onsdag 30 april 2008

Det våras för...

...ehrm, ja våren är det väl va!?
Titta vilken fin utsikt vi har just nu från vår balkong! Alldeles, alldeles underbart.

Bok-enkät

Mats lade ut den här på sin blogg och jag kunde inte låta bli att besvara den. Kör på ni också vettja!

1. Vilken bok läste du senast?
- I går läste jag ut Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Suverän bok men ibland hade jag besvär med hur jag skulle förhålla mig till den, ibland kom den lite för nära sådana där mörka, förbjudna tankar som jag kan ha.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
- Jag började slöläsa en gammal Rosamunde Pilcher (jag älskar hennes tidiga böcker) I tvillingarnas tecken. Jag tycker hemskt mycket om hennes miljöer i Skottland och Cornwall. Men egentligen väntar jag på min beställning av Inte han av Sheila O'Flanagan. Jag måste lätta upp stämningen efter den senaste boken.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
- Det överväger nog en del åt det kvinnliga hållet (mina chick-lit börjar flyta ut lite överallt), men kanske 65/35.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
- Det beror på hur bra jag tycker att boken är. Men jag kollar alltid hur mycket jag har kvar på kapitlet, jag tycker inte om för långa kapitel.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
- Jag har börjat "lyssna"/läsa mer på bloggar om vilka böcker folk gillar. Sedan lyssnar jag på mina vänner såklart och jag läser recensioner men kommer oftast inte ihåg vad jag läst när jag står inne i bokhandeln.

6. När blir en bok för lång?
- När det börjar närma sig 600 sidor blir jag lite trött redan innan jag börjat.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
- Ja, chick-lit läser jag hellre på originalspråk. Jag har nog lite prestationsångest vad gäller att läsa på engelska i andra genrer.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
- Flyga drake av Khaled Hosseini har jag lobbat för länge nu. Hittills har jag inte lyckats övertala en enda om att läsa den och jag fattar inte vad jag gör för fel.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
- Nej, och det är mitt stora, stora handikapp. Jag tvingar mig ändå igenom den där skiten, irriterad och frustrerad.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
- Inte så svårt att gissa kanske, men chick-lit och deckare finns det gott om. Jag är väldigt förtjust i seriemördarböcker. Jag äger inte en enda biografi.

A simple plan

Semestern är planerad och klar. Det blir en vecka i Alicante med fyra vänner, det blir bröllop och sedan blir det Huset vid havet. Nu när vi äntligen bestämt oss känns det jättebra. Det blir en bra mix av sol och bad, goda vänner, kärlek och familj. Eventuellt kanske till och med jag och E hinner trycka in lite kärlek i våra planer.

Nu längtar jag till semestern.

tisdag 29 april 2008

Feta i halsen

Efter en mycket trevlig lunch i solen mår jag så illa så jag funderar på att kanske kräkas en smula. Är det rimligt att en kycklingsallad med fetaost kan göra sig påmind så snabbt?

Turn around

Dagen började med ett praktfiasko. För det första höll jag knappt på att ta mig upp i morse på grund av sen hemkomst från Sundsvall. Men allt gick bra och jag och Chloë promenixade i vanlig ordning till kontoret. Väl på kontoret kom jag inte in på det trådlösa nätverket. Jag fick vänta en stund innan någon fler dök upp på kontoret och då fick jag veta att det trådlösa nätverket hade legat nere hela gårdagen och de skulle fortsätta felsökningen i dag. Så, det var bara för mig att packa ihop och vända hemåt. Jag kan nämligen inte göra någonting om jag inte kan koppla upp mig mot vårt jobbnätverk. Så där gick två timmar från mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Men dagen verkar arta sig. När jag slog igång datorn såg jag att jag har en lunch inbokad med en gammal kollega. Det ska bli jättekul att få pladdra bort en timme med henne.

Nu ska jag försöka jobba intensivt i en timme eller så.

söndag 27 april 2008

På spåret


Sitter på tåget på väg till Sundsvall. Gårdagskvällen blev en smått tragisk historia, trots att jag höll mig vaken ända till halv elva. Nu laddar jag för att ge järnet i Sundsvall i morgon. Har ni haft en mer intressant helg? Berätta gärna så kan jag sno er historia!

lördag 26 april 2008

Tapas en masse

Vi firade in Konstnärinnan in i 30-års åldern i går. Det blev sangria och så många tapas som vi någonsin hade kunnat önska oss. Konstnärinnan är en person som är så omtänksam om andra och ger så mycket energi så jag kan inte annat än unna henne det bästa. Och jag tyckte att hon såg jättenöjd och glad ut när vi sa hej-då för kvällen. Härligt med partaj!

