul.

Sympathy for the devil

Gårdagen var inte en särskilt händelserik dag i mitt liv. Jag var ute och höll i en kurs och när jag kom hem var jag helt slut i kroppen.

Här hemma går det lite på halvfart just nu. E är jättehängig och jag börjar också känna mig hängig och förkyld. Dessutom har vi fått nya vitvaror levererade som jag vill få i ordning så fort som möjligt, dvs innan jag blir sjuk. Men hur ska vi få dem i ordning när jag inte får lyfta så tungt och E bara vill sova på soffan och kurera sin dunderförkylning.

Just i detta läge tycker jag självklart mest synd om mig själv som får kryssa mellan frigolit, ett gammalt kylskåp och en ny spis när jag går genom vardagsrummet. E, som ligger på soffan och snörvlar, väcker minsann inga av mina sympatier.

Fall out boy

Ett säkert hösttecken är när jag och E stänger vårt sovrumsfönster. Det skedde i morse. Nu är det officiellt, vi är på väg in i en vinter igen.

Bloggbaby

Helt plötsligt blev det här en gravidblogg i full blom. Förlåt. Men i dag är det faktiskt bara Pyret-relaterade saker som händer.

Vi har precis varit hos barnmorskan. Vår ordinarie barnmorska var sen, som vanligt, så i stället fick vi träffa en annan kvinna. Och vilken skillnad det kan vara på barnmorskor! Det var verkligen kul att få jämföra lite. Den nya barnmorskan var helt underbar, E kände sig mer bekväm med henne och hon ställde frågor och förklarade allt på ett jättebra sätt. Om vi bor kvar här i området när en eventuell tvåa är på gång ska vi definitivt fråga efter henne. Men med Pyret så hänger vi kvar med den lite barska kvinna vi har nu, hon har i alla fall alltid tagit mig på allvar när jag oroat mig över något och det räcker för mig.

Senare i dag ska vi gå och bekräfta att vi haft intimt umgänge någon gång i mars så att staten tror på att E är pappan.

Vi avslutar vår Pyret-dag med att hämta barnvagnen. Den blev klar mååånga veckor före det de sa i butiken och nu svettas jag över var vi ska förvara den tills Pyret behagar titta fram. Okej att vårt hem kommer att bli en veritabel barnaffär när Pyret väl fötts, men innan dess vill jag gärna leva i illusionen om att vår lägenhet kommer att hålla sig relativt välstädad och obelamrad...

Två gummor

Här ser ni ett bildbevis på hur olika två magar kan se ut. Detta är alltså jag (i svart) och Floristen (i rosa). Vi är i exakt samma vecka. Svårt att tro va!? (Ignorera Floristens fläck på linnet, det är inte svett utan en missfärgning och det som sticker ut framför och bakom mig är ett vinställ... Haha jag kanske skulle ha photoshoppat bilden innan jag lade ut den, om jag bara hade kunnat photoshoppa!)

*gulp*

I dag är det exakt två månader kvar till beräknad födelsedag.

Shit pommes frites!

This charming man

I går satt E på sängkanten och jag stod framför honom i trosor. Han inspekterade min mage, som snarare är bred än putande, och sa:

"Jag har inga problem med att tänka mig att en bebis ryms därinne!"

Listigt

Jag inleder dagen med att härma New kid on the blog och listar några för- och nackdelar som jag upptäckt efter nästan 7 månader i grossess.

3 saker jag längtar efter:

Att dricka vin med brudarna och snacka mig igenom en natt.

Att ta ett glas vin med E medan vi lagar en god middag.

Att äta opastöriserade ostar och rökt lax helt ohämmat, gärna med ett gott glas vin till. (Men jag har faktiskt ätit lite rökt lax - det var mycket gott)

3 saker som är ganska sköna:

Jag behöver inte ha någon klädnoja. Jag ser ändå stor ut i allt jag tar på mig.

Ingen höjer på ögonbrynet när jag tar en kaka till. Det kan istället nästan uppmuntras ibland.

Jag har inga problem längre med att lämpa över tunga saker på E så att han får bära.

Hänga över

Ett märkligt fenomen som blivit tydligt sedan jag blivit på tjocken är att jag blir bakis ibland. Utan att dricka en enda droppe alkohol. Det verkar vara inprogrammerat i min kropp att har jag varit på fest ska jag därmed också bli bakis. I går, då var jag verkligen bakis. Jag vaknade med huvudvärk, ville bara äta bullar, chips och choklad och sov i två omgångar i soffan utan att för den skull ha problem med att somna senare på kvällen.

Ganska skönt med en bakisdag i soffan faktiskt.

P.S.

Passionen kanske inte är på topp just nu, men det är ändå väldigt kärleksfullt i vårt hem för närvarande och det räcker gott för mig. I går kramades vi extra hårt i soffan när vi såg P.S. I love you. Usch, det går inte ens att föreställa sig hur livet skulle vara utan E i närheten. Jag vill inte föreställa mig det.

Efter filmen tittade E på mig och sa: "Tur att vi ska trilla av pinn samtidigt". Jag kunde inte annat än att hålla med.

Nya tider

Vi var på en jättetrevlig 60-års fest i går. Det var Förskollärarinnan och Nurse Betty som tillsammans firade sina 30-års dagar. Trevligt folk och glada miner gjorde det till en toppenkväll. När vi kom hem insåg jag att en del har förändrats för mig och E de senaste månaderna. E kramade nämligen om mig när vi lagt oss och sa: "Du var så himla snygg i kväll så jag ville bara åka hem med dig och ... sova"

Akta er, hemma hos oss är det passionerat värre, haha.

Ögonkontakt

Är det inte märkligt hur två personer kan vakna upp exakt samtidigt utan att ha ställt en klocka? Det hände mig och E i morse. Båda två tittade upp på varandra, jag tog hans hand och pussade lite på den och han kramade om mig. Våra tankar var också de inne på samma spår. E sa att det var skönt att jag var hemma samtidigt som jag tänkte att det är helt underbart att vara hemma. Särskilt med tanke på gårdagen och att jag brast ut i gråt när E kom och hämtade mig på centralstationen. Jag var trött och ledsen så det var skönt att få gråta en skvätt.

Men med morgonens start känns det som om den här dagen kan bli riktigt bra. Dessutom är det kanelbullens dag vilket betyder att jag inte behöver någon ursäkt för att trycka i mig bullar (som om jag behöver det i vanliga fall!).

Coffe break

Till något roligare. I går sa E:s brorsdotter till mig att jag måste börja dricka kaffe om jag ska bli mamma. "Du blir en bra mamma om du dricker kaffe!" sa hon med bestämdhet. Jag sa då att i så fall tycker jag synd om Pyret för jag kommer att dricka saft tillsammans med mitt barn.

Brorsdottern såg mycket skeptisk ut.

My iron lung

Det visade sig att det inte är någon lunginflammation som lilla Mor ådragit sig utan hon har fått en blodpropp i lungan och det är den som orsakat alla symptom. Nu blir hon nog kvar på sjukhuset i ett par dagar för att de ska kunna kontrollera att de sätter in rätt medicinering. Hon är inte alls dålig nu egentligen utan bara uttråkad och less på att ligga på sjukhus. Samtidigt känns det bra att de verkligen är noggranna så att de inte missar något.

Vi kom fram till i går att jag nog inte ska komma och hälsa på här i Norr längre. Sist jag kom fick hon ju en hjärtinfarkt samma dag och denna gång stod hon emot i ett dygn ungefär innan febern kom. Men i dag åker jag hem och då kan det ju bara bli bättre!

Pneumonia

Lilla Mor fick åka in på sjukhuset i går och där verkar hon tyvärr bli kvar. Fan också! De tror att det är en lunginflammation men de vill inte släppa hem henne förrän de är helt säkra på vad hon dragit på sig... Åh, kan hon inte bara få bli frisk undrar jag? Det här är ju värdelöst. Hon har haft nog med feber och skit och hon har verkligen fått nog av sjukhus för ett låååångt tag framöver. Just nu känns det inte så kul.

Headtown

Jag och E trivs jättebra i den kungliga Hufvudstaden. Men i morse när VSB tittade på mig när jag packade ihop mina saker och sa "Du inte åka hem. Du stanna med mig." då kändes det lite jobbigt att veta om att jag ska lämna honom redan i morgon och flyga tillbaka. Men det var skönt att berätta för honom att jag inte alls ska åka hem i dag och att jag faktiskt ska hämta honom på dagis i morgon.

Snag it

Det satt långt inne. Men i dag blir det äntligen av. Det jag trånat efter så länge men trots det inte tagit mig för. I dag blir jag både klippt och slingad och det ska bli alldeles, alldeles underbart. Jag skäms lite, för det fanns en tid då jag klippte mig ungefär var femte vecka, men sist jag klippte mig var i slutet av maj. Mitt hår brukade faktiskt vara ganska fint. Nu är det slitet och den groteska utväxten gör inte saken bättre.

Men i dag ska allt ställas till rätta och jag är glad! Jag kanske inte kommer att bli snyggare (som jag trodde när jag klippte mig som den blonda sångerskan i Wilson Philips när jag gick i 6:an) men jag kommer att må bättre och det syns på utsidan, väl??

Ämligt

Det har varit lite ämligt i Huset vid havet de senaste dagarna. Lilla mor fick feber i lördags och den gick inte över förrän i går. Pappsen härdar ut med det onda av sin reumatism men blir trött. Dessutom hör han dåligt så tv-ljudet är inte av denna värld i Huset vid havet. Det dånar i huvudet när Idol-jingeln kör igång. Nu har Lilla mor fått jätteont i nacken också och en dag som skulle ha fyllts av jobb för oss på kontoret, blev en kort förmiddag med lunch med Lillebror och VSB och så sitter jag själv på kontoret nu...och bloggar.

Jag har börjat vänja mig lite, men fortfarande är det svårt att se mina föräldrar lite äldre och med kroppar som börjar säga ifrån så smått. Det är inga stora förändringar ännu, men Pappsen har både diabetes och reumatism plus nedsatt hörsel från sina dagar som dansbandskung. Och Lilla mors hjärta kommer väl att ta ett tag att läka ihop ordentligt. De börjar bli äldre helt enkelt och insikten om det kan slå mig ibland.

Någonstans innerst inne hoppades jag nog att de skulle fortsätta vara som de alltid varit, men så har jag alltid varit lite naiv också.

Farmors bulle i ugnen

Nu önskar jag att min farmor levde och var frisk. Det är så mycket jag skulle vilja fråga henne om. Jag är väldigt lik min farmor i kroppen. Stor och bastant om jag vill vara realistisk. Lång och ståtlig om jag vill vara snäll mot mig själv. I går pratade min Mammi med min faster i telefonen och berättade att nu börjar magen synas på mig, men den är fortfarande inte så stor. (Många blir förvånade när jag säger att vi är beräknade i början av december.) Min faster sa då att det var precis samma sak för farmor. Det tog jättelång tid innan folk runtomkring henne förstod eller såg att hon var gravid.

Nu önskar jag att jag hade frågat farmor om en massa saker när jag var yngre. Som hur hon mådde under graviditeten, hur hennes förlossningar (hjälp!) gick och andra frågor kring barn och barnafödande. Samtidigt är jag glad över att höra det här om farmors mage. På något sätt får det mig att känna mig närmre farmor än någonsin, trots att hon inte är kvar i det här jordelivet. Jag är säker på att hon håller koll på mig från någonstans.