Bakdag

Det finns inget som får mig att känna mig så huslig som bröd- och bullbak. Kanske därför jag nästan aldrig gör det. Men i dag kände jag mig på husligt humör så två olika sorters bröd blev bakade. Ett är ett filmjölksbröd med nötter och torkade aprikoser som är superenkelt och det blir gott, trots en baknovis fumliga händer.

Det andra brödet är ett bröd som min mamma alltid bakade när vi var små och som jag helt plötsligt fick ett enormt sug efter. När jag fick receptet av mamma nämnde hon att just det här brödet gick under namnet "fislimpa" i vårt hem.

Det kan bli en höst fylld av intressanta odörer.

Aummm

Höjden av självbehärskning är att äta lunch framför Project Runway med en skål smågodis framför sig och att inte äta en enda godis.

Jag borde få någon sorts medalj.

100

När jag klickade på den läskiga flytande babyn här bredvid insåg jag att det är exakt 100 dagar kvar till beräknad förlossning i dag. Det betyder att jag är nere på tvåsiffrigt imorgon. Herregud, borde jag kanske börja förbereda mig på något vis? Göra storkok och frysa in, klistra upp Nalle Puh-bårder i datarummet (aka Pyrets rum) och sticka små mössor och vantar för glatta livet.

Men hur förbereder man sig på att Pyret ska titta ut, egentligen? Och förresten kan jag inte sticka.

Push

I går spelade jag en av mina Sarah McLachlan skivor medan jag lagade middag. Jag gillar henne men det var längesedan jag lyssnade på henne.

Så kom den här och då var det kört - som vanligt.



Jag börjar alltid gråta när jag verkligen lyssnar på texten. Det slår aldrig fel. Den beskriver så otroligt väl vad jag känner för E. Det är bara det att Sarahs ord säger det så mycket bättre än jag någonsin skulle kunna göra.

Hair!

När jag börjar drömma om mitt hår vet jag att det är dags för en förändring. Det kan vara att jag drömmer om att jag har hästsvans fast jag i verkligheten har kort hår. Det är alltid ett säkert tecken på att jag borde börja spara ut håret. Eller tvärtom.

Nattens dröm har jag däremot ingen aning om hur jag ska tolka. Jag drömde en sliding doors dröm där jag helt plötsligt mötte mig själv - i hockeyfrilla. Jag hade lugg, långt hår i nacken och rakade ränder på sidorna.

Jag som bara hade tänkt klippa topparna lite...

Bilden lånade jag här.

Trut

Jag har fått en riktig tantrynka och jag fattar inte hur den har kommit dit. Det är inte bekymmersrynkan jag talar om, den är jag helt klar över hur den framträtt. Nej, det är en rynka vid munnen, nästan vid amorbågen. En sådan rynka som gör att ett eventuellt läppstift flyter ut och skapar vertikala linjer i ansiktet.

Jag måste nog pussas för mycket!

Finnigan

I går läste jag ut Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström. Oj vad bra den boken är. Jag tycker väldigt mycket om de två böcker jag tidigare läst av dem, men den här boken är nog den bästa ändå.

Boken tar upp frågan om dödsstraff och det här har gjort att jag i dag känner ett stort behov av att läsa mer om hur stater kan tycka att det är okej att ta livet av någon. Jag kan förstå att man som familjemedlem till en mördad person vill hämnas på värsta tänkbara sätt, men inte att en jury eller en domare kan utdöma ett sådant straff och således tvinga andra att ta livet av en människa.

Så nu vill jag läsa mer om hur avrättningar går till, jag vill se spelfilmer, dokumentärer som debatterar frågan. Och samtidigt vill jag inte veta, vill inte tänka på det och inte se det.

Jämnt skägg

I natt drömde E att han hade en otroligt tät skäggväxt.

Jag drömde att Galenpannan gick runt med bar överkropp.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, men lite märkliga verkar vi vara.

Hemmafru

Jag ska jobba hemifrån i dag och i morgon. Som vanligt ställs jag inför problemet soffa och tv eller köksbord och dator? Det är ett mycket svårt val som jag tror att jag skjuter upp lite genom att ta mig ett mellanmål först. Det går ju inte att tänka på tom mage.