Den här kvällen är det inte riktigt lika mycket hallabaloo. E är iväg på ytterligare ett 30-års partaj och jag hade laddat upp med två filmer och åt god middag med kött och potatisgratäng. Men, tänk vad snopen jag blev när jag helt plötsligt vaknade upp framför "Tillsammans är man mindre ensam" och insåg att jag susat sött igenom hela filmen. Nu är klockan strax tio och jag funderar starkt på att gå och lägga mig. Är det ens lagligt på en lördag?

fredag 25 april 2008

Dubbelmacka

Det blev en Sandwich i solen efter lunchen. Inte helt fel. Dessutom fick jag in en affär precis före lunch som blev större än förväntat. Så det känns som om den här arbetsveckan kan sluta på topp, bara jag får gå hem ganska precis nu.

Vintern rasat...

Finns det något bättre än att kliva upp strax efter 6 och se att det redan är 7 grader utomhus? Finns det något bättre än premiären på middag på balkongen?

7 grader var det alltså när jag klev upp i morse och i går blev det premiär för middag på balkongen. Helt underbart!

Möjligtvis skulle det kunna bli ännu bättre om jag var ledig i dag och kunde spendera dagen i solen, med diverse glassar som avlöser varandra i min hand. Det skulle mycket väl kunna vara den perfekta vårdagen mina vänner!

torsdag 24 april 2008

Best friends 4-ever

I dag såg jag honom igen.

Fredrik.

Jag gick och lyssnade på Counting Crows och hamnade bakom honom på gatan. Jag tror att Fredrik gillar Counting Crows. Jag tror också att jag och Fredrik skulle kunna bli polare. Lite sådär som jag trodde, vid sju års ålder, att bara jag fick åka till Öland skulle jag och kronprinsessan bli bästa vänner för evigheters evigheter.

Jag och Fredrik alltså. Inte för att jag har någon aning om vad vi skulle kunna prata om.

Show me the money

Till något helt annat.

Oj vad jag gillar månader då vi knappt har några räkningar alls att betala. Då känner jag mig oförklarligt rik! Ingen dum känsla att bära omkring på.

Neighbours

Jag tror att vi har fått en ny granne. I alla fall såg jag den här tuffingen komma gående mot vår port i går. Nu förväntar jag mig skottlossning till frukost, cementskor i Årstaviken till middag och en massa stiliga män i snygga italienska kostymer. Den kan bli riktigt spännande det här.

Bilden hittade jag här.

onsdag 23 april 2008

Sol, vind och vatten

Inte för att någon bryr sig om det efter föregående inlägg, men vi hade det toppenbra i Barcelona. Eftersom det var E:s 30-års presentsresa var det han som fick bestämma hur han ville lägga upp den. Han har dessutom inte varit i Barcelona förut, medan jag har det så jag har ju sett de saker jag absolut ville se i staden. E sa att han bara ville strosa runt och insupa atmosfären och så blev det också. Vi gick, gick och gick och min ländrygg är fortfarande alldeles förstörd.

Utanför Stadsparken, som inte låg så långt från vårt hotell.
Jag älskar deras gatlyktor, de ser så olika ut på olika gator och i olika gränder. Mysigt.

Jag älskar gränderna också. Vi gick in i varje liten gränd vi hann med och irrade runt både här och var.

Fotboll på Nou Camp. Ett derby mellan FC Barcelona och Espanyol som tyvärr slutade 0-0. Men stämningen var fantastisk, man kan säga att publiken hördes ganska bra och till och med jag satt och hojtade och skrek.

Sagrada Familia kändes som ett måste att visa E. Jag älskar Gaudís verk. Men kön för att gå in var, förmodligen som vanligt, enorm så det struntade vi i.

Strandpromenaden i måndags. Vi satt och njöt i solen och jag tryckte i mig en glass. Helt underbart och jag blev faktiskt lite laxrosa till slut.

Uppdatering

Ja, jag friade i Barcelona! Det har jag gått och funderat på sedan i november, allt var förberett men jag visste inte om jag skulle våga. Vi hade en helt underbar lördag i solen. Humöret var på topp och vi skulle gå och titta på fotboll på kvällen. På eftermiddagen gick vi och handlade lite godsaker (läs: mestadels chips) för att mysa lite på hotellrummet och då kände jag att det var nu eller aldrig.

Jag dukade upp en picknick på hotellsängen och ställde fram paketet jag hade förberett.

I paketet låg det lager på lager av silkespapper. Mellan varje lager låg en diktvers om vår tid tillsammans hittills och om den framtid jag hoppas att vi får. E grävde sig febrilt ner genom lagren, mycket förväntansfull inför den utlovade presenten.

Han lyfte på locket till den lilla asken i den stora lådan och förstod nog inte vad det var han såg. Jag skyndade mig att säga att jag hade en fråga. Och så tog jag sats:
Vill du gifta dig med mig?
E sa att det ville han och då började jag böla.
Lite senare undrade E vad jag höll på med, det var ju han som skulle fria. Jag kontrade med att 11 1/2 år (lördagen var vår 11 1/2-års dag) är en tillräcklig tidsfrist för att få tummen ur. Det resonemanget kunde han inte riktigt argumentera emot.

Jag friade med ett ringmått. Jag tyckte att det kändes som en rolig idé eftersom jag vill att vi ska välja ringarna tillsammans. Dessutom vet ju ingen av oss vad vi har för storlek så det här kan ju hjälpa oss på traven.

Vi kom också överens om att när vi beställt och fått ringarna, då är det E:s tur att fria tillbaka. Han får bestämma när vi ska ta på oss ringarna och överraska mig med det. Jag längtar redan!

måndag 21 april 2008

We´re in Barcelona

Fortfarande i Barcelona. Har inte haft sa mycket regn som vi trodde och i dag lyser solen. Sista dagen ska vi spendera i den har vi tankt. Ar tillbaka for fullt i morgon eftermiddag.

lördag 19 april 2008

Han sa Ja!

Mer information kommer senare...

fredag 18 april 2008

Like a glove

Jag är grym! Jag gjorde just en helt perfekt fickparkering, på första försöket. Jag har lite fobi för att fickparkera efter att jag bumpade in i en bil där föräldrarna stod och skulle lyfta ur sin lilla bebis ur bilen. Ingenting hände, varken någon skada på bilarna eller bebben, men trots det har jag sedan dess alltid haft ont i magen varje gång jag ska iväg med bilen och riskerar att tvingas fickparkera. Men i dag gick det lätt som en plätt. Jag hade inte ens särskilt ont i magen. Hurra för mig.

Det här flytet måste väl innebära att det blir bra väder i Barcelona ändå, eller?

Bilden lånade jag här.

Here we go

Äntligen. I dag bär det av för mig och E till Barcelona. Det ska bli så otroligt skönt att komma iväg, äta gott och dricka gott. Tyvärr ser det däremot ut som om det hade varit bättre att stanna i Estocolmo i helgen med tanke på vädret, men lite miljöombyte har aldrig skadat någon. Det kanske dessutom tar udden av min New York längtan för en stund.

Tanken är att jag ska jobba halvdag i dag, men jag känner redan hur svårt det kommer att bli. Jag måste ju kolla minst ett par gånger att jag har flygbiljetten redo och att våra pass ligger i min väska. Det hinns nog inte med så mycket mer är jag rädd.

Ha en bra helg hörrni!

torsdag 17 april 2008

Råttfälla

Jag har just ätit en macka med svettig ost på. Jag gillar ost väldigt mycket och just nu har jag en ostrevival och äter ost till allt möjligt. Svettig ost har jag heller ingenting emot. Men det saknades något. Jag insåg att hade jag bara fått sitta utomhus i solen, med mössan uppstyrd i pannan, overallen halvt avtagen och knuten runt midjan, en kliande halslinning på min stickade tröja och varm choklad i kåsan så hade mitt mellis varit perfekt. Nu blev det bara halvdant.

Come to mama

Eftersom Amanda valde att börja dagen med att plåga mig (i rättvisans namn lade hon ut inlägget i går men jag såg det först i morse) ledde hennes godisinlägg till att jag började fantisera om mina senaste favoriter. De har, av någon outgrundlig anledning, försvunnit ur sortimentet på vårt ICA och jag är alldeles förstörd. Hur kan de göra så här mot mig? Förstår de inte att jag behöver min fix? Otaliga är de gånger jag på senare tid strukit längs godisväggen för att spana, lite smyg, över snoriga barns huvuden, pulsen har gått upp och jag har hoppats. Hoppats in i det sista. Ibland har jag dragit åt mig andan, men det har visat sig vara falskt alarm varje gång. De där jäkla dödskallarna gör mig galen.

Bilden lånade jag från moderskeppet.

Nästan perfekt

Jag erkänner. Jag är avundsjuk. Avundsjuk på E:s sätt att alltid vara så nöjd med allting. Det visar sig i allt han säger och gör. Han slåss som en galning på väg mot förändringar, då vill han inte vara med längre, men när förändringen väl sker är det han som tycker att det är suveränt och jag som undrar om vi verkligen gjort rätt.

Visst har E också sina dåliga dagar. Men jämfört med mig går det ljusår mellans hans tillfällen när han funderar på livet, hur det ska bli och de val han gjort. Jag är så grymt avundsjuk, men förmodligen kommer jag också att bli sådär så småningom. Gissningsvis vid den ringa åldern av åttio år.

Caesar

Jag såg en kortklippt storpudel i morse. Hunden tittade på mig med sina stora, bruna ögon och plötslig överfölls jag av en längtan efter vår gamla hund Caesar. Han var förmodligen den kåtaste vovven som någonsin tassat fram på denna jord. Han var aldrig pudelklippt, det vill säga med sådana där bollar här och där, utan han var antingen rakad eller hade dreads. Caesar älskade oss, sin värdelösa familj, av hela sitt hjärta och när den här hunden passerade mig i dag fick jag vända mig bort för att inte börja lipa där och då. Caesar - jag saknar dig!

Om du vill läsa en dikt som jag skrev till min älskade hund precis efter att jag fått veta att mina föräldrar tagit bort honom kan du klicka här.

onsdag 16 april 2008

Sweet dreams

Jag försöker övertala E att New York kallar på oss igen och att vi måste pallra oss dit. I samband med detta försöker jag också intala honom att vi har råd, så dyrt behöver det inte bli och tänk vad mysigt vi kommer att ha det när vi är där.

Det går sådär.

Rosa filter

Hemma hos oss fullkomligt översköljs vi av romantik varje dag. Som i går till exempel. Vi ligger i varsitt soffhörn och slötittar på Cashmere Mafia. E flyttar lite på sitt knä för att titta på mig och så frågar han:

"Är du trött?"

Jag svarar att jag är det och med ett överslätande leende fortsätter han med:

"Alltså inte för att du ser trött ut, jag tänkte bara att du klev upp tidigt i morse."

Där ligger jag, med pandaringar runt ögonen, praktiskt taget i koma, och tänker att det här, det är banne mig romantik på hög nivå.

Släppa väder

Hurra! I dag är det onsdag och då har E lovat att jag får kolla vad det ska vara för väder i Barcelona i helgen. Jag har försökt knarka väder hela veckan, men tydligen var denna dag en magisk gräns och jag har ju faktiskt lovat E att hålla mig. Så nu, nu är det dags. Håll tummarna för att solbrillorna får åka på och att min hud får bli laxrosa i helgen.

UPPDATERING: Haha, det verkar som om det ska regna i princip hela tiden medan vi är där. Inte helt oväntat eftersom vi har en förmåga att ta med oss dåligt väder dit vi åker, men trist ändå. Jag försöker ändå hålla modet uppe, solbrillorna ska med. Så är det bara.

Fascination street

Jag har sett honom ett par gånger nu. Varje gång får han mig att stanna upp och betrakta honom med en aldrig sinande fascination.

Jag pratar självklart om Stanley, prästen som håller låda i TV-kyrkan på den Öppna kanalen.

Han har en förkärlek för att sitta inklämd vid något sorts buskage. Ofta så att det faktiskt stör honom när han ska hålla låda. Det kan vara ett blad som killar honom i pannan eller en gren som täcker halva hans ansikte. Men inte låter Stanley sig stoppas inte. Nej han pratar glatt på, med häftiga ansiktsrörelser och kraftiga blinkningar. Jag vet inte så noga vad Stanley brukar prata om. Men tittar på honom, det gör jag minsann.

tisdag 15 april 2008

Tändsticka

Jag behöver två tändstickor snarast. De ska hålla uppe mina ögonlock. För mig är det en psykiskt jobbig gräns när klockan måste ringa innan 06.00 på morgonen. Det tar emot rejält. I morse ringde den 05:50, dagen spenderades i Borlänge och jag kom hem för en timme sedan.

Nu blir det en tur till affären och sedan ska jag och E lägga oss i soffan och glo på How I met your mother. En riktigt härlig serie som gör mig glad. Hoppas jag håller mig vaken bara.

måndag 14 april 2008

Aldrig nöjd

Jag har beklagat mig över att jag inte får se på tillräckligt mycket film. Så då kan man tänka att den här helgen borde ha gett mig mitt lystmäte.

I fredags klämde jag i mig två filmer. Evening (fin, långsam och det saknades något för att få mig riktigt berörd) och No reservations (eftersom jag förväntade mig att den skulle vara usel blev jag positivt överraskad, men den var fortfarande inte bra). I lördagskväll blev det en halv film som vi fortsatte se på söndagmorgonen, 300 (lite för mycket strid för mig men jag uppskattade verkligen bildspråket, skitsnygg film helt enkelt). Och i går kväll blev det The Kingdom (en god tanke men jag blev inte så värst berörd av den heller). Behöver jag nämna att E bara var med på två av filmerna?

Men alla de här filmerna har bara gjort mitt filmbehov större. Jag vill ha mer, se mer, beröras mer!

söndag 13 april 2008

Declaration of independence

En notis så här på söndag. Det är ganska svårt att deklarera en försäljning av en lägenhet när sambon sitter bredvid och har högläsning från sina gymnasie- och högstadiebetyg. Don't try it at home.

(Week)end

Det har varit en helg full av känslostormar. Det är uppbrott och humörsvängningar i allmänhet i min omgivning just nu. Mitt i allt står jag och klamrar mig fast vid E. På fredag åker vi till Barcelona. Det blir välbehövligt.

Jag får väl passa på att be om ursäkt för min hybris i fredags, haha. Det var inte så lajbans att kommentera på min blogg uppenbarligen, men jag får tacka Emm och Anna för ett tappert försök. Bättre lycka på en annan blogg.

fredag 11 april 2008

Uppladdning

Nej hörrni, det är ju ändå fredag i dag. Det måste väl firas med en sång och en dans? Eller förresten jag nöjer mig med en sång för alla vet väl att jag bryter armen om jag provar på dans utanför danslektionerna! Det här är en låt jag önskar att E hade skrivit. I så fall skulle alla mina hämningar vara släppta för längesedan.



Fast i ärlighetens namn håller jag inte tillbaka så mycket nuförtiden. Det är vad ett elvaårigt förhållande gör med en.

Droppen

I går var en allmänt urusel dag. Jag var energilös, trött, less och ledsen. Droppen kom när jag insåg att jag tappat en av mina fingervantar efter vägen. Då gick jag hem drog något gammalt över mig (och då menar jag inte E).

Happy birthday dear Bloggen!

I dag fyller min blogg ett år. Tiden har gått så oerhört snabbt och jag står väl fortfarande där jag gjorde när jag började skriva, söker jobb och klagar på det mesta rent allmänt. Samtidigt har en hel del hänt.

Inte minst så har jag börjat lära känna er andra bloggare så smått som är här och kommenterar nu och då. Jag har fått ta del av era liv och era funderingar och jag tycker fortfarande att det är otroligt roligt och engagerande, både att få läsa era bloggar och att skriva själv.

Men, nu är jag ju nyfiken på vilka ni är som tittar in här nu och då. En del av er kommenterar flitigt, en del av er känner jag och vet att ni läser även om ni inte kommenterar, men en del av er smyger bara in här utan att ge er tillkänna.

Så, för att fira min lilla blogg skulle jag vilja be alla er som är inne här och läser att skriva vem du är och hur du hittade hit i kommentarerna. Du får självklart vara helt anonym om du vill. Rätt vad det är hittar jag en ny favoritblogg som jag inte skulle ha upptäckt annars.

Bring it on!

torsdag 10 april 2008

Puppy love

Har precis rensat min Inbox i min Hotmail. De fem första mailen är från 2001. Det är mail som E skickade till mig medan jag var på min drömresa i Asien och Australien i 3 månader. När jag läser de här mailen igen kan jag knappt tro att det är E som har skrivit dem. Han är så verbal och uttrycker sin kärlek så fint. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag minns hur det kändes när jag satt där på Koh Tao eller i Byron Bay och läste hans ord.

Nuförtiden uttrycks inte så värst mycket hemma hos oss. Möjligtvis kan frågan "Ska vi knulla?" kastas fram i både tid och otid. För det mesta på skämt. Å andra sidan är vi väldigt sällan ifrån varandra någon längre tid heller, så vi får ingen riktigt chans att längta och att uttrycka oss på det där sättet i skrift.

Det kanske är dags för mig att resa bort igen?

Virtual insanity

Jag börjar tro att det är dags för mig att sticka ut näsan utanför bloggvärlden så att jag får lite nya intryck och kanske några nya uppslag på vad jag kan skriva om. Just nu marinerar jag i tv-soffan, gör inte många knop när jag kommer hem efter jobbet och jag har i princip aldrig något roligt att berätta för E som inte handlar om bloggar och vad jag läst under dagen.

Herregud, nu ser jag vad jag har skrivit! Så tragiskt. Jag måste skaffa mig ett liv. Problemet är att jag trivs ganska bra med det jag har, för det mesta i alla fall.

Million dollar baby

I går gick jag och E och fantiserade om att vinna pengar. Igen. Det händer nu och då. Inte att vi vinner pengar, vi har faktiskt aldrig vunnit något, men att vi fantiserar om det. Det spårar ofta ur när vi glider iväg i tankarna på nya bilar, aldrig mer betala något till CSN och att betala av lånet på lägenheten så att vi bor snorbilligt. Och när vi fantiserat klart känner jag mig tom, lurad och nästan utnyttjad.

Därför har vi ransonerat de här fantasierna. Vi har faktiskt inte gjort det på länge. Men i går hände det igen. I dag känner jag mig tom, lurad och utnyttjad.

onsdag 9 april 2008

Skip to my loo

En sak att bli glad över är när tjejen framför mig på gatan helt plötsligt börjar göra hoppsa-steg!

Köksö

Lillebror har börjat jobba i en köksbutik. Det här föranledde gårdagens samtal där han fick mig att tro att det är lika bra att lägga ut drygt 40 000 för att få ett helt nytt kök istället för att lägga ut ca 20 000 på ny kyl och frys och ny spis. Det är nästan så att jag tror honom faktiskt. Men bara tanken på att riva ut köket och bygga nytt ger mig frossbrytningar, för att inte tala om penningarna som måste pungas ut.

Nu har velandet officiellt påbörjats och jag kommer att stöta och blöta det här med E tills han vill kräkas på mig. Stackars mig...

Halvfullt glas

En god vana:

Att E, utan att knota, stryker på mina fötter så fort det är fotboll på tv. Då kan jag ligga och läsa böcker och njuta av stryket samtidigt.

En dålig vana:

Att kroppen envisas med att tro att 05:35 är en okej tid att kliva upp på. Det är det inte kroppen, fatta det någon gång!

tisdag 8 april 2008

Krokodiltårar

Egentligen är det inte så synd om mig som jag vill påskina. Jag vann en vinflaska i en besökbokningstävling på jobbet nu på förmiddagen. Alltid något!

Magaluf

Vi låg och planerade semestern i går. Kanske inte det bästa tillfället för jag var trött. Och när jag är trött blir jag lite lätt grinig. E skulle säkert beskriva det på ett annat sätt, men det här är min blogg och här är det jag som bestämmer.

Vi har ett bröllop som vi är bjudna på som ligger mitt i semestern och stör. Ett bröllop vi gärna vill gå på, men som kräver en hel del planerande för att vi ska hinna både norröver först för att sedan åka söderöver och gå på bröllopet. Jag insåg till min fasa att det här kommer att bli ännu en semester där vi inte kommer att ha någon tid för varandra överhuvudtaget. Så brukar det nämligen bli på våra semestrar. Det är så mycket annat som ska hinnas med, familj och vänner som vi vill träffa som kräver vår tid.

När vi är i Norrland blir det alltid ett himla hattande, vi ska hit vi ska dit och vi får nästan aldrig en lugn stund bara vi två. Det slår aldrig fel heller. Efter en period utan tid tillsammans blir det alltid bråk. Ja, okej jag erkänner. Det är jag som startar dem. Men jag tycker att det är trist att hela tiden vara uppe i andra. Och samtidigt vill jag ju vara i norr så mycket som möjligt för att hinna slappa lite där också.

Och när vi kommer hem blir allt som vanligt igen. Då skrattar vi tillsammans, myser tillsammans och har det bara bra rent allmänt.

När jag insåg att vår kommande semester inte kommer att skilja sig nämnvärt från de senaste årens semestrar föreslog jag till E att vi helt enkelt uttalat ska säga att vi inte ska prioritera varandra i sommar. Vi ska istället prioritera alla andra. Då vet vi spelreglerna och ingen (läs: jag) behöver bli besviken för att vi inte får någon egen tid på semestern.

Men det känns ju också för jäkla trist.

måndag 7 april 2008

Överkurs

Visst är det sjukt hurtigt att gå upp 06.30 och ta en halvtimmes promenad? Det gjorde jag och E i morse. Det lär inte hända igen.

Bibliotekarie

Det är många funderingar som rör sig i mitt lilla huvud just nu. Tankar på framtid och nutid. Jag får ingen ordning bland dem, hittar inga fack där de passar in. Jag känner hur jag har dragit mig tillbaka, jag börjar krypa in i mitt skal och stänger sakta efter mig. Jag är ofokuserad när det gäller allt annat än det som figurerar i min tankevärld. Och så kanske det måste få vara ett tag. När det är som det är.

söndag 6 april 2008

Skinny jeans

Jag och E sitter och glor på All Access på MTV. De snackar om tjejer i Hollywood och deras vikt. Helt plötsligt hör jag E sitta och säga att den där tjejen är väl inte så supersmal? Och här sitter jag brevid honom, tacostinn efter gårdagens orgie med tjejerna och säkert dubbelt så stor som de där tjejerna på tv. Det som blir så sjukt är att de där supersmala, anorektiska tjejerna ser ju inte så supersmala ut eftersom i princip alla tjejer i Hollywood ser ut sådär. Det blir normen att vara så smal. Oj vad jag är glad över att jag inte befinner mig i Hollywood just i dag.

fredag 4 april 2008

Dramaqueen

Förra veckan skulle vi köpa en trälist i ek för att spika fast i golvet vid tröskeln till vår balkongdörr. På vägen till affären frågade jag E om han hade några pengar. "Nej", svarade han, "det sa ju du att du tog med dig".

"Jaha, så du hade tänkt att jag skulle betala allt!?" kontrade jag upprört. Vi skulle nämligen åka och handla mat sedan och det skulle jag stå för.

E försökte behålla lugnet och sa att han skulle sätta in pengar till mig så fort vi kom hem för den där trälisten. Jag såg alla mina surt förvärvade slantar segla iväg och var riktigt irriterad.

Vi hittade i alla fall en trälist, sågade till den och gick till kassan för att betala.

"Det blir 11,50 tack!"

Småttingar

Jag är ju storasyster. Min lillebror och hans tjej har ett barn. E är lillebror. Hans storebror och hans tjej är förlovade och har två barn. Den här ekvationen innebär att det är jag och E som är minstingarna i båda våra familjer. Vi är inte gifta, inte förlovade och vi har inte barn. Dessutom dricker ingen av oss kaffe, så det är vi och de andra ungarna som dricker saft till bullarna. Jag tror att folk överlag börjar tvivla på att vi någonsin kommer att göra slag i saken. En del, tja vi kan kalla dem kompisar, har nog snarare gått och väntat på att vi ska göra slut. De menar nog att har vi inte kommit till skott ännu så kan det här omöjligt vara rätt.

Men det sjuka är att det känns rätt, och det känns bara mer och mer rätt ju längre tiden går. Visst har vi våra dalar. En del har varit större, och tyngre att ta sig ur, än andra. Visst har jag varit frustrerad för jag har velat förlova mig ganska länge och hade jag fått bestämma hade vi gift oss i sommar. Men vi är ju två om saken, vilket har gjort mig väldigt irriterad från tid till annan.

Saken är den att det senaste halvåret har det känts som om det har hänt något. Med oss. Med hur vi känner och tänker. Det känns som om vi nått en ny platå tillsammans. En som har gett mig ännu mer tillit till det vi har tillsammans. Jag älskar E. Och om jag fick bestämma så kommer jag alltid att älska honom och han kommer alltid att älska mig.

torsdag 3 april 2008

Lycka är...

...att, på ett litet bokantikvariat i Falun, hitta fem böcker i följd i serien om Isfolket. Jag har börjat samla på serien och nu har jag bara 16 böcker kvar, av de 47 som jag måste hitta. Har jag kanske nämnt förr att tantsnusk gör mig glad?

Bilden lånade jag här.

Kom och ta mig!

Jag har läst jobbannonser på lunchen. Lite slött har jag mailat ett par av dem till mig själv för i kväll ska den stora jobbsökarkvällen gå av stapeln. Synd bara att jag inte direkt hittat något som fått min puls att gå upp.

Jag ringde på ett jobb förra veckan, som jag hade hoppats mycket på. Rekryteraren ställde ett par frågor till mig och plötsligt var jag nog mer intressant än hon trodde. Men inte hjälpte det. Hon sade att hon skulle höra av sig under denna vecka och jag har inte hört något än. Så det blir nog ingen intervju för mig där. Trist, för då hade jag fått skriva mer i jobbet. Och det är ju det jag vill göra för tusan. Kan det inte bli höst snart så jag får gå den där skrivkursen någon gång?

Rotborste

Ro hit en skalpell. Jag står inte ut med orättvisan i att jag filar mina fötter minst en gång i veckan och ändå fastnar mina hälar i strumporna samtidigt som E aldrig filar sina fötter och de är mjuka som bebisskinn. Jag borde få någon sorts bidrag för att gå på fotvård en gång i månaden.

Justify my love

I natt har jag drömt två lite lätt homoerotiska drömmar. Jag kanske inte är så straight som jag trodde? Men det var bra mycket trevligare än att bråka med Kicki Norman i alla fall.

tisdag 1 april 2008

Pick-me-up

Det här visade sig bli en riktig pissdag, med minimalt med engagemang från min sida och en viktig affär som gick i stöpet. Tur att vädret är så bra annars skulle jag väl stupa.

Boknörd

Jag vet, det här är gammalt nu. Men jag insåg i lördags när jag berättade för Chloë om testet att jag hade räknat fel på hur många böcker jag läser per år. Tidigare fick jag ett boknördsresultat på 64% och nu blev det detta!




Ha, jag visste väl att jag var mer boknördig än 64%. Trots att jag knappt läst några klassiker.

Bygga bo

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Men den senaste timmen har jag spenderat med att titta på radhus. Vi som flyttade in i vår lägenhet för mindre än ett år sedan och trivs jättebra. Vi som absolut inte skulle kunna sälja nu eftersom vi är lättlurade suckers som köper dyrt, dyrt, dyrt.

Inte nog med att jag tittade på radhus. Jag tittade dessutom på radhus i Uppsala! Vi har inga som helst planer på att flytta dit. Vi känner ett par som bor där och de är på väg därifrån. Men för ett tag sedan fick jag en känsla av att det är där vi kommer att hamna tillslut.

Det hela känns mycket märkligt och jag hoppas att min lust att bygga bo går över. Jag orkar inte renovera, måla fixa och dona överhuvudtaget mer i mitt liv. Jag vill bara ligga i soffan och äta praliner och titta på ANTM.

John Blund

Eftersom mitt liv är enormt ospännande just nu verkar jag spela ut hela känsloregistret i mina drömmar istället.

I natt drömde jag att jag och Kicki Norman hängde i något sorts relaxrum. Efter en stund började Kicki vara jätteelak mot mig. Jag blev sårad och arg och tillslut började jag gråta. Det fick Kicki att börja böla också. Så pass att hon fick ta av sig sina brillor. Helt plötsligt befinner jag mig utanför oss båda och står och tittar på oss där vi kramar om varandra och gråter en riktig Helena Bergström-gråt. Med snor och allt.

Jag känner mig lite...skev i dag.