Housekeeping

Vilken lyxkväll jag hade i går. Efter middagen kunde jag bara promenera ut ur lägenheten tillsammans med Lärarinnan, vi tog en lagom lång promenad och så kom jag hem till en välstädad lägenhet. Det kändes otroligt lyxigt - och välbehövligt, jag minns inte ens när vi städade senast.

Mr Clean

E är, retsticka till trots, väldigt bra att ha när orken tryter. I kväll är det han som storstädar lägenheten och jag, ja, jag får hitta på vad jag vill. Förmodligen blir det en liten promenad med Lärarinnan och så viloläge i sängen med en god bok.

Jag kanske borde känna mig orkeslös lite oftare?

Who's your daddy

I går tyckte E att Pyret skulle sparka lite så att han fick känna lite bumpar. Han skakade om magen och låg och hojtade till Pyret därinne. Pyret svarade med att hålla en låg profil. Men så fort E tog bort sina händer och jag lade dit mina kom bumpandet igång. E tyckte att det var väldigt orättvist, han som varit så snäll hittills och så retas han en kväll och blir straffad direkt. Jag var rätt nöjd med det hela och tyckte att Pyret agerade helt rätt.

Kriget har redan startat och så här långt verkar Pyret föredra mig. Ha!

En stund för mig själv

Höjden av lycka i går var när jag kunde bänka mig framför tv:n med 6 helt nya och fräscha Project Runway-avsnitt ackompanjerat av en påse pepparchips och en skål med marängsvisch. Chipsen var urusla (torra Estrella), de fick bara ett par minuter av min tid, marängsvischen var superb och Project Runway var gudomligt.

Swisch swisch swisch

Fördelen med att ha trevliga vänner på middag en lördagkväll är att det finns goda rester kvar.

Nackdelen med att ha trevliga vänner på middag en lördagkväll är att resterna lätt kan börja ropa på mig en loj tisdagkväll. I kväll väljer jag mellan att öppna en påse pepparchips eller att göra mig en stooor marängsvisch (i vår familj uttalas det så, med betoning på sch).

Jag känner mig som åsnan mellan hötapparna.

*paus*

I helgen har jag gått runt och pratat om hur bra jag har mått hittills under graviditeten. Knappt en enda krämpa, illamåendet höll i sig i två veckor och två veckor är ju ingenting och än känner jag mig inte det minsta tung i kroppen.

Det kändes ganska ironiskt när jag helt plötsligt började må illa igen. Inte lika mycket som i början, men med en olustig känsla. Jag ringde barnmorskan och hon bad mig komma in så att hon fick kolla blodtrycket, eftersom illamående och huvudvärk, vilket jag också hade, kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Blodtrycket var jättebra och det var egentligen ingenting som tydde på att någonting var fel. "Du kanske helt enkelt har haft lite för mycket på senare tid" sa barnmorskan och tittade på mig med bestämd blick. Instinktivt svarade jag nej, men kände ändå hur underläppen började darra och ögonen fyllas med tårar.

Väl hemma funderade jag över vad hon sagt och insåg till min fasa att min "duktiga flicka"-sjuka kommit igen med besked. Allt ska tydligen jag tänka på, planera för. E blir helt omyndigförklarad och jag ger honom i princip ett schema med hur saker och ting ska gå till och när. Hela hösten känns uppbokad, mestadels av roliga saker, men bara känslan av att vara helt uppbokad känns kvävande.

Jag fick order att gå hem och försöka vila i två dagar för förmodligen är illamåendet och huvudvärken ett sätt för min kropp att säga "Stopp!". Jag måste nog börja inse att trots att jag kroppsligen mår toppen så kan jag inte riktigt göra som jag alltid gjort. För nu är det något annat som konkurrerar om min energi, någon som jag är väldigt rädd om. Nu kan någon annan få vara duktig ett tag, så kan jag ligga på soffan och äta chokladpraliner. Världen kommer inte att gå under bara för att jag inte planerar allt in i minsta detalj. Och gör den det så kan jag gå under med den, medveten om att jag njöt in i det sista.

Fedora

De senaste dagarna är det något med äldre människor som väcker känslor i mig. I morse såg jag en stilig äldre herre med en hatt på huvudet. Hatten var ett par storlekar för stor och jag ville bara gå fram och krama om hans beniga kropp. Men det gjorde jag inte. Jag valde att betrakta honom på håll i stället.

Streets of London

I går kom en äldre dam fram till mig och frågade om jag hade några kronor över. Hon hade nämligen inte ätit på ett par dagar. Jag började genast leta efter min plånbok bara för att inse att den låg hemma på köksbordet. Jag förklarade för henne hur det låg till och hon frågade om jag möjligtvis hade en rikskupong drällandes i väskan. Det blev ett nekande svar även på den frågan och jag fick lämna henne, lika hungrig som hon var innan hon mötte mig.

Det sved lite i hjärtat.

Buttercup

Dagens lära för livet:

Min devis "det kan aldrig bli för mycket smör" behöver nödvändigtvis inte alltid vara sann.

Förlåt magen...

Bite my *ss

Helgens märkligaste händelse var när jag upptäckte ungefär åtta röda bett på min högra skinka. Alla försökte rymmas på en minimal yta.

De är fortfarande kvar, lite mindre kliande och lite mer ömma.

Bara så ni vet verkar en yta på min högra skinka vara ytterst frestande och välsmakande.

Welcome to the jungle

Vi tittade på och beställde en barnvagn i lördags. Det är verkligen en djungel därute. Efter tio minuter på Babyland ville vi båda ge upp och dra något gammalt över oss. Men vi höll ut - i en och en halv timme. Efter en stund fick vi hjälp av en toppensäljare som kändes superproffsig och som verkligen lyssnade på vad vi kunde tänkas ha för behov. Ett behov som förresten känns mycket märkligt att försöka identifiera i förskott.

En hel massa tusenlappar fattigare åkte vi därifrån, rätt så nöjda med oss själva ändå. Och framför allt glada över att E:s föräldrar kommer att ge oss ett bidrag till vagnen.

You can't handle the truth

Jag har pratat med vår Stadsdelsförvaltning i dag. Eftersom jag och E bara är sambos är det ju inte lika säkert att det är han som är pappa till Pyret som det vore om vi var gifta. För alla vet ju att gifta personer är varandra trogna tills döden skiljer dem åt. På grund av att vi lever i synd måste vi alltså besöka Stadsdelsförvaltningen och tja, jag vet inte, kanske berätta när vi låg med varandra och varför så att de känner att det verkligen är E som är fadern.

Det ska bli ett mycket intressant besök hos Stadsdelsförvaltningen i oktober. Det känner jag på mig redan nu.

Slow burn

Varje kväll innan läggdags får jag lyssna på en massa pip, knepig musik och skrapljud. Det inte grannarna som är igång. Det är E. Han pysslar med något sorts hjärnträningsprogram som ska göra hjärnan mer aktiv och därför också hålla hjärnan ung och fräsch. E har för närvarande en hjärna som är 20 år. Jag tror inte den kan bli yngre än så med det här testet.

Jag har också gjort testet. En gång. Min hjärna är 80!

Glosjukan

Pinsamt ofta blir det uppenbart hur mycket tid jag spenderar framför tv:n. På väg till mitt tåg i tisdags hamnade jag i samma kö som Dermot Clemenger, domare i Let's dance. Och på tåget tillbaka mot Stockholm hamnade jag bakom Gunilla (lärare i svenska i Klass 9A). Jag kände igen henne direkt på rösten.

Jag satt bredvid en intressant filur på tåget också. En äldre herre som högljutt satt och förfasade sig över kvinnan bakom som pratade i sin mobil. Han undrade om hon skulle hålla på så hela resan för i så fall skulle han minsann säga till. Jag försökte lite försynt tipsa om de tysta avdelningar som nu ska finnas på tågen, men de verkar han inte ha hört talas om. Om jag inte demonstrativt hade börjat läsa min bok hade han säkert pratat sönder mig hela resan. Hans självinsikt var väl sisådär skulle jag vilja säga.

Runaway train

Jag missade mitt tåg till Falun på grund av strul med tunnelbanan. En resa, som i vanliga fall inte tar mer än 20 minuter, tog mig en timme ganska precis. Jag kom inspringande till stationen precis i samma stund som tåget avgick.

Men, inget ont som inte har något gott med sig. Tre böcker hann jag köpa varav två av dem i princip är lästa. Maskrosungen av Sandra Gustafsson är utläst. Den var otroligt utlämnande, hemsk, förfärlig och bra. Som vanligt när jag läser hemskheter som verkligen hänt är det något i mig som stänger av, som inte vågar ta till sig det ögonen registrerar. Enda gången jag lät tårarna flöda var när jag läste Sandras tack. Hon är bra hon, Sandra.

Sedan blev det chick-lit. Nästa sak på min lista av Jill Smolinski. Den höggs i förbifarten och hittills måste jag säga att den har överträffat mina förväntningar. Har inte läst ut den än men hittills känns den klart läsvärd.

Nu har jag Roslund & Hellström kvar. Edward Finnigans upprättelse. Jag läste Odjuret och Box 21 under semestern. Inte den mest avkopplande läsningen kanske, men grymt och bestialiskt kontrasterar finfint mot en sandstrand, strålande sol och loja dagar tycker jag.

Björnen sover

Inspirationen är nere på noll just nu. Känner mig mest trött och låg. Skulle vilja gå i ide ett tag tills det känns bättre. Känns konstigt att det är på det här viset nu, när mor lilla mor blir starkare och piggare för varje dag. Men det kanske är som det måste vara.

I morgon är jag i Dalarna för att jobba. Det kanske blir ett lyft för moralen. Vi får se. Det är alltid kul att träffa kursdeltagare i alla fall.

Jag återkommer förhoppningsvis piggare, fräschare och inspirerad till max!

Monsunbröllop

Jag långlunchade med Journalistinnan i går. Det var mycket trevligt och vi hade en hel del att avhandla eftersom vi inte setts på hela sommaren. Dessutom åker Journalistinnan till Indien i en månad på söndag.

Jag är väldigt avundsjuk på att hon ska åka iväg. I en hel månad. Däremot lockar inte Indien mig så mycket. Jag älskar att resa, men jag är rätt bekväm och inte så äventyrlig av mig. Jag har svårt att förlika mig med tanken på att jag skulle kunna gå runt och njuta i ett land där människor (både vuxna och barn) kan sätta sig och bajsa helt ohämmat på gatorna.

Tyvärr verkar det också ske i Japan. En säker källa (min kusin) berättade att han hade sett det med egna ögon när han var där. I Japan verkar det dock ske lite mer städat. Man breder ut en tidning, gör det man ska, viker ihop tidningen, kastar den och går vidare med sin dag. Men ändå!

Så min reslusta innefattar inte Indien och Japan just i dag.

Yes chef

Jag går omkring och är småhungrig hela tiden. Att vi just nu överdoserar både Hell's Kitchen och Top Chef skulle möjligtvis kunna ha något med saken att göra.

Min beundran för de som arbetar i restaurangkök växer för varje avsnitt. Och min förundran över att Gordon orkar bli så arg framför tv-kamerorna växer den också. Jag blir alldeles slut bara av att titta på.

Bilden lånade jag här.

Sleepy hollow

Jag är slut som artist. De fyra senaste nätterna har jag drömt sjuka mardrömmar. Mardrömmar som innehåller allt från vilda djur, mystiska män i kåpor som rider runt i skogar, lasermän som riktar sina lasersikten på olika människor i min närhet och min mamma som blir ihjälskjuten.

Jag är helt färdig. Pandaringar under ögonen och en allmänt glåmig uppsyn.

Jag har läst någonstans att det är vanligt att drömma mardrömmar under en viss period i graviditeten. Men då trodde jag att det var Pyret jag skulle drömma mardrömmar om. Sedan har jag också läst att en del andra lyckostar drömmer heta sexdrömmar i stället. Jag vet vad jag skulle föredra. Bring on the sex, please.

Listerine

Mitt huvud är fullt just nu. Fullt av tankar på hemmet och vad vi behöver fixa till det, av Pyret och vad det kan tänkas behöva och vad vi kan ordna redan nu till bröllopet nästa sommar. När det blir så här överfullt behöver jag skriva listor. Och listor ska skrivas i morgon. Det har E gått med på. Jag tror att det kommer att göra under med min sinnesfrid framöver.

En annan sak som rört sig i mitt huvud men som nu är ordnad är en resa till Amsterdam för att hälsa på Holländskan och Tulpanen som har flyttat till en ny lägenhet. Vi åker i oktober och förmodligen är jag en riktigt tjocksmock då. Det ska bli så himla kul att träffa våra vänner, att komma iväg bara jag och E och att spendera en helg någon annanstans. Borta.

Spin, baby, spin

Tja, det här är ju ingen gravidblogg, men eftersom det upptar en del tankar just nu så får väl Pyret också sin alldeles egna plats här på bloggen. En liten, läskig, snurrande bäbis vill man väl ha på sin blogg, inte sant!?

Belly up

Trots tårar blev jag lite gladare när jag fick dra på mig mina nya snygga jeans. Och eftersom jag är i fototagen tänkte jag att ni ska få se hur de ser ut, men också få en första glimt av "härligheten" (formerly known as min mage). Ingen gullig kula som ni ser, jag vet inte ens om jag egentligen ser gravid ut eller bara lite rultig. Men, magen har växt de senaste veckorna i alla fall så jag känner mig lite mer gravid nu än jag gjorde innan. Vilket är kul eftersom det verkar som om jag faktiskt är gravid också. (Ibland känns det nämligen som om jag går runt och ljuger för folk eftersom det knappt har synts eller känts.)

Vattenfall

I går kom de. De som jag väntat på.

Tårarna.

Jag har egentligen inte gråtit så mycket över det som hände Mammi. Först var jag så chockad, sedan blev jag fokuserad på allt jag kunde göra för att hjälpa till. Jag bröt ihop en kort stund när jag fick veta att mamma rullats in för operation, men sedan blev det en sådan enorm lättnad över att operationen gick bra så tårarna fick inget utrymme i den känslan.

Under semestern har vi varit uppe i folk mest hela tiden och även om jag har haft behov av att dra mig undan nu och då har jag inte gråtit. Kanske har mina ögon blivit lite fuktiga vid ett par tillfällen, men inte mer än så.

I går diskuterade jag och E en sak och ett av E:s svar gjorde mig lite besviken. Ingenting jag hade brytt mig om i vanliga fall. Men i går kom det stora skyfallet. Helt plötsligt lade jag mig i E:s knä och tårarna bara rann. E fattade ingenting och strök mig i håret och tårarna fortsatte att rinna.

Jag insåg då att jag har en hel del gråt inom mig som behöver få komma ut och i dag känner jag mig skör. Och tårarna rinner medan jag skriver det här...

Trasan

Det har varit mycket tjat om den här på senare tid, så det är väl inte mer än rätt att ni får se den skrynkliga trasan som hänger bakom soffan.

Tänk er ett turkost ljus på ljusfatet som står på soffbordet så tror jag att det knyter ihop allt jättebra med den röda fåtöljen och röda mattan som vi har. Jag gillar verkligen rött och turkost ihop.

En närmare titt på det fina tyget. Jag var ute efter något "organiskt" eftersom jag tycker att vi har lite för mycket skarpa kanter efter den här väggen.

Smutsen

Jag har sovit otroligt dåligt de tre senaste nätterna. Och jag tror jag vet vilkas fel det är. Tommy Lee, Nikki Sixx, Mick Mars och Vince Neil. Av någon anledning sätter huvudpersonerna i The Dirt igång något som varken seriemördare, demoner eller psykopater klarar av.

Nu är äntligen boken utläst så jag hoppas att mardrömmarna tar slut också. Och frågan som maler i mitt huvud är: Hur kan alla bandmedlemmar fortfarande vara vid liv?

Bilden lånade jag här.

Den här gamla trasan

I går vid middagsbordet tittade E bort mot tyget, det fördömda tyget, och sade att han nog hellre tyckte om de där påklistrade IKEA-blommorna vi hade innan tyget åkte upp.

Mitt hjärta stannade.

Vi har inte råd att byta ut det där tyget nu. Men det har inte E någon aning om eftersom han aldrig någonsin får veta hur dyrt det var. Det är första gången jag inte vågar säga något till E om hur mycket jag har shoppat för.

Jag började genast fara runt och bevisa hur bra det skulle bli med ett turkost ljus här och en gardin där. E gav med sig för tillfället, mest bara för att få tyst på mig tror jag. Jag är illa ute...

Needy

Just nu känns det baske mig som om jag är förälskad i alla mina närmsta vänner, vilket Suziluz var inne på för drygt en vecka sedan. Jag vill träffa dem alla - helst nu. Jag har saknat dem i sommar!

Lantlollan har jag såklart träffat eftersom hon valt ett liv långt borta från storstadens puls och nära Huset vid havet. Men i övrigt har det varit tunnsått med kompisdejter för mig. Så nu går jag och smider planer på hur jag ska kunna träffa Chloë, Hovmästarinnan, Journalistinnan, Redaktrisen, Informatören och alla de andra så snart som möjligt.

Chloë, Hovmästarinnan och Redaktrisen har jag i och för sig redan träffat, men jag behöver mer. Mina vänner är just nu mitt största beroende och jag måste få behovet stillat. Jag behöver snacka skit, prata trams, oja mig över saker och skratta åt dumheter.

Tamejtusan vilka härliga kompisar jag har. Jag borde köpa presenter till varenda en och skulle också gjort det om det inte vore för ett diiisaaaajnertyg som hänger bakom vår soffa.

Levi Strauss

Det blev ett par Polarn o Pyret-jeans i går. Ett par mörkblå som jag känner mig superfin i. Med experthjälp från Redaktrisen gick det ändå oväntat bra att pressa sig i de olika modellerna. Jag kände aldrig för att bara ge upp och det i sig är en seger.

När jag nu tittar på de lånade jeansen jag har haft på mig undrar jag hur jag överhuvudtaget kunde tycka att den där kärringröven kändes okej.

Deo de-e-e-oooo

En taskig start på dagen är när jag, halvvägs till jobbet, inser att jag glömt att ta på deo.

Tidigare har jag alltid haft en extra deo i väskan, just på grund av att sådant här brukade hända. Men på senare tid har jag blivit kaxig och tyckt att mitt närminne blivit mycket bättre.

Ha.

Dodge the bullet

I går tittade E på min mage och sa att jag ser tjock ut!

Det hade han aldrig kommit undan med för ett halvår sedan. Men nu skrattade jag bara och höll med. I går kändes faktiskt magen stor.

Dessutom vägde E upp sina ord med att säga att han vill betala mina tjockisjeans, med motiveringen att han aldrig behöver köpa "pappa-kläder". Han är bra ibland - min kille.

Muddra

Jag har blivit tvungen att investera i några mamma-plagg. Eller hittills är det bara ett plagg, två kjolar är stretchiga saker från icke-tjockmage-avdelningen. Ett par svarta brallor blev det som jag kan jobba i nu i höst. En undran jag fick när jag provade dem var varför inte alla byxor är utformade på det viset. Det är ju helt underbart med en mudd som går ända upp under brösten. Inga valkar någonstans och inget som sitter åt. Byxorna var dessutom jättefina på. Inget jag kommer att skämmas över när jag är ute hos kunder med andra ord.

Men nu känner jag starkt att jag behöver ett par jeans också. Jag har fått låna ett par och visst, det är ekonomiskt och bra yada yada. Men de är inte särskilt snygga. Och de har ingen sådan där härlig mudd utan är bara extremt höga i midjan vilket inte gör sig särskilt bra på min kropp. Jag behöver lite mudd för att forma till härligheten (formerly known as min mage). Så, dagens plan är att hitta ett par fina jeans att masa mig runt i under hösten. Jag som avskyr att köpa jeans i vanliga fall undrar exakt hur jobbigt det kan vara att hitta ett par när det knappt finns några att välja mellan?

Cajsa Warg

I går gjorde jag en riktig "man tager vad man haver"-middag. Och det blev, mot förmodan, riktigt gott. Jag kände mig som en riktig husmor som utnyttjade allt vad hushållet hade att erbjuda.

I kväll blir det köttbullar och makaroner.

Det finns en gräns för hur mycket inspiration husmödrar som jag kan uppbringa.

Nu i ro

Jag har tänkt sjunga för Pyret från och med nu. En godnattvisa som sedermera ska bli Pyrets visa vid läggdags och andra tillfällen då lugn och ro krävs. Problemet är bara att när jag tog ton i går kväll blev det inte lugnare i magen utan snarare mer håll i gång. Det sparkades som aldrig förr därinne.

Ska jag kanske tolka det som om Pyret helst ser att dess mamma inte tar ton? Finns det någon sorts trots som börjar redan i magen? Fostertrots?

Novis

Hur shoppingovan är man när man har träningsvärk i biceps på grund av att tunga påsar burits runt?

Tips från civilekonomen

Har du kanske känt någon gång att du har ovanligt mycket pengar över efter semestern? Räds icke, yours truly finns här för att rätta till problemet.

Gå bara och köp ett fiiiiint tyg, inte nog med det utan diiisajnat tyg, på valfri inrättning. Ett tyg som ska hängas upp på väggen bakom soffan och som inte känns helt rätt vid köpet. Låtsas som om du inte bryr dig om priset när tjejen i affären hjälper dig välja det och hosta upp dryga en och en halv tusenlapp i kassan.

Vips har du gjort dig av med besvärliga penningar som bränner i fickan.
Häpp!



Fast tyget blev faktiskt riktigt bra där bakom (jag vågar inte säga annat). Jag önskar bara att vi hade använt strykjärnet på det innan vi hängde upp det.

Monday, monday

Tillbaka i hemmets lugna vrå. Det känns helt underbart. Trots att jag börjar jobba i dag.

Vi längtade hem så till den milda grad att vi valde att avvika efter middagen på bröllopet i lördags och köra hem under natten. E körde, jag satt och ojade mig över hur trött jag var bredvid. Vi var hemma vid halv fyra på morgonen och det var så lyxigt att få vakna upp i vår egen säng, i vår egen lägenhet i går.

Nu väntar en höst med växande mage (ingen fin kula ännu, bara en massiv utbuktning), jobb, kvalitetstid med mina underbara vänner och E och lite småpyssel i hemmets lugna vrå. Det känns toppen.

Utmanad

av Amanda. Bara att köra.

1) Vad åt du till frukost?

Fil med banan, linfrö och solrosfrö. Och så de obligatoriska vitaminerna och järntabletterna som jag sköljde ner så häftigt så att jag fick vatten i ögat. Jag har alltid haft trubbel med att svälja tabletter.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

No way, José

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?

Reseledaren

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...

Svart

5) När var du arg senast?

När jag fick höra vad en av mina idiotmorbröder (ja, jag har flera) tagit sig för nu i sommar. Han förtjänar ett rejält kok stryk.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?

Jag älskade 8:an, det var så himla härlig stämning på hela den lilla skolan. Alla umgicks med alla - nästan.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?

Början av mellanstadiet. Taskig stämning i klassen och varje dag fick jag höra hur mesig jag var, hur högt jag andades och andra härliga upplyftande kommentarer.

8) Yoga eller löpning?

Jag får slå till på yoga då.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?

Oxfilé för festfaktorns skull.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?

Aftonbladet på nätet och i pappersformat och E:s Café. Det är väl de enda tidningar jag kan säga att jag läser med regelbundenhet.

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film...your choice.

Jag är väldigt förtjust i Tony Hill, både i bokformat (Val McDermid) och teveformat (Mord i sinnet).

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.

Är det nu jag ska visa vilken hobby jag har, för det finns så många program att välja mellan! Men en serie som blivit en riktig favorit är Project Runway.

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.

Alla som kommit på vad de vill göra när de blir stora.

14) Din bästa revansch?

När jag visade min tyskalärare på gymnasiet vad jag gick för (hon frågade nämligen alltid mig, och bara mig, om jag förstod vid hennes genomgångar) genom att skriva toppresultat på ett prov jag fick göra oförberett och de andra fått chans att plugga till.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?

Bästa chef är faktiskt min nuvarande aka mamma. Hon är grym.

Sämsta är min chef innan dess. Har aldrig känt mig så nedtryckt i skorna som under det år jag jobbade för henne. Har aldrig jobbat så dåligt heller.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?

Jag älskar mat och kan tänka mig att pröva det mesta, men kalvsylta får mig att rysa av bara tanken på den. Är inte sugen på att testa överhuvudtaget.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?

Angelina Jolie, fast jag skulle nog bara känna mig obildad och ful. Hm, jag kanske borde välja någon annan.

18) Kaffe eller te?

Te

19) Skostorlek?

39

20) Hur ofta är du på IKEA?

Kanske två-tre gånger per år. Enligt E är vi där kanske två-tre gånger för mycket varje år.

21) Om du hade fem miljoner över....vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...

Jag skulle betala av vår lägenhet, köpa resor lagom utportionerade över de kommande åren och en sprillans ny bil.

Jag skickar inte vidare utmaningen för jag är så sen med att svara på den ändå.

Sommarens...

uppvaknande:
Att mina föräldrar inte är odödliga. Jobbig men viktig insikt.

sjukling:
Den platsen tar lilla mamma utan att blinka. Men jag tycker själv att jag kommer god tvåa med en rejäl magsjuka och direkt efter det en förkylning som täppte igen allt. Ett tips för den som är riktigt täppt i näsan - försök säga "movement".

bröllop:
Vi var på två och de var jättefina båda två. Men bröllopet i Kalmar tar nog ändå priset, framför allt för att Cajsa-Stina Åkerström dök upp som en överraskning i kyrkan och sjöng Av längtan till dig. Ståpäls!

Men egentligen skulle jag vilja säga mitt och Es. Vi gifter oss nästa sommar - nu är det bestämt! Åh vad jag längtar.

fundering:
När jag och VSB duschade tillsammans och han stod på golvet och såg rakt på, ja ni fattar va, och rufsade om lite i håret och undrade vad det var. På väg ut ut duschen tipsade han också om att jag borde klippa håret. (Nu vet ni att jag inte har en brasiliansk touch därnere).

barmhärtighetsmord:
När E slog ihjäl den stackars grodan som låg på uppfarten till Huset vid havet. Halsen var uppskuren av något och den stackaren försökte hoppa men vinglade bara fram. E tog fram en spade och dängde till. Jag stod några meter bort och kved.

skratt:
När min pappa, 180 cm lång och dryga 110 kilo, skulle åka på en uppblåsbar leksak efter båten. Mina tårar började rinna redan när kolossen försökte ta sig upp på den där flytgrejen och fortsatte hela vägen genom den korta, men fantastiskt roliga, åkturen.

möte:
Bodum-E som dök upp en kväll på stan när vi var ett gäng som var ute och åt. Bodum-E är en vän som jag inte hörs så ofta med, men som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.

misär:
Det måste vara när jag och E låg i varsitt sovrum med en envis magbacill.

lycka:
Att komma hem. Alltid att komma hem. Jag gillar att vara hemma, vad kan jag säga.

spark:
Äntligen har Pyret börjat ge sig tillkänna med en spark nu och då också. Men det verkar vara en rätt loj typ som ligger därinne. Det är inte många rörelser i onödan. Hoppas att det håller i sig även ute i den stora världen.

surrealism:
Att åka hem med bilen lastad med spjälsäng, babygym och babysitter. Vem har behov av alla de grejerna?

saknad:
Bloggen, och alla de härliga bloggar jag läser. Jag har en hel del läsning att ta igen nu. Som vanligt får väl jobbet stryka på foten...

Semesterironi

Haha, idag skulle vara bara min och Es dag på semestern. Vi sover i Es föräldrars tomma lägenhet och planen var mycket mys. Istället ligger jag här och E i ett annat rum. Vi har fått en släng av magsjuka. Idag kommunicerar vi mest med grymtningar och suckar. Oh the romance